♥ first year anniversary ♥
Hey,
Idag är det min och Trevors stora dag, för exakt ett år sedan låg vi i min säng och beslutade att vi skulle kalla varandra pojkvän och flickvän. Vi båda undrar vart tiden tog vägen, utan att ångra att vi kommit såhär långt. Igår skrev jag ett långt mail till honom som jag skickade på kvällen så han kunde läsa det när han gick upp. Jag vaknade tidigt för jag var så uppspelt och när jag skulle lämna sovrummet låg där ett brev till mig vid mina fötter. Han hade skrivit så fint, ord som kom från hans hjärta. Det var starten till en perfekt morgon! Ikväll ska vi åka och shoppa varsin outfit till Nyårsafton och lite andra grejer.
Planen är att åka på en liten semester för att fira Ettårsdagen, men eftersom det är Nyår och Trev jobbar kan vi inte göra det idag. Planerna vi smider får ni inte veta förrän det är dags :)
Det här har varit det bästa året i mitt liv än så länge, det har varit ett romantiskt äventyr! Trevor är den rätta för mig, han är perfekt i mina ögon och underbar på alla sätt och vis.
Nu ska jag prata med familjen och äta frukost på världens bästa dag!
sense.
Hey,
Jag börjar känna det nu. Att jag snart ska tillbaks. Det är 44 dagar kvar nu och jag har den otäcka magkänslan, precis samma som förra gången. Trots att det varit jobbigt att anpassa sig till miljön och människorna här, är det ännu svårare, ja nästan omöjligt, att anpassa sig utan Trev igen. Jag minns hur ont det gjorde förra gången. Det skar i hjärtat och jag skrek inombords.
Att inte bli dragen ifrån honom utan att tvingas ta stegen själv, stegen bort från hans famn.
Att vänta på flyget ensam och försöka stoppa tårarna från att falla, så att inte flygresenärerna runt om ska se.
Att ignorera impulsen att springa tillbaks till honom.
Att försöka minnas den sista kyssen.
Att inte kunna vara här och vaka över honom.
Att inte kunna dra fingrarna genom hans hår.
Att inte kunna se in i hans ögon. Jag hatar det.
Jag älskar honom djupt och rakt igenom mitt väsen.
Men jag har tur för jag har hittat honom, jag kan fortfarande se honom och höra hans röst.
Igår var det ett år sedan vi möttes för första gången, det var första gången han kysste mig.
Jag vet att vägen sträcker sig längre och starkare. Jag ser vår framtid.
Jag börjar känna det nu. Att jag snart ska tillbaks. Det är 44 dagar kvar nu och jag har den otäcka magkänslan, precis samma som förra gången. Trots att det varit jobbigt att anpassa sig till miljön och människorna här, är det ännu svårare, ja nästan omöjligt, att anpassa sig utan Trev igen. Jag minns hur ont det gjorde förra gången. Det skar i hjärtat och jag skrek inombords.
Att inte bli dragen ifrån honom utan att tvingas ta stegen själv, stegen bort från hans famn.
Att vänta på flyget ensam och försöka stoppa tårarna från att falla, så att inte flygresenärerna runt om ska se.
Att ignorera impulsen att springa tillbaks till honom.
Att försöka minnas den sista kyssen.
Att inte kunna vara här och vaka över honom.
Att inte kunna dra fingrarna genom hans hår.
Att inte kunna se in i hans ögon. Jag hatar det.
Jag älskar honom djupt och rakt igenom mitt väsen.
Men jag har tur för jag har hittat honom, jag kan fortfarande se honom och höra hans röst.
Igår var det ett år sedan vi möttes för första gången, det var första gången han kysste mig.
Jag vet att vägen sträcker sig längre och starkare. Jag ser vår framtid.
christmas.
Julhälsning från Kanada
joy.
Hey,
Igår avslöjade mamma att det fanns vissa julklappar man fick öppna från mormor och morfar. Jag öppnade ett och blev jätteglad när jag såg en lertomte av Rolf Berg, de är verkligen mina favorittomtar och jag har en hel samling där hemma! Jag väntade på att Trev skulle komma hem så vi kunde öppna de andra klapparna. När han väl ringde och sa att han var på väg hem pratade vi i 45 minuter tills han äntligen kom ut ur hissen så jag kunde krama honom. Sedan beställe vi pizza och medan vi väntade öppnade vi presenterna. Han öppnade den andra lilla röda paketen och där var ännu en Rolf Berg tomte! Jag var lite ledsen när jag inte kunde ta med mina tomtar till Kanada men nu har vi två här vilket gav mig mer julkänsla. Sedan öppnade vi den stora paketen vilket verkligen var den bästa julklappen någonsin! Vi fick en adventsljusstake! En fin röd adventsljusstake, något som jag saknat mycket. Eftersom vi redan är inne på fjärde advent bestämde vi oss för att tända ett ljus om dagen för det var fyra dagar kvar till Julafton. Sedan tittade vi på lite saker vi kan göra på vår Ettårsdag och till slut kom pizzan. Vi tände vår vackra adventsljusstake och åt middag, till efterrätt fick jag en Chocolate Lava Crust Cake som var som en hård kaka med chokladsås inuti och det var ljuvligt!
Tack så jättemycket min underbara mormor och morfar! Ni och familjen har räddat min jul här, nu känner jag mig inte ensam. Ord kan inte beskriva min tacksamhet, bara den varma blicken i mina ögon som skymtades när jag tittade på gåvorna. Tack från mig och Trevor ♥
Idag bestämde jag mig för att gå en promenad i skogen och jag såg en svart ekorre som jag lyckades fånga på bild! Så inlägget avslutas med några bilder från igår och idag.
Världens vackraste ljusstake från min mormor och morfar.
Vi har det pyntat i lobbyn
Lobbyn
Promenad
Promenad
Ekorre!
Ekorren, titta så söt :)
Igår avslöjade mamma att det fanns vissa julklappar man fick öppna från mormor och morfar. Jag öppnade ett och blev jätteglad när jag såg en lertomte av Rolf Berg, de är verkligen mina favorittomtar och jag har en hel samling där hemma! Jag väntade på att Trev skulle komma hem så vi kunde öppna de andra klapparna. När han väl ringde och sa att han var på väg hem pratade vi i 45 minuter tills han äntligen kom ut ur hissen så jag kunde krama honom. Sedan beställe vi pizza och medan vi väntade öppnade vi presenterna. Han öppnade den andra lilla röda paketen och där var ännu en Rolf Berg tomte! Jag var lite ledsen när jag inte kunde ta med mina tomtar till Kanada men nu har vi två här vilket gav mig mer julkänsla. Sedan öppnade vi den stora paketen vilket verkligen var den bästa julklappen någonsin! Vi fick en adventsljusstake! En fin röd adventsljusstake, något som jag saknat mycket. Eftersom vi redan är inne på fjärde advent bestämde vi oss för att tända ett ljus om dagen för det var fyra dagar kvar till Julafton. Sedan tittade vi på lite saker vi kan göra på vår Ettårsdag och till slut kom pizzan. Vi tände vår vackra adventsljusstake och åt middag, till efterrätt fick jag en Chocolate Lava Crust Cake som var som en hård kaka med chokladsås inuti och det var ljuvligt!
Tack så jättemycket min underbara mormor och morfar! Ni och familjen har räddat min jul här, nu känner jag mig inte ensam. Ord kan inte beskriva min tacksamhet, bara den varma blicken i mina ögon som skymtades när jag tittade på gåvorna. Tack från mig och Trevor ♥
Idag bestämde jag mig för att gå en promenad i skogen och jag såg en svart ekorre som jag lyckades fånga på bild! Så inlägget avslutas med några bilder från igår och idag.
Världens vackraste ljusstake från min mormor och morfar.
Vi har det pyntat i lobbyn
Lobbyn
Promenad
Promenad
Ekorre!
Ekorren, titta så söt :)
christmas tree.
Hey,
Igår åkte vi till huset för att klä granen tillsammans med Kara och Rory. De hade en massa konstiga saker de hängde i trädet, mestadels saker de gjort när de var små. De hade även små garntomtar från Ikea, den sorten mamma brukar göra. Det var inte så mycket julstämning, jag var orolig för hur det skulle påverka mig att klä granen med andra än min familj men det var ganska neutralt. Dessutom var jag helt säker på att det var en plastgran för den var mjuk och den stacks inte men tydligen var det en riktig gran. Halva charmen med att klä granen är ju att bli irriterad av att den sticks när man hänger upp julgranskulorna. På vägen hem fotade jag några fler hus som verkligen går inför det här med Julen.
Kvällen avslutades med att titta i fotoalbum när Trev var liten, världens sötaste lille pojk.
Igår åkte vi till huset för att klä granen tillsammans med Kara och Rory. De hade en massa konstiga saker de hängde i trädet, mestadels saker de gjort när de var små. De hade även små garntomtar från Ikea, den sorten mamma brukar göra. Det var inte så mycket julstämning, jag var orolig för hur det skulle påverka mig att klä granen med andra än min familj men det var ganska neutralt. Dessutom var jag helt säker på att det var en plastgran för den var mjuk och den stacks inte men tydligen var det en riktig gran. Halva charmen med att klä granen är ju att bli irriterad av att den sticks när man hänger upp julgranskulorna. På vägen hem fotade jag några fler hus som verkligen går inför det här med Julen.
Kvällen avslutades med att titta i fotoalbum när Trev var liten, världens sötaste lille pojk.
you are with me.
När jag känner mig ensam kan jag bara läsa breven från mina systrar, mamma och mormor och plötsligt är jag inte fullt så ensam som jag trodde. Jag älskar er alla ♥
wednesday.
Hey,
Så som ni kanske förstår så har jag överlevt dagen. Jag vaknade halv tio och insåg att det var idag jag skulle till doktorn. När jag är galet nervös har jag ingen vidare matlust men klarade ändå att äta frukost och lunch innan Trevor kom hem. Han hade hämtat bordet åt mig men jag var för nervös för att vara uppspelt. Plötsligt var det dags att åka till doktorn. Hjärtat slog fortare för varje meter vi närmade oss. Vi var framme och steg in i en liten klinik med två kvinnor som satt i receptionen, jag lämnade in papper, passfoton och mitt pass medan de höll på med papprena. Sedan fick jag mätas och vägas av doktorn, Stephen Reznek som var jättetrevlig. Sedan fick jag ge de urinprov och efter det satt vi och väntade på Stephens kontor. Först ställde han frågor om min hälsa, om jag blivit opererad, äter medicin, är allergisk, är gravid osv. Sedan sa han att min engelska är perfekt vilket alltid gör mig lika glad. Han ställde lite frågor om hur vi träffades och vart jag kommer ifrån. Han kunde t o m säga "tack".
Efter frågesporten blev vi förflyttade till ett annat rum där jag skulle ta av byxorna och ta på mig en pappersklänning. Trev satt där med mig, hela tiden. Och kallade mig "Paperbag princess" vilket inte var lika gulligt. Sedan kom doktorn in och en sjuksköterska (sköterskan måste medverka som vittne ifall läkaren skulle försöka uttnyttja en). Han kollade mina öron, ögon och min mun. Sedan knackade han på mina axlar och min rygg av någon anledning. Jag fick ligga ner medan han lyssnade på mitt hjärta, knackade på mina armbågar och knäskålar medan han pratade och skämtade. Sedan var det dags för blodprov. Stephen sa "Jag ska försöka att inte skada dig... så mycket." Trev och sjuksköterskan började skratta och jag svarade "Det var tröstande" och alla skrattade. Nålen gjorde lite ont men annars var det ofarligt, han fyllde en liten burk med mitt blod och gav mig ett plåster. Han sa att jag ska hålla koll på några födelsemärken och akta mig för solen, sedan tyckte han att jag skulle kolla upp hjärtat för säkerhets skull - vissa ungdomars hjärtan vibrerar något när de slår vilket oftast inte spelar någon roll men kan vara skadligt.
Sedan tackade vi för oss och körde till ett annat ställe för att röntga mig. Trev kramade om mig och sa att han var jättestolt över mig och tackade mig för att jag gick igenom allt besvär för vår skull. När vi kom fram till röntgen lämnade vi in papper igen och jag fick ta av mig allt på överkroppen och ta på mig en tygklänning som man knyter i ryggen. Sedan gick jag in ensam i ett mörkt rum tillsammans med en läkare och jag fick trycka överkroppen mot en slags tavla, hon sa åt mig att ta ett djupt andetag medan hon skannade, sedan fick jag skriva under papper och efter det var det klart.
Vi åkte för att hämta ut ett paket som jag fått en postavi för och jag kollade genast handstilen, det var mormors! Vi skyndande oss hem och jag attackerade paketet. Jag skrek av glädje för det första jag såg var en MASSA choklad! Mormor vet att jag är en choklad finsmakare :) Sedan hittade jag ett jättefint brev som mormor skrivit till oss och jag översatte det för Trev. Jag hittade ett kuddfodral som mormor lovat att jag skulle få en dag (och jag blev så glad!), där fanns även en liten duk, ett sött kort av Lena Pettersson och julklappar.
Eftersom jag vet att mormor och morfar är flitiga bloggläsare vill jag bara säga det här:
Tack så jättemycket för allting! Det värmer när ni fortfarande skämmer bort en och vi blev väldigt glada. Ni är världens bästa morföräldrar och vi saknar er här borta! Tack för er omtanke, den betyder så mycket.
Nu har jag satt upp bordet i sovrummet och städat iordning, jag är väldigt nöjd. Nu har jag skrivit väldigt mycket känner jag för ögonen börjar bli fyrkantiga. Ha det toppen, jag skriver snart igen.
Så som ni kanske förstår så har jag överlevt dagen. Jag vaknade halv tio och insåg att det var idag jag skulle till doktorn. När jag är galet nervös har jag ingen vidare matlust men klarade ändå att äta frukost och lunch innan Trevor kom hem. Han hade hämtat bordet åt mig men jag var för nervös för att vara uppspelt. Plötsligt var det dags att åka till doktorn. Hjärtat slog fortare för varje meter vi närmade oss. Vi var framme och steg in i en liten klinik med två kvinnor som satt i receptionen, jag lämnade in papper, passfoton och mitt pass medan de höll på med papprena. Sedan fick jag mätas och vägas av doktorn, Stephen Reznek som var jättetrevlig. Sedan fick jag ge de urinprov och efter det satt vi och väntade på Stephens kontor. Först ställde han frågor om min hälsa, om jag blivit opererad, äter medicin, är allergisk, är gravid osv. Sedan sa han att min engelska är perfekt vilket alltid gör mig lika glad. Han ställde lite frågor om hur vi träffades och vart jag kommer ifrån. Han kunde t o m säga "tack".
Efter frågesporten blev vi förflyttade till ett annat rum där jag skulle ta av byxorna och ta på mig en pappersklänning. Trev satt där med mig, hela tiden. Och kallade mig "Paperbag princess" vilket inte var lika gulligt. Sedan kom doktorn in och en sjuksköterska (sköterskan måste medverka som vittne ifall läkaren skulle försöka uttnyttja en). Han kollade mina öron, ögon och min mun. Sedan knackade han på mina axlar och min rygg av någon anledning. Jag fick ligga ner medan han lyssnade på mitt hjärta, knackade på mina armbågar och knäskålar medan han pratade och skämtade. Sedan var det dags för blodprov. Stephen sa "Jag ska försöka att inte skada dig... så mycket." Trev och sjuksköterskan började skratta och jag svarade "Det var tröstande" och alla skrattade. Nålen gjorde lite ont men annars var det ofarligt, han fyllde en liten burk med mitt blod och gav mig ett plåster. Han sa att jag ska hålla koll på några födelsemärken och akta mig för solen, sedan tyckte han att jag skulle kolla upp hjärtat för säkerhets skull - vissa ungdomars hjärtan vibrerar något när de slår vilket oftast inte spelar någon roll men kan vara skadligt.
Sedan tackade vi för oss och körde till ett annat ställe för att röntga mig. Trev kramade om mig och sa att han var jättestolt över mig och tackade mig för att jag gick igenom allt besvär för vår skull. När vi kom fram till röntgen lämnade vi in papper igen och jag fick ta av mig allt på överkroppen och ta på mig en tygklänning som man knyter i ryggen. Sedan gick jag in ensam i ett mörkt rum tillsammans med en läkare och jag fick trycka överkroppen mot en slags tavla, hon sa åt mig att ta ett djupt andetag medan hon skannade, sedan fick jag skriva under papper och efter det var det klart.
Vi åkte för att hämta ut ett paket som jag fått en postavi för och jag kollade genast handstilen, det var mormors! Vi skyndande oss hem och jag attackerade paketet. Jag skrek av glädje för det första jag såg var en MASSA choklad! Mormor vet att jag är en choklad finsmakare :) Sedan hittade jag ett jättefint brev som mormor skrivit till oss och jag översatte det för Trev. Jag hittade ett kuddfodral som mormor lovat att jag skulle få en dag (och jag blev så glad!), där fanns även en liten duk, ett sött kort av Lena Pettersson och julklappar.
Eftersom jag vet att mormor och morfar är flitiga bloggläsare vill jag bara säga det här:
Tack så jättemycket för allting! Det värmer när ni fortfarande skämmer bort en och vi blev väldigt glada. Ni är världens bästa morföräldrar och vi saknar er här borta! Tack för er omtanke, den betyder så mycket.
Nu har jag satt upp bordet i sovrummet och städat iordning, jag är väldigt nöjd. Nu har jag skrivit väldigt mycket känner jag för ögonen börjar bli fyrkantiga. Ha det toppen, jag skriver snart igen.
I got it.
Hey,
Nu har jag klurat ett tag på framtiden och har en uppfattning om hur jag vill ha det eller i alla fall hur jag ska komma på hur jag vill ha det. Jag ska förklara:
När jag kommer hem till Sverige i början av februari har jag planerat att praktisera på olika ställen för att ta reda på vad jag vill göra. Just nu pekar idéerna på konstmuseum, fotosalong, inredningsbutik och lite andra grejer. Tanken är att praktisera på olika platser några veckor i rad för att sedan skaffa extrajobb/ sommarjobb.
Medan jag är hemma ska jag även läsa på om skolor i Vancouver som jag kan tänka mig att gå på samt jobb jag kan tänka mig.
Utöver det kommer det vara väntan på sponsorskapet som gäller, vilket vi inte vet hur lång tid det kommer ta.
Trevors plan är att läsa ännu en matte-kurs och sedan börja studera till hösten 2011, förmodligen på BCIT där han har kommit in. Sedan kommer han studera i tre år.
Imorgon ska jag till doktorn... yscha. Men det bästa med morgondagen är att vi ska hämta ett skrivbord till mig efteråt, samt ett paket på posten :)
Nu har jag klurat ett tag på framtiden och har en uppfattning om hur jag vill ha det eller i alla fall hur jag ska komma på hur jag vill ha det. Jag ska förklara:
När jag kommer hem till Sverige i början av februari har jag planerat att praktisera på olika ställen för att ta reda på vad jag vill göra. Just nu pekar idéerna på konstmuseum, fotosalong, inredningsbutik och lite andra grejer. Tanken är att praktisera på olika platser några veckor i rad för att sedan skaffa extrajobb/ sommarjobb.
Medan jag är hemma ska jag även läsa på om skolor i Vancouver som jag kan tänka mig att gå på samt jobb jag kan tänka mig.
Utöver det kommer det vara väntan på sponsorskapet som gäller, vilket vi inte vet hur lång tid det kommer ta.
Trevors plan är att läsa ännu en matte-kurs och sedan börja studera till hösten 2011, förmodligen på BCIT där han har kommit in. Sedan kommer han studera i tre år.
Imorgon ska jag till doktorn... yscha. Men det bästa med morgondagen är att vi ska hämta ett skrivbord till mig efteråt, samt ett paket på posten :)
fact.
Hey,
Julen är kommen och jag börjar förstå varför vuxna tycker det är skönt när den är över, stressen över att hitta paket, planera Julafton, pynta osv är överväldigande. Inte för att det är så stressigt här på vardagarna men på helgerna måste vi hinna fixa allt. Vi har köpt alla julklappar i alla fall, förutom till varandra, och vi har bakat lussekatter och pepparkakshus. Jag börjar också inse hur dyr julen är, att köpa presenter till alla plus övriga utgifter osv. Vad som gör mig riktigt putt över julafton är att vi måste passa huset från den 24 till vem vet och jag ville fira jul i lägenheten för det är här jag känner mig som mest hemma men Gord envisades tydligen för han vill inte passa Trevors katt. Så vem vet hur det blir, jag är besviken för det kommer inte bli som jag tänkt mig eller som jag ville ha det. Vi kommer inte ha plastgran heller i lägenheten.
På onsdag kommer det inte så efterlängtade sjukhusbesöket, där jag ska undersökas så jag inte sprider någon svensk sjukdom... lite töntigt eftersom jag varit här sedan augusti - alla borde nog vara smittade vid det här laget! Men anledningen till allt det här kuckemuffens är pga folk som fuskar sig in i landet, som en man Trev arbetar med: han gifte sig in och skilde sig sedan. Fusk! Så därför ska ärliga, oskyldiga människor behöva gå igenom allt krångel bara för det. Sedan måste Trev betala en avgift för att få hit mig och jag kan säga att det är inte billigt att bli kanadensare.
Men livet är gött ändå, jag tittade på Luciamorgon på svt.se och åt frukost, det var väldigt fint. Jag fick också ett gulligt mail av Trevor som gjorde morgonen ännu bättre. Dessutom är det här sista skolveckan för Trev innan han har lov, så nästa vecka när han kommer hem från jobbet runt 16-17 är han här för att stanna! Jag får 16 timmar extra varje vecka tillsammans med honom!
Nu öser regnet ner utanför, jag lyssnar på "True Colors" av Cyndi Lauper och har det varmt och gott här. Allt som fattas är Trev. Jag har precis dammsugat hela lägenheten och tvättat golven. Jag är nöjd med livet.
Ha det toppen allihopa!
Julen är kommen och jag börjar förstå varför vuxna tycker det är skönt när den är över, stressen över att hitta paket, planera Julafton, pynta osv är överväldigande. Inte för att det är så stressigt här på vardagarna men på helgerna måste vi hinna fixa allt. Vi har köpt alla julklappar i alla fall, förutom till varandra, och vi har bakat lussekatter och pepparkakshus. Jag börjar också inse hur dyr julen är, att köpa presenter till alla plus övriga utgifter osv. Vad som gör mig riktigt putt över julafton är att vi måste passa huset från den 24 till vem vet och jag ville fira jul i lägenheten för det är här jag känner mig som mest hemma men Gord envisades tydligen för han vill inte passa Trevors katt. Så vem vet hur det blir, jag är besviken för det kommer inte bli som jag tänkt mig eller som jag ville ha det. Vi kommer inte ha plastgran heller i lägenheten.
På onsdag kommer det inte så efterlängtade sjukhusbesöket, där jag ska undersökas så jag inte sprider någon svensk sjukdom... lite töntigt eftersom jag varit här sedan augusti - alla borde nog vara smittade vid det här laget! Men anledningen till allt det här kuckemuffens är pga folk som fuskar sig in i landet, som en man Trev arbetar med: han gifte sig in och skilde sig sedan. Fusk! Så därför ska ärliga, oskyldiga människor behöva gå igenom allt krångel bara för det. Sedan måste Trev betala en avgift för att få hit mig och jag kan säga att det är inte billigt att bli kanadensare.
Men livet är gött ändå, jag tittade på Luciamorgon på svt.se och åt frukost, det var väldigt fint. Jag fick också ett gulligt mail av Trevor som gjorde morgonen ännu bättre. Dessutom är det här sista skolveckan för Trev innan han har lov, så nästa vecka när han kommer hem från jobbet runt 16-17 är han här för att stanna! Jag får 16 timmar extra varje vecka tillsammans med honom!
Nu öser regnet ner utanför, jag lyssnar på "True Colors" av Cyndi Lauper och har det varmt och gott här. Allt som fattas är Trev. Jag har precis dammsugat hela lägenheten och tvättat golven. Jag är nöjd med livet.
Ha det toppen allihopa!
beautiful day.
Hey,
Idag har varit en väldans bra dag! Jag har suttit och ritat mestadels. När Trev kom hem tog han fram en påse från Subway (plattbröd med sallad, grönsaker, ost och lätt majonäs - när jag beställer) till middag. Det var så snällt av honom att skämma bort mig med det plus två trippel chokladchip kakor. Vi gosade ner oss i soffan och åt middag och pratade. Sedan skulle han till skolan och jag följde med honom ner för att ta ut soporna, efter några kyssar sprang jag tillbaks för att diska och såg att Gord burit in ett paket, sedan såg jag att det var adresserat till mig! Så jag diskade snabbt upp och sprang in i sovrummet och slet upp paketet, där fanns ett gullig brev från mamma, chokladfudge från Wapnös julmarknad, mer lösgodis och en skiva till min dator ♥ Jag blev jätteglad och smaskar just nu i mig mitt kära godis. Tack till min underbara pojkvän som kommer med små överraskningar ibland och tack till familjen som lyckas att skämma bort mig trots att jag är låååångt borta :)
Kram till er alla!
Idag har varit en väldans bra dag! Jag har suttit och ritat mestadels. När Trev kom hem tog han fram en påse från Subway (plattbröd med sallad, grönsaker, ost och lätt majonäs - när jag beställer) till middag. Det var så snällt av honom att skämma bort mig med det plus två trippel chokladchip kakor. Vi gosade ner oss i soffan och åt middag och pratade. Sedan skulle han till skolan och jag följde med honom ner för att ta ut soporna, efter några kyssar sprang jag tillbaks för att diska och såg att Gord burit in ett paket, sedan såg jag att det var adresserat till mig! Så jag diskade snabbt upp och sprang in i sovrummet och slet upp paketet, där fanns ett gullig brev från mamma, chokladfudge från Wapnös julmarknad, mer lösgodis och en skiva till min dator ♥ Jag blev jätteglad och smaskar just nu i mig mitt kära godis. Tack till min underbara pojkvän som kommer med små överraskningar ibland och tack till familjen som lyckas att skämma bort mig trots att jag är låååångt borta :)
Kram till er alla!
old pictures.
Hey,
Här kommer några gamla bilder som jag hittade i Trevors mobil :)
När vi var och shoppade i USA
När vi var på Aquarium
Aquarium
Aquarium
Aquarium
Promenad efter vi varit på Aquarium
Promenad
Här kommer några gamla bilder som jag hittade i Trevors mobil :)
När vi var och shoppade i USA
När vi var på Aquarium
Aquarium
Aquarium
Aquarium
Promenad efter vi varit på Aquarium
Promenad
off track.
Hey,
Idag har jag en väldigt grå och dyster dag. Jag känner mig något vilsen. Det som orsakar det är att jag börjar bli lite smått galen att inte göra någon skillnad.
Jag har hittat en skola jag kanske vill gå på, Capilano University, för att studera konst. Jag älskar konst och det är något jag alltid känt mig bra på, konst är enkelt och komplicerat på samma gång. Jag kan känna saker när jag tittar på det, jag kan inse saker, förstå, förändras, förvandlas. På gymnasiet insåg jag att jag hade en talang för konsthistoria, utan att ha vetat om det. Jag älskade lektionerna, jag längtade till dem. Jag behövde inte vara logisk eller acceptera världen för vad den är - för det är något jag aldrig kommer göra. Jag kunde vara mig själv. Konst är vad jag behöver. Skönhet formad i penseldrag. Det kommer säkert bli toppen!
Waiting, worry, jealousy - it is over now.
Idag har jag en väldigt grå och dyster dag. Jag känner mig något vilsen. Det som orsakar det är att jag börjar bli lite smått galen att inte göra någon skillnad.
Jag har hittat en skola jag kanske vill gå på, Capilano University, för att studera konst. Jag älskar konst och det är något jag alltid känt mig bra på, konst är enkelt och komplicerat på samma gång. Jag kan känna saker när jag tittar på det, jag kan inse saker, förstå, förändras, förvandlas. På gymnasiet insåg jag att jag hade en talang för konsthistoria, utan att ha vetat om det. Jag älskade lektionerna, jag längtade till dem. Jag behövde inte vara logisk eller acceptera världen för vad den är - för det är något jag aldrig kommer göra. Jag kunde vara mig själv. Konst är vad jag behöver. Skönhet formad i penseldrag. Det kommer säkert bli toppen!
Waiting, worry, jealousy - it is over now.
home alone.
Hey,
Tänkte berätta om min söndagskväll bara för den var så mysig!
Vi körde hem från huset där vi hade pysslat i över två timmar och Trev föreslog att vi kunde hyra en film och ha mys i soffan med chips nu när det är kyligt ute. Så vi stack och hyrde "Ensam Hemma" och köpte chips, sedan lagade Trev sin pizza och vi startade filmen. Vi hade julbelysningen i fönstret, brasan tänd (låtsas), vi tände adventsljuset och han låg i soffan och jag låg med huvudet mot hans bröst och var invirad i en filt medan vi skrattade åt filmen. Efter maten åt vi lösgodis som familjen skickat och chipsen som smakade precis som dem vi har hemma. Världens mysigaste söndag där vi båda kunde låtsas att det inte fanns en morgondag.
Trevor Locke ♥
Tänkte berätta om min söndagskväll bara för den var så mysig!
Vi körde hem från huset där vi hade pysslat i över två timmar och Trev föreslog att vi kunde hyra en film och ha mys i soffan med chips nu när det är kyligt ute. Så vi stack och hyrde "Ensam Hemma" och köpte chips, sedan lagade Trev sin pizza och vi startade filmen. Vi hade julbelysningen i fönstret, brasan tänd (låtsas), vi tände adventsljuset och han låg i soffan och jag låg med huvudet mot hans bröst och var invirad i en filt medan vi skrattade åt filmen. Efter maten åt vi lösgodis som familjen skickat och chipsen som smakade precis som dem vi har hemma. Världens mysigaste söndag där vi båda kunde låtsas att det inte fanns en morgondag.
Trevor Locke ♥
romantic dinner.
Hey,
I fredags skulle jag göra något fint för Trev efter vår 11 månadersdag och jag bestämde mig för att laga middag åt honom. Så vi åkte och handlade, sedan åkte vi till bolaget och köpte cider. När vi kom hem blev Trev förvisad till sovrummet medan jag bråkade med pajdegen, det blev äppelpaj. Sedan kokade jag broccoli och spagetti, lagade såsen och dukade. Jag hade redan vikit servetter och satt blommor och ljus på bordet. Sedan var det klart och Trev fick komma ut. Han kramade om mig innan vi satte oss för att äta. Det var faktiskt förvånansvärt gott och mättande. Sedan blev det efterrätt, jag är inte så förtjust i paj men tänkte att jag är specialist på chokladbakelser så jag gav mig själv en utmaning. Det var en väldigt lyckad middag och vi hade det jättemysigt.
Här kommer lite suddiga bilder för vi har fortfarande ingen kamera.
Det är mysigare med taklampan släckt men då syntes inget.
Pasta med broccoli och paprikasås.
Äppelpajen.
I fredags skulle jag göra något fint för Trev efter vår 11 månadersdag och jag bestämde mig för att laga middag åt honom. Så vi åkte och handlade, sedan åkte vi till bolaget och köpte cider. När vi kom hem blev Trev förvisad till sovrummet medan jag bråkade med pajdegen, det blev äppelpaj. Sedan kokade jag broccoli och spagetti, lagade såsen och dukade. Jag hade redan vikit servetter och satt blommor och ljus på bordet. Sedan var det klart och Trev fick komma ut. Han kramade om mig innan vi satte oss för att äta. Det var faktiskt förvånansvärt gott och mättande. Sedan blev det efterrätt, jag är inte så förtjust i paj men tänkte att jag är specialist på chokladbakelser så jag gav mig själv en utmaning. Det var en väldigt lyckad middag och vi hade det jättemysigt.
Här kommer lite suddiga bilder för vi har fortfarande ingen kamera.
Det är mysigare med taklampan släckt men då syntes inget.
Pasta med broccoli och paprikasås.
Äppelpajen.
together is amazing.
Hey,
Idag hörde jag på radion om en tävling där man kan vinna en familjeåterförening, så jag gjorde en scrapbook på hemsidan och skrev att jag är i Kanada och att jag önskar jag kunde fira jul med min familj, sedan skulle man skriva vad man ville vinna, jag skrev att om jag vinner vill jag ha 7 flygbiljetter från Göteborg till Vancouver så att min familj och mina morföräldrar skulle kunna komma hit och fira jul med oss. Sedan beskrev jag min familj och varför jag är i Kanada. Det vore jätteroligt om jag vann för då skulle hela min familj kunna komma hit!
Kolla in min scrapbook och läs vad jag skrev :)
http://www.togetherisamazing.com/#/reunion
Tryck på View Gallery, min bild har texten på vänster sida och fyra bilder till höger sida, bakgrunden är blå så det är bara att leta.
Idag hörde jag på radion om en tävling där man kan vinna en familjeåterförening, så jag gjorde en scrapbook på hemsidan och skrev att jag är i Kanada och att jag önskar jag kunde fira jul med min familj, sedan skulle man skriva vad man ville vinna, jag skrev att om jag vinner vill jag ha 7 flygbiljetter från Göteborg till Vancouver så att min familj och mina morföräldrar skulle kunna komma hit och fira jul med oss. Sedan beskrev jag min familj och varför jag är i Kanada. Det vore jätteroligt om jag vann för då skulle hela min familj kunna komma hit!
Kolla in min scrapbook och läs vad jag skrev :)
http://www.togetherisamazing.com/#/reunion
Tryck på View Gallery, min bild har texten på vänster sida och fyra bilder till höger sida, bakgrunden är blå så det är bara att leta.
kärlek.
Hey,
Så idag hände det omöjliga, mitt paket från Sverige hade anlänt efter över två veckors väntan. Jag ringde och frågade vilket var väldigt läskigt och de sa att jag kunde hämta det närsom. Så jag väntade otåligt på att Trev skulle ringa från jobbet och säga att han var på väg hem. Han plockade upp mig och vi hämtade det. Jag blev överraskad när jag såg hur stort det var, ett enormt paket till oss!
I bilen på väg hem kom det några tårar helt oväntat... varför? Jag tittade på lappen på paketet och såg mammas handstil såklart! Men det gick över när Trev frågade "Saknar din familj?", jag nickade och han var tyst i några sekunder innan han sa "Jag med." (Han sa det ordagrant, på svenska.)
Vi kom hem och jag satte paketet på bordet och skar bort tejpen, när jag öppnade var det som ett julstämningsparadis framför mig. En massa paket, stora och små, min adventskalender som mamma gjort, ett ljus att räkna ner till jul, lösgodis, en julstjärna, chokladkalendrar och det bästa av allt: brev från mina kära systrar.
Vi började med breven, Trev lagade mat medan jag översatte. Alla brev hade sin egen lilla personlighet, Jenny var flummig och komisk som vanligt - det enda jag saknade var hennes ljudeffekter, Emma var inne i sin julstämning och Sofie var kärleksfull. Alla brev berörde lika mycket och gav oss båda en blandning av leende, skratt och nostalgiska blickar.
Jag måste säga att jag har världens bästa familj, en helt fantastisk familj där hemma i Bjärnared. Jag blev ärligt talat rörd när jag insåg hur mycket tid ni måste ha lagt ner på att slå in julklappar, skriva och planera kalenderklapparna också. Paketet gick flygmil över mina förväntningar och ni gav mig en julefrid som jag saknat. Tack för er kärlek och tack för den energi ni lägger ner på oss här borta. Vi båda älskar er. Jag sa till Trev att jag har världens bästa familj, han höll med.
Någon minut efter att vi öppnat paketet.
Jag lade upp ALLT på vardagsbordet :) Titta så bortskämda vi är!
Nu ligger duken som mamma gjort på bordet tillsammans med godiset och ljuset, jag känner mig genast mer som hemma. Tack. ♥
Jag älskar er och saknar er!
Så idag hände det omöjliga, mitt paket från Sverige hade anlänt efter över två veckors väntan. Jag ringde och frågade vilket var väldigt läskigt och de sa att jag kunde hämta det närsom. Så jag väntade otåligt på att Trev skulle ringa från jobbet och säga att han var på väg hem. Han plockade upp mig och vi hämtade det. Jag blev överraskad när jag såg hur stort det var, ett enormt paket till oss!
I bilen på väg hem kom det några tårar helt oväntat... varför? Jag tittade på lappen på paketet och såg mammas handstil såklart! Men det gick över när Trev frågade "Saknar din familj?", jag nickade och han var tyst i några sekunder innan han sa "Jag med." (Han sa det ordagrant, på svenska.)
Vi kom hem och jag satte paketet på bordet och skar bort tejpen, när jag öppnade var det som ett julstämningsparadis framför mig. En massa paket, stora och små, min adventskalender som mamma gjort, ett ljus att räkna ner till jul, lösgodis, en julstjärna, chokladkalendrar och det bästa av allt: brev från mina kära systrar.
Vi började med breven, Trev lagade mat medan jag översatte. Alla brev hade sin egen lilla personlighet, Jenny var flummig och komisk som vanligt - det enda jag saknade var hennes ljudeffekter, Emma var inne i sin julstämning och Sofie var kärleksfull. Alla brev berörde lika mycket och gav oss båda en blandning av leende, skratt och nostalgiska blickar.
Jag måste säga att jag har världens bästa familj, en helt fantastisk familj där hemma i Bjärnared. Jag blev ärligt talat rörd när jag insåg hur mycket tid ni måste ha lagt ner på att slå in julklappar, skriva och planera kalenderklapparna också. Paketet gick flygmil över mina förväntningar och ni gav mig en julefrid som jag saknat. Tack för er kärlek och tack för den energi ni lägger ner på oss här borta. Vi båda älskar er. Jag sa till Trev att jag har världens bästa familj, han höll med.
Någon minut efter att vi öppnat paketet.
Jag lade upp ALLT på vardagsbordet :) Titta så bortskämda vi är!
Nu ligger duken som mamma gjort på bordet tillsammans med godiset och ljuset, jag känner mig genast mer som hemma. Tack. ♥
Jag älskar er och saknar er!
