♥

Efter några väldigt händelserika dagar genom Kanadas natur är jag äntligen hemma i vår lya på 105 street. Det hela började på lördagen, precis efter att jag kommit hem från jobbet runt 7 på morgonen, var det hög tid att sätta oss i bilen och köra mot Vancouver. 12 timmars bilresa hade vi framför oss. Som tur var sov jag under större delen av resan, 8 timmar för att vara exakt. Det enda negativa med det var att Trevor fick köra hela vägen dit. Vi stannade i Kamloops och beställde pizza innan vi körde vidare. På kvällen kom vi fram till Gords hus. De pratade mest om sådant jag inte förstår eller är intresserad av, så jag gosade med den stora rödgula hårbollen som vilade i sin fotölj. Trev gav mig en bok om kinesisk astrologi som jag girigt ögnade igenom i min egen lilla värld. Vi fick nycklarna till lägenheten i Klahanie (där vi bodde förut) och åkte dit. Vi slocknade som ljus.
   Dagen efter provkörde vi Gords nya Kia. Jag tyckte inte om den, insidan var fullproppad av onödig teknologi vilket jag är emot eftersom allt ska vara så himla bekvämt alltid. Bilen hade en inbyggd skärm som kan fungera som telefon, GPS och filmkamera när man backar bilen så man slipper titta bakåt. Väldigt avancerat. Hur som helst, efter bilturen åkte vi, Gord och Rory till Dim Sum (Mamas favoritrestaurang) för att äta kinesiskt tillsammans med Trevors farmor, farbror Jim, faster Amy och deras son Wesley. Jag älskar verkligen deras kultur; de små vita tekopparna, äta med pinnar och utforska nya smaker. Efter måltiden åkte jag och Trev till lägenheten, promenerade till Port Moodys bibliotek som jag saknar jättemycket och lånade en film. På kvällen åt vi middag i huset med Trevors familj samt Wendy. Det var okej, vi spelade clue och sedan hade Trev ett lååångt föredrag om återvunnen energi och allt han lär sig i skolan. När vi kom såg vi på filmen och smaskade i oss lösgodis som min kära familj skickat till oss.
   På måndagen träffade Trev sin före detta chef och jag var ensam i lägenheten. På eftermiddagen åkte vi till Metrotown och fönstershoppade innan vi begav oss till huset och beställde indiskt. Jag åt en jättegod och kryddstark Paneer Masala med Naan-bröd. Sedan sa vi hejdå till Trevors familj för denna gången.
   Tisdag morgon gick vi upp tidigt (enligt mig) och begav oss mot Kelowna för att spendera natten hos Trevors morföräldrar. Vi kom fram på eftermiddagen och var mestadels sociala. Med en kopp te i handen pratade vi om allt som hänt sedan vi sågs sist. Vi satt i vardagsrummet, till höger om soffan har dem ett enormt fönster så man kan se ut över Okanagan-havet och det gigantiska pilträdet. Det enorma huset och den perfekta inredningen får mig att känna mig felplacerad och enkel trots att dem har samma bakgrund. Men jag trivs där, naturen och stillheten gör mig bekväm. Vi åt middag och spelade ett jätteroligt spel kallat Pictionary som är ungefär samma sak som charader fast man målar istället. Roligast av allt var när Trev skulle måla en råtta och hans morfar utbrast: "Det är en humla!" Det blev många skratt den kvällen.
   På onsdagen for vi mot Edmonton tidigt på morgonen efter en god frukost med pocherade ägg. Jag körde en del. Det var underbart att kunna snegla mot Trev medan han sov, lyssna på Edith Piafs "La Foule" och skåda de snötäckta bergtopparna som omringade mig. När vi nästan var hemma och jag halvsov i passagerarsätet såg jag att spegeln växlande blinkade rött och blått. Polisen. Jag frågade Trev om han borde stanna. Vi stannade. Vi hade inte gjort något fel men jag blev alldeles uppspelt ändå. En polisman kom upp till min sida av bilen och berättade att ljusen ovanför registreringsskylten hade slutat fungera och att Trev borde byta dem så fort som möjligt. Sedan tog han körkortet och papper och gick iväg. Jag tog fram kameran och försökte fota, tyvärr blev det inga bra bilder. Han lät oss köra vidare och sedan var vi hemma, jag sprintade till badrummet och sjönk ner i karet. Äntligen.




Dim Sum: Amy, Wesley och Jim



Trevors familj: Gord, Kara, Rory och Trev

Hey,

I början av veckan fick jag ett städryck i köket, så jag spelade musik på vårt iHome i bakgrunden medan allt skrubbades. Trev kom hem efter att ha gjort några ärenden, plötsligt smög han upp bakom mig med en bukett rosa blommor. När jag kramade honom började vår låt spelas genom högtalarna och vi fnissade innan Trev viskade "Vi är menade för varandra." 

I lördags gjorde vi inte mycket. Vi pysslade och gjorde Alla Hjärtans Dag-kort till varandra som blev väldigt söta. Sedan bryggde vi ett nytt chai-te jag köpte tidigare i veckan och spelade kort till midnatt.
Idag gick vi en promenad i solskenet och hamnade vid en lekplats. Vi kunde inte motstå gungorna som bara snurrar runt och efteråt var vi lite lätt yra, men roligt var det!

Nästa helg ska vi köra ner till Vancouver för att hälsa på Trevors familj och på vägen tillbaka ska vi hälsa på hans morföräldrar i Kelowna, så det ska bli väldigt roligt.

Hey,

Ja, nu när vi är i Drakens år enligt den kinesiska astrologin blev jag nyfiken på att veta mer om mitt stjärntecken. Eftersom jag föddes 1991, är jag från Getens år precis som alla andra som föddes 1991. Så jag gjorde lite research om Getens personlighet och tyckte det var väldigt läskigt hur väl vissa saker stämde med hur jag är som person...

Lite fakta om Getens år:

Personlighet:

Geten symboliserar kreativitet, intelligens, pålitlighet och lugn. Hon är bekväm i ensamhet där hon kan reflektera. Geten tycker om att vara i grupp men föredrar att vara vid sidan om istället för i centrum. Deras uppfostrande personlighet gör de till utmärkta vårdnadshavare. De är tysta och reserverade eftersom de ofta är absorberade i sina tankar.

Hemma och i ensamhet är där geten är mest bekväm. Där kan de uttrycka sig själva artistiskt, antingen genom att måla, laga mat eller bara delta i den konstnärliga strävan de njuter av. Getter föredrar soffan (förutom jag eftersom vår soffa är så ful haha) där de kan slappna av och utforska sina tankar. De behöver inte lyxiga möbler; bara föremål som reflekterar deras begär av konst.

När de reser eller söker underhållning föredrar getter grupper eller mötesplatser där det finns mycket folk. Getter spenderar pengar på mode för att ge de ett förstaklassigt yttre. Trots att de tycker om att spendera pengar på det mest utsökta i livet så är de inte snobbiga.

Hälsa:

Kanske det beror på att Getter är i största lag rofyllda att de inte har många hälsoproblem. Deras ömtåliga yttre gömmer faktumet att de oftast är riktigt hälsosamma. När de är glada, är de hälsosamma. När Geten är olycklig dock, särskilt när det beror på kärlekslivet, blir de snabbt sjuka.

Relationer:

Geten föredrar att vara privat, så det tar lite ansträngning att lära känna honom/henne. Geten bestämmer när och med vem de vill dela sitt personliga liv med. Resultatet är oftast att Geten har få "nära" vänner, men de jobbar hårt för de dem älskar.

Karriär:

Getter föredrar att vara en del av en flock. Makt och status är oviktigt. Getter antar endast ledarroller om de blir tillfrågade men de erbjuder sig aldrig. Bra karriärval för Geten är: florist, inredare, dagisfröken, barnläkare, skådespelare, redaktör, frisör, illustratör, musiker och konsthistoria-lärare.

Metall Getter (födda 1931 och 1991)

Metallgetter är starka på utsidan men känsliga på insidan. De som står nära Metallgeten förstår och accepterar detta. De är väldigt kulturella och det är dem som mest uppskattar konstarterna.

Vilket är ditt kinesiska stjärntecken?

Jag vill aldrig någonsin förlora dig. Du gör mig till det bästa jag kan vara. Du får mig att blomstra och söka äventyr. Ingen annan har någonsin gjort mig så arg och så lycklig som du. Ibland minns jag allt vi gått igenom för att vara tillsammans, alla farväl och motgångar. Jag är så glad att vi aldrig gav upp. Jag är hedrad att du valde mig när du kunde få vem som helst. Du har sett alla mina sidor och älskar mig ändå oändligt. Du lärde mig att visa och beskriva känslor. Du har lärt mig allt jag behöver veta för att leva ett fulländat liv. Du är allt jag någonsin drömt om. Min saga. Jag älskar dig, Trevor Locke.  

Hey,

Igår gjorde jag äntligen engelskaprovet kallat TOEFL, haha toffel. Natten innan hade jag problem att sova igen, det slutade med att jag sov 1,5 timme och sedan var det dags att göra provet. Det var ungefär samma tryck i huvudet som när man varit under vatten för länge. Men jag kom dit, skrev under papper och sedan satte jag mig framför en datorskärm, på med hörlurarna med mic och sedan bar det av. Jag får inte prata om vad jag gjorde, men jag kan säga att det var svårt. Delen där man läser och sedan svarar på frågor gick inte bra, tiden rann ur och min slöa hjärna kunde inte fukosera. Lyssna, prata och skriva gick nog okej, men jag har ingen aning faktiskt. Jag var där från 9.30 till 13.00. Sedan gick jag hem och vilade middag. Jag har aldrig varit såhär trött i hela mitt liv. Inatt sov jag i 12 timmar åtminstone.

Hey,

Idag blev jag helt plötsligt ledsen. Jag har en lång "Att göra-lista" som aldrig verkar bli klar. Jag har på senaste tiden städat, jobbat, ringt och fixat med mitt visa, svarat på mail m.m. Jag måste plugga en massa engelska och läsa deras tråkiga artiklar om allt från afrikanska djurs matsmältning till varför vissa isberg är gröna. Provet är på lördag morgon. Det känns som att jag inte kommer klara det trots att jag haft bra självförtroende när det kommer till engelskan förut. Usch. Men så mitt i all självömkan fick jag en go kram från prinsen som med lugn röst sa: "Ta en paus när det blir för mycket, gör något roligt. Fika, läs en bok. Du kan bara göra ditt bästa. Jag tror på dig."
   Så när han åkte iväg för att spela hockey plockade jag fram mina penslar, målarduken, oljefärgerna och paletten. Absorberad av projektet flög över två timmar förbi i konstens värld och jag kände mig lycklig och lugn igen. Det finns inget bättre än att göra något man älskar och är så passionerad i att man glömmer tid och rum. Jag målar inte lika ofta som jag en gång gjorde, men när vi väl finner varandra igen är det som om ingenting någonsin kommit emellan. Jag känner mig bra på något. Jag kan något. Jag är duktig. Jag behöver inte bevisa mig själv, jag kan bara göra något roligt utan anledning. Jag är i min värld.

Hey,

Nu kommer ett efterlängtat inlägg från mig. Idag var det väldigt varmt här, växlande mellan nollgradigt och kanske någon plusgrad. Mycket bättre än tidigare i veckan då vi haft -30 grader som förvandlades till cirka -50 i vinden. Jag ska aldrig mer klaga på att det är kallt så länge det är över 15 minus. Det är lite smått ovanligt att näshåret fryser ihop när man går ut och att man får frost på glasögonen på tio minuter... haha.
   Idag åkte vi en sväng för att gosa med katter på härbärget för djur. Vi stannade inte länge eftersom att en av volontärerna är högst irriterade, en galet rödhårig medelålders-kvinna med kraxig röst och bossig attityd. Hon ser mest ut som en rabiessmittad röd pudel. Så vi begav oss till vårt nästa mål. När jag läste på om Edmonton hittade jag en väldigt vacker bild av ett japanskt lusthus man kan besöka, så vi åkte dit och myste lite. De bygger lusthuset enbart av naturmaterial baserad på en antik byggteknik, så inga skruvar eller spikar används för att hålla ihop den. Lusthuset är till för att människor och natur ska kopplas till varandra. De olika kulturerna som exploderat samman i det här landet fascinerar mig otroligt mycket. Det finns så mycket att lära och se.
   Sedan gick vi nerför en snötäckt, brant backe för att se ut över den frysta sjön och vitt glittrande naturen. Solen sken och luften var frisk. På vägen ner råkade jag halka och landade på stjärten vilket min kära kanadensare tyckte var väldigt lustigt. Vi såg några familjer som åkte pulka tillsammans.
   Vi åkte hem och drack varm choklad som Kara skickat till mig från Starbucks. Mumsigt var det! Sedan promenerade vi till Kingsway Mall och jag köpte ett par örhängen på H&M. Efteråt tittade vi över vår årliga mall för budgeten. Utmattad av tristess slumrade jag långsamt till mot Trevors axel, knappt medvetande vilade jag middag jämte honom. Det var väldigt gosigt och avslappnande.
   Kvällen avslutades med att laga lasagne tillsammans och dricka lite bubbel. Det var en väldigt bra dag.

Hey,

Nu är jag sjuk igen. Bajs. Förkyld och allmänt utmattad. Sitter hemma och önskar jag hade choklad och kanske lite chips.
Jobbet skär ner på våra skift nu. Från och med nästa vecka jobbar jag måndag, torsdag och fredag. Just nu gör det inte för mycket eftersom jag kommer ha mer tid till att plugga engelska och ännu mer tid åt att söka ett nytt jobb i Kingsway Mall som ligger 10 minuter från vårt hus, eller gallerian downtown som bara tar 15 minuter att åka till. Så jag slipper åka buss i 1,5 timme. Målet är ett fulltidsjobb och framför allt dagtid. Det suger att jag måste byta, för jag tycker så mycket om Victoria's Secret,  alla roliga underbara kollegor. Men för hälsan och pengarnas skull är det dags att vidga mina vyer.

Med det nya året hoppas ju de flesta människor på någon form av förändring i sina liv. Att göra året bättre än det förra. Att uppnå mål och drömmar, bli en bättre medmänniska, lära sig något nytt. Jag håller själv på att skriva ner vad jag vill få ut av 2012. Sedan fick jag den briljanta idén som jag nu ska avslöja och tipsa er om att själva göra:
Ta en stund för dig själv att reflektera över ditt liv, din bakgrund, framtid, allt. Sedan planerar du en vecka i framtiden, utan begränsningar. Skriv ner hur du vill att veckorna i ditt liv ska se ut när du har uppnått allt du vill, när du har studerat färdigt, köpt hus eller t o m fått barn (usch). Du börjar alltså med måndag, så beskriver du din dag precis som om det var en dagbok t ex "Jag vaknade i min lyxvilla i San Fransisco och gjorde mig redo att gå till jobbet. När jag kom fram till studion var modellerna redo och jag fotade hela dagen. Efteråt bjöd min make mig på middag i en autentisk sushi restaurang. På kvällen planerade vi vår kommande resa till Hawaii..."
Förstår du? I veckan inkluderar du alla delar av livet: kärlek och relationer (familj, vänner, husdjur), träning och hälsa, karriär, intressen, hem osv. När du skrivit färdigt om din vecka, skriv ner datum och bevara papprena väl och titta på dem då och då. Där framför dig har du dina konkreta mål och drömmar. Att leva som du vill i fantasin är nästan lika givande som att göra det i verkligheten, för en dag kanske du läser igenom de där sidorna och inser att det liknar dina nuvarande dagar.

Hey,

Idag åkte vi till West Edmonton Mall (gallerian där jag jobbar) för att "inkassera" Trevors julklapp från mig. Han skulle hoppa bungyjump. Hela tiden påminde jag honom att det inte var för sent att backa ur ifall han inte vågade. Så jag ställde mig i vattenparken ,(där bungyjumpen finns), beredd med kameran. Eftersom det inte var jag som upplevde det får jag beskriva händelsen med Trevors ord...
De band hans fötter. Sedan bad de honom att ställa sig vid kanten, mannen som hjälpte honom ställde sig precis bakom honom för att han inte skulle kunna backa ur. 3...2...1. Det gick jättefort, på vägen ner kunde han se allting, poolen, människorna. Snaran gjorde att han snurrade, huvudet blev tjockt med allt blod som rusade. Han studsade upp igen och trodde att han skulle slå i taket. Han studsade upp och ner några gånger innan han var stilla. Snurrig och yr tog han tag i repen för att dra sig till kanten för att bli fri från alla rep.
   När han kom ut var han uppspelt, glad och lite snurrig. Det var rätt häftigt att se hans fall. Att han ens vågade.

På kvällen städade jag undan allt julpynt. Sedan bakade Trev sin urgoda pizza och vi såg på en disney-film. Vi köpte glass och mumsade i oss. Sedan hängde vi upp en väldigt vacker och inspirerande tavla som jag köpte i den antika gallerian på Whyte avenue.

Hey,

Gott nytt år på er alla! Tänk att det redan är 2012. Vad gammal jag börjar bli... jag minns fortfarande hur min lärare Gunilla på Slöingeskolan visade oss en fin glittrig kalendern som skolan införskaffat i början av 2000-talet. Nåväl, syftet med dagens inlägg är inte att bli sentimental, utan att berätta om vad som hänt sen sist.
   På Nyårsafton lagade jag en soppa, Trevor bakade bröd och sedan gjorde jag en chokladkaka. Vid 8-tiden kom Bernard och vi åt. Jing och Jong (Trevors kompisar) dissade oss så det blev bara vi tre, men det gick ingen nöd på oss. Vi åt, drack champagne och skrattade åt Bernards galna historier. Han åkte innan tolvslaget för han hade andra åtaganden, så det blev bara jag och Trev. Vi gick ut och tittade på fyrverkerierna som fyrades av downtown. Och helt plötsligt var det 2012.

För övrigt är allt annat som vanligt. Planen är att jag ska plugga en massa engelska nu för i slutet av januari har jag ett prov jag måste göra för att skolan ska veta om min engelska är tillräckligt bra för att jag ska kunna studera. Efter provet är över ska jag försöka hitta ett nytt jobb. 
 
Sedan försöker jag övertala Trevor att åka till Sverige med mig i början av maj. Jag planerar att åka även om han inte följer med, men vi får se hur det går. Två veckor utan att tjäna några pengar verkar rätt dumdristigt just nu.

Jag måste bara berätta att jag sover som en prinsessa om dagarna nu. Under jullovet har Trev byggt en säng åt oss eftersom vi bara låg på en madrass på golvet. Så jag berättade hur jag ville ha den och han planerade och byggde ihop den. Det är jättevacker, särskilt med de nya sängkläderna och kuddarna. Nu ska jag bara spara ihop till tyg så jag kan sy gardiner till var sida.

Hey,

I fredags firade jag och Trevor vår 2-årsdag. Tänk att det var två år sedan han kom till mig i Sverige. För två år sedan låg vi i min säng en gnistrande vinternatt och tog det stora beslutet att bli ett par. Efter mindre än fyra dagar tillsammans i verkligheten, visste vi att vi var ämnade för varandra. Trots att idén var galen, osäker och nästan omöjlig välkomnade vi den ändå med öppna armar. Vi antog utmaningen, riskerna, smärtan för att i slutändan vara tillsammans utan några hinder. Efter två år har vi genomgått mycket; månader ifrån varandra, romantiska resor, spännande äventyr, födelsedagar, traditioner, immigration, framtidsplaner. Vi var inte alltid säkra, men vi har inte gett upp än. Våra känslor har inte försvagats, endast förstärkts och fördjupats. Trevor är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit i mitt liv endast med hjälp av min magkänsla och min starka tro på mig själv.
   Så för att fira denna underbara dag före Nyårsafton, åkte vi till en restaurang kallad Earls. I min svarta klänning, varma strumpebyxor, höga klackar och eleganta kappa kände jag mig som en dam från 30-talet medan vi gick i den kyliga natten på väg mot restaurangen. Vi satte oss i deras lounge i ett eget booth (en soffa formad i en halvcirkel bakom ett runt bord så man är avskärmad från alla andra). Det blev en tre-rätters måltid med en ljuvlig Strawberry Margarita som jag smuttade på. Stämningen var avslappnad, det var inte för mycket folk, musiken i rummet gav sköna klubb-vibbar och hela atmosfären var väldigt chic.
   Vi gick hem mätta och belåtna. Ett bubbelbad med levande ljus och klassisk musik var nog det bästa av allt. Det var perfekt, som en scen ur en romantisk film, fast ännu bättre. Det var livet. Så som det borde vara. Alla sinnen var tillfreds.
   Kvällen avslutades med filmen AVATAR som vi såg på vår första date i Januari 2010. En chokladask och bubblande juice framför den exotiska filmen var en perfekt avrundning på vår spektakulära 2-årsdag.
Skål för oss och alla andra kärlekspar där ute. Det är ju trots allt kärleken som gör livet värt att leva.

Hey,

Ja det var ett tag sedan kära läsare. Ärligt talat har det varit full rulle här på sistone. Men nu har jag precis kommit hem från jobbet, väldigt trött men tänkte att jag borde ändå ta och dedikera några minuter åt min blogg och framför allt er.
   Min jul har varit över förväntan och otroligt lyckad. Kvällen innan Julafton hade vi myspys i soffan framför Ensam Hemma 2 och gottade oss med lite mintkyssar. På kvällen kunde jag inte sova alls. Jag var på tok för uppspelt för sådant. När jag fått några timmars sömn var det Julafton. Vi skypade med min familj som firade hemma i Slättelynga. Det var mysigt att få se allt som betyder hem. Jag fick även se min julblomma som vi brukar få av morfar varje vinter, så glad jag blev!
   Efteråt lagade jag familjens berömda julsoppa och åt det med nybakat bröd. Otroligt lyckat blev det, särskilt med lite Enbärsmust på det. Det kliade i fingrarna hela dagen efter att få öppna paketen. Kvällen föll på och vi hade ett litet julbord jag och Trevor med brödbullar, ost, brie och digestive, frukt m.m. Efterrätten bestod av pepparkakor, glögg, päronkonjaksfudge, mintkyssar och Aladdin-choklad framför Kalle Ankas jul. Man får en slags högtidlig, nostalgisk och mäktig känsla i slutet när de säger "Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul", med musiken som spelas i bakgrunden. Äntligen var det dags för julklappsöppning! Jag vet inte hur intresserade ni är av vad jag fick men kan lista några saker: en kinesisk teservis från Trevor, en bok om Marilyn Monroe av mormor och morfar, juldukar och massvis av Marabou choklad från mamma och pappa, En samling Cosmopolitan från kära lilla Jenny och fina hår-accessoarer från Emma. Så glad jag blev för alla fina klappar. Trevor blev lika glad över sina, och imponerad över deras kreativitet. Resten av kvällen lekte vi med våra presenter och sedan var Julafton 2011 över.
   På juldagen är det dags för firandet i Kanada. Så vi skypade med Trevors pappa och syskon. Det läskiga med att öppna presenter i detta land, är att man måste öppna en i taget medan alla STIRRAR för att se ens reaktion. Väldigt läskigt och obehagligt när man inte vill ha uppmärksamhet. Men jag bet ihop och log och tackade. Jag fick min favoritfilm Midnight in Paris, en yogamatta, choklad, en enorm kopp, presentkort till DairyQueen och lite annat smått och gott. Till Trevor gav jag en kokbok, en fin ljusblå skjorta som han ser ännu mer oemotståndlig ut i, och till sist ett presentkort på att hoppa bungyjump i januari :)
   På kvällen åkte vi till Trevors morfars syster, Sandi och hennes make Charlie för att äta middag. Jag fick träffa deras dotter som tillsammans med sin make kommit hem från Sverige över julen, de bor där numera och hon pratade lite svenska med mig vilket var jätteroligt. Hon sa att hon tycker mycket om dammsugarna vi har på konditori, sedan nämnde hon att hon hatar vårt ord "sjuksköterska" för det är omöjligt att uttala det rätt. Scott och Claudia var där (som vi bodde hos när vi var i Edmonton i somras). Middagen var god. Charlie blev stormförtjust när jag ville ha öl (för det är tydligen väldigt ovanligt att tjejer dricker det här), han var så lycklig när han kom ut med fem olika sorter och gav mig en beskrivning av varje sort. Han är väldigt rolig.
   Efter maten spelade vi Trivial pursuit. Skitsvårt var det och jag kände mig korkad. Tjejerna mot killarna. Jag gav oss i alla fall två poäng (de enda två frågorna som handlade om Disney kunde jag -STOLT). Jag fick även julklapp av Sandi och Charlie: de gav mig en halmbock för att jag skulle känna mig som hemma, sedan en massa skönhetsprodukter som doftade härlig vanilj.
   Det var min och Trevors jul det. Om jag sluddrar i texten beror det på att jag är väldigt trött och måste lägga mig. Men jag ska ge er några bilder först!

Hey,

I fredags var jag bjuden till en liten julfest på Victoria's Secret. Jag och Christine gick dit och smaskade i oss choklad och lite annat gott. Sedan drog en av "bossarna" lott för att se vem som vann julklapp. Ingen tur för oss. 
   När det var över bestämde vi oss för att shoppa julklappar i gallerian. Vi gick till H&M, en rolig hattbutik där jag hittade världens finaste kvinnliga sommarhatt som jag måste ha, en mysig inredningsbutik, en affär fylld med olika sorters téer m.m. Vi hade jätteroligt medan vi gick runt i de stämningsfulla våningarna där det glittrade. Jag köpte en julklapp till Trev och en klänning till mig.
   Vid 21.00 var det dags att gå tillbaks till jobbet. Bakrummet var fyllt av kartonger som levererats och vi hade knappt något plats att jobba på. Under den första rasten hade Gemma (vår product manager) bestämt sig för att göra en liten julfest för nattpersonalen och jag och Christine fick smaska i oss ännu mer godis. Sedan drog vi lott igen. 4 av 12 vann. Den första pristagaren var er förtrogne, som valde ett mjukt litet paket som innehöll en väldans fin rosa-rutig Victoria's Secret handduk som jag kan strosa omkring med på stranden i sommar. Jag var överförtjust för jag vinner ALDRIG... förutom nu då. Atmosfären var avslappnad och alla skrattade tillsammans. Det var riktigt mysigt. Men efter för lite sömn, var lilla Malin väldigt flummig och pinsam. Som tur var gjorde Christine och Marjorie mig sällskap och vi skrattade åt en massa töntiga grejer tills tårarna sprutade som vattenkannor ur ögonen på oss. Vilken kväll. Så mysig. Så oförglömlig. Gemenskapen och känslan av att tillhöra var fenomenal.

(Dålig kvalité på bilderna eftersom de togs med en mobil, lånade från Rhoda)

 








På lördagen gick jag upp tidigt (15.00). Trevor hade köpt en julgran, jag blev lite besviken först för granen var mindre än jag väntat mig (alla de stora var slutsålda) men nu har jag vant mig vid den och är väldigt nöjd. När mörkret föll på bestämde vi oss för att klä den. Glitter, guldglammiga kulor, röda rosetter och ljus låg över hela golvet medan vi sakta men säkert fick allt på plats. Julmusiken ljöd genom vardagsrummet och vi satt och pysslade på golvet. Otroligt mysigt och rogivande var det. Resultatet var magnifikt och stämningsfullt. Efteråt lade vi de hundratals julklappar som familjen skickat under granen och scenen var fulländad.
   Sedan var det dags att göra iordning sig inför vår middag nere i stan. Vi hade hittat en lyxig fransk restaurang när vi kollat igenom våra alternativ. Vi tog bussen och gick en liten bit tills vi slutligen kom fram till The Crèperies inbjudande port. Nerför en liten trappa visades vi till ett mysigt bord. Restaurangen var utsökt med klassisk känsla av trä som omringade oss, gamla bokhyllor, enorma vinhållare och levande ljus. Vi serverades en baguette skuren i bitar, innan huvudrätten anlände. Jag beställde en enastående crepes fylld med sparris och täckt i fetaost. Det var ljuvligt. Trevor åt en spännande sallad med kyckling. Stämningen var avslappnad. Tiden stod stilla. Trevors mörkbrunda ögon var magiska i ljusets lågor. Hjärtat puttrade. Fjärilar i magen. Motvilligt gick vi till bussen och åkte hemåt igen. 
   Väl hemma tände vi levande ljus, poppade popcorn och startade Ensam hemma. Medan filmen rullade fick vi oss äntligen ett vitt täcke av snö över hemmet och allt blev bättre. Lite hemlängtan fick man, men det hör till. 
   Söndag. Uppspelt över julstämningen i sviten gick jag upp 5.00 på morgonen. Jag tände ljusen i granen, levande ljus som sken upp i morgonmörkret. Jag slog varsamt in Trevors julklappar och njöt av lite egentid. Sedan såg jag på en julfilm och burrade ner mig i soffan. Efter ett tag gick jag och lade mig hos Trev igen och somnade om. 
   Jag skypade med familjen ett tag och skrattade åt mina flummiga systrar. Vi åkte sedan till banken en stund för några ärenden, sedan till Ikea för att köpa Annas pepparkakor och glögg. Men till min stora besvikelse, var glöggen slut :( 
Humöret sköt dock i höjder när Trevor tog mig till en galleria fylld med antikviteter. Överallt fanns saker som väckte mitt "måste ha"-begär. Små statyetter av grekiska skulpturer (som jag älskar), spännande tavlor, vackert porslin och mycket mer. Vi kom sedan hem och Trevor bakade sin oemotståndliga pizza. Efteråt fick jag en välbehövd massage och vi köpte glass. Känner mig väldigt ompysslad och älskad. 
Så nu efter en väldigt underbar helg skriver jag ett näst intill oändligt inlägg för er. Hoppas ni inte blev uttråkade. Nu kommer i alla fall bilder och lite roliga filmer.
  





























Sista bilden: mitt julmys, 5.00 på morgonen.

Här kommer lite bilder på vår julmysiga lya :)

Hey,

Så... det händer inte så mycket nytt här i Edmonton.
Jag ska börja jobba fem nätter i veckan nu. Jag flummar för fullt med Christine, hon har lika dålig humor som jag, vilket är toppen (Jag har upptäckt att kanadensisk humor kan skilja sig en del från europeisk).
   Två från jobbet, Tina och Bernard, bor i närheten av mig så jag har fått skjuts hem några gånger vilket ger mig en timmes extra sömn. De är små änglar. Bernard spelade julmusik och sjöng på vägen hem i fredags, det var riktigt trevligt.
   En annan sak jag upptäckt i Edmonton, är att folk flirtar något så kopiöst! Man säger att det blir värre ju längre norrut man kommer, så jag antar att det inte finns många kvinnor i staden...? När jag gick till jobbet i veckan gick en man fram till mig och frågade hur jag mådde, vart jag var på väg och om jag hade pojkvän. "Varför undrar du?", frågade jag. Han letade tydligen efter en flickvän. Som svensk medborgare (som är kända för att vara osociala och smått paranoida), var det här en väldigt underlig upplevelse. Hur kan man bara gå upp till en främling och fråga om den är upptagen? Under mina 3,5 månader här har folk busvisslat, en kille flirtade obehagligt mycket under en hockeymatch och sa saker som bara en pojkvän får säga, och nu det här. Galet och lite smått läskigt. Desperata människor. 
   Men nu till något mer intressant! I fredags fick jag hämta ut ett paket från familjen! Ett stort, tungt, juligt paket. Min sprallighet var total. Jag vaknade och tvingade Trev att köra och hämta det med mig. Ingen frukost, inget smink. Sedan öppnade vi paketet och jag tittade igenom allt långsamt. Alldeles för många julklappar till oss små busfrön, gott snask från Wapnös julmarkad (INKLUSIVE ENBÄRSMUST!!!), dukar, ljus, dekorationer och annat myspys. Sedan fick jag även ett fint kort och en solfjäder från Kreta som söta lillasyster Jenny köpt till mig och som jag blev otroligt glad för! Tack så jättemycket fina mamma, pappa, Fisen, Emma, Jenny, mormor och morfar! Värmen som spred sig i bröstet var obeskrivlig och jag var som ett storögt barn när jag tittade igenom allt ni skickat <3 
   I lördags kväll bakade jag och Trevor pepparkaksdeg, knäck och lussekatter. Det gick väl sisådär och bra på samma gång. Trevor bakade pizza, vi tände adventsljusstaken och tittade på Jack Frost. Avslutade kvällen med lussebullar, knäck, hallonfudge och glögg. Gosigt var det. 

Nu kommer lite bilder och filmer:
















Trevors klockrena kommentar: "Det ser ut som en kvinna med konstig frisyr"

Hey,

Nu är det december. Stämningen är total i Edmonton med vit pudersnö som täcker gatorna. Folk har pyntat till sina trädgårdar med uppblåsta tomtar och snögubbar.
   Den första december kom jag hem från jobbet och såg en röd rosett hänga i kalendern som mamma gjort när jag var liten. Jag har berättat för Trev hur vi brukade få små julklappar varje morgon fram till Julafton. Så för att få mig att känna mig ännu mer som hemma med våra svenska traditioner, överraskade han mig med paket när jag kom hem. Jag fick ett telefonkort så att jag kan ringa hem till nära och kära, samt chokladcroissanter som jag älskar så mycket. Jag log av förtjusning. Så bortskämd jag är. Andra december fick jag Lindtchoklad och Hershey's kyssar (choklad) och imorse hittade jag väldoftande badolja som jag kan hälla i badkaret.
   På jobbet går det bra, jag jobbar med min nyfunna vän Christine varje kväll. Roligt som attan har vi, särskilt när vi ska ta ut soporna och kan dra varandra på vagnarna vi kör. Häromdagen gick strömmen vid 3 på morgonen, så vi fick gå hem, men min buss kommer inte förrän 5.45 så jag hade ingenstans att ta vägen och Trevor låg hemma och sov. Så jag fick följa med Christine hem som en herrelös hund, vi fikade och såg på film och sedan gick hon med mig till bussen igen så jag kunde komma hem. Men roligt hade vi!
   När jag åker buss finns det fortfarande en hel del "obehagliga individer", men jag har mina överlevnadsknep:
1. Undvik ögonkontakt, de tycker det är inbjudande.
2. Se vad du har i väskan som kan fungera som vapen, jag har en penna.
3. Sist av allt har jag förmånen att kunna ett annat språk, så om dem vill något kan jag bara säga "Jag pratar inte engelska."
Bra tips va? Men det är inte så farligt. Bäst av allt är promenaden hem. Alla andra sover när jag går ensam hemåt i snön. Då passar jag på med en uppsättning av valfri musikal, just nu sjunger jag alla möjliga låtar från Fantomen på Operan. Ni anar inte hur roligt det är att kunna sjunga hur högt som helst ute i samhället utan att någon bryr sig :)

Har ni julstämning där hemma?

Hey,

På söndagkväll fick jag helt plötsligt ont i nacken och kunde inte böja huvudet åt vänster. På måndagen var det värre och det slutade med en blixtrande smärta som gjorde mig oförmögen att röra huvudet alls. Trevor fick klä på mig, vilket kändes rätt ovärdigt :P
   Jag kunde inte jobba, istället åkte vi till en klinik där en arabisk doktor kände på min nacke och kollade hals och öron. Det tog inte särskilt lång tid, vi gick till andra avdelningen av kliniken för att hämta ut medicin. Två burkar. Vi körde och köpte en vetekudde som jag hade runt nacken resten av kvällen. Trevor överraskade mig med en chokladask och pysslade om mig. Jag är hemma inatt igen för att låta det gå över. Det är ingen fara, vet inte vad som hände men det känns mycket bättre nu. Jag kan äntligen röra på huvudet utan några större problem. Imorgon blir det jobb i alla fall!

Hey,

Ja, igår var det första advent. Jag vaknade på eftermiddagen och blev helt tossig när jag insåg att det var advent. Vi hade tänkt åka till gallerian, men jag var i sådan julstämning att jag bara ville pynta. Så jag tog fram lådan som är fylld med allt juligt vi fick förra året av min fina mamma, pappa, Sofie, Emma, Jenny, mormor och morfar. Julduken som mamma gjort hamnade på bordet tillsammans med ljusstaken. Stjärnan i köksfönstret och tomtar lite varstans. Det är så mysigt här. Jag är så glad att vi inte bor hos Gord längre, det känns mer avslappnat nu och jag kan göra vad jag vill.
   Vi åkte till Ikea och köpte glögg och Annas pepparkakor (de bästa som mormor alltid skämmer bort mig med). När vi kom hem startade vi den senaste versionen av En Julsaga och mös till det med ett tänt ljus, glögg och pepparkakorna. Det var otroligt gosigt. Efter filmen slog vi in julklappar tillsammans och lyssnade på julmusik, Trevor tyckte om Mer Jul av Adolphson och Falk :)

Nu kommer lite bilder!












(Här kan ni se den fula soffan som jag alltid klagar på :P)