Min och Trevors lördag spenderades i den fula soffan. Vi poppade popcorn, hällde upp chips och cola och burrade in oss i täcket framför en film och levande ljus. Det blev Con Air. Vi hinner inte göra särskilt mycket på helgerna längre eftersom jag sover hela lördagen, vilket är jobbigt men vi överlever. En annan nackdel är att jag knappt hinner ringa hem längre och det gör mig lite smått sur.
   Jag har det rätt bra på jobbet, det är verkligen perfekt bortsett från att jag jobbar natt. Jag tycker om de flesta jag arbetar med, jag får göra olika saker (visst trosor är SKITTRÅKIGT att sortera men det andra är helt ok) och jag får spendera tid utanför hemmet och tjäna pengar, plus att jag får en massa saker gratis. Planen är att jobba på Victoria's Secret till nyår och sedan hitta något nytt, för min hälsa börjar ta stryk eftersom min kropp är förvirrad och jag behöver mer balans i livet för att vara tillfreds. Jag hinner bara sova, äta, jobba och vara med Trev på söndagar. Ingen tid i ensamhet eller tid för yoga.
   Nu är klockan 3:24 på morgonen och jag kan inte sova. Trev snusar i sovrummet. Kylskåpet gör ett konstigt, alldagligt ljud. Jag ser fram emot denna söndag, förhoppningsvis ska vi till Art gallery of Alberta och kolla på konst! Det gör mig så lycklig! Jag borde gå och lägga mig igen. Jag saknar Sverige.

Jag har blivit väldigt förkyld. Ögonen och näsan rinner, hosta, ont i halsen och huvudet, tja alla de vanliga symptomen. Mina metoder för att övervinna denna tillfällighet är långa varma bad, kylig glass som lugnar halsen, kex med omega 3 och sist av allt te. Jag köpte ett jättegott svart engelskt te kallat chai med smak av kanel, kardemumma, kryddnejlika och ingefära. Det är en gammal indisk blanding. Man ska ha mjölk i och jag lägger personligen till en tesked socker. Det är jättegott och du borde pröva det!
   Igår kväll kunde jag inte sova för jag var så täppt i näsan så Trevor var en ängel och körde till affären halv 11 på kvällen och köpte halstabletter och någon förkylningsmedicin till mig. Sedan sa han med ett lurigt leende på läpparna: "När du behöver vila upp dig och ligger i soffan imorgon kanske den här kan komma till pass" och så räcker han fram en Cosmopolitan så jag har något roligt att läsa! Han har verkligen ett hjärta av guld och är så otroligt omtänksam!

Hey,

 Nu sitter jag i vår svit i höstens Edmonton. Vi kom fram för cirka vå veckor sedan men har inte haft tillgång till internet eftersom de skulle komma hit och installera det. Men nu är jag tillgänglig och har tid att berätta vad som hänt i mitt liv sedan vi kom fram.
   Till att börja med fick vi sova på golvet eftersom stället är omöblerat. Jag improviserade med handdukar, jackor och filtar som underlag men det gick bra ändå. Hela stället var kaotiskt med kartonger överallt, köksbänken full med ömtåligheter och kläder utspridda till höger och vänster. Det tog flera timmar att städa i ordning. Under den första helgen shoppade vi för fullt, på Ikea köpte vi allt som fattas i köket och badrummet och sedan letade vi efter en madrass att sova på. Vi fick ta emot några möbler från Trevors släktingar, Myrne och Irv ; ett slitet skrivbord, bord, stolar och en hiskelig soffa. Men det är skönt att inte behöva sitta på golvet och äta i alla fall. Jag får improvisera med möblerna vi har.
   Förra tisdagen började Trev på NAIT, bara tio minuters promenad från vårt ställe. Han har en stor last läxor nu men det märks att han tycker om att lära sig mer. Sedan har han börjat spela hockey för Ice Ninjas och jag fick äran att komma och titta på. Till min förvåning var det otroligt triggande och spännande att titta på medan han spelade. Jag hade ingen aning om att han var så begåvad, snabb och tävlingsinriktad! Jag fann mig själv fokusera för att förstå reglerna, perioderna de spelar och kroppsspråket spelarna använder. Jag avskyr att titta på hockey på tv men i verkligheten var det en riktig energikick och jag vill bevittna varje match i den kommande framtiden. Dock fick jag mig en chock när en av killarna i laget frågade Trev när vi gick mot parkeringen om han ville stanna och ha lite ”funny smoke”, med andra ord marijuana. Med ett nej åkte vi hem. För Trev som bor i det här landet är det kanske en helt normal fråga men för mig var det surrealistiskt. Droger har ingenting med min värld att göra och även om vi inte stannade så känns det underligt att kunna vara i kontakt med det bara genom att tacka ja. Nåväl, de får väl göra vad de vill även om jag inte godkänner det.
   Förra helgen gjorde vi inte så mycket utan vi städade mest. På lördag kväll köpte vi choklad och en påse chips, tittade på Braveheart och mös i soffan.
   Jag gick på en intervju för ett floristjobb men fick det tyvärr inte.
   I helgen tittade jag och Trev på en hockeymatch där skolans lag mötte ett riktigt bra lag från någon annanstans så man fick stå upp medan de spelade nationalsången. Det var rätt segt eftersom Trev inte spelade. Igår gick vi en promenad i det mysiga höstvädret hand i hand på Whyte Avenue och tittade i butikerna. De hade en hel del roliga affärer, jag tyckte mest om en kallad When pigs can fly där det fanns allt möjligt pyssel, badskum i pinuppa-stil, födelsedagskort och mycket mer.
   Än så länge trivs jag riktigt bra i Edmonton. Det är inte lika trångt och stort som Vancouver med skyskrapor överallt och galen trafik. Man hör inte polisbilarnas sirener utanför och tempot är lugnare. Nu gäller det bara att hitta ett jobb -det finns många här- och sedan fundera på skola till nästa år. Jag tror det är meningen att vi skulle hamna här istället för Nanaimo. Jag känner mig redan som hemma i lägenheten, inte längre som en inkräktare utan en hederlig hyresgäst på 12022 105 street.

Hur har du haft det under de senaste veckorna?

Förra veckan läste jag ut "Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt för andra gången i år med den pirrande och inspirerande känslan i magen. Det är med hela mitt hjärta som jag erkänner att det är den bästa bok jag någonsin läst, alla andra tusentals böcker jag spenderat åt att läsa är suddiga jämfört med denna slående och romantiska berättelse. Jag tror att anledningen till min förtjusning är att världen den utspelas i, förr, är den värld jag fantiserar om och drömmer om att ha omkring mig. Jag är så imponerad av denna bok. När jag läste den första gången fick jag tvinga mig själv att sluta för jag ville förlänga njutningen. Det är precis så jag vill skriva. Inredningen, naturen, klänningarna, champagnen och all glamour får mig att spinna. Likaså "jungfru i nöd" - delarna. Den är nu på min Älsklingslista, precis som choklad och skor, bara något jag inte vill leva utan.
Jag rekommenderar alla i hela världen att läsa denna underbara bok!
   Jag har börjat läsa Simonas blogg http://simonaahrnstedt.se/ och kommenterade ett inlägg häromdagen. Morgonen därefter hade hon svarat, glädjen i att min favoritförfattarinna accepterade min beundran med öppna armar utan att jag behövde vara en kritiker, kändis eller familjemedlem gjorde hela min dag och fick mig att känna mig speciell. Jordnära människor är dem bästa.

Nu väntar jag hungrigt efter att hennes nya roman ska bli färdig och publiceras!

Puh... Hey,

Nu är det full rulle på Klahanie Drive! Igår kväll åt vi sista måltiden med Trevors familj, Wendy och Mama (som hade med chow mein till moi). Vi åt på en restaurang kallad Anducci´s, italiensk tror jag. Jag åt en helt okej pasta. Vi fick presentkort på Ikea av Gord, Kara och Rory. Servitrisen som skulle strö ost över vår mat råkade skvätta ost över både mig och Trev och jag kunde inte hålla mig för skratt. Efter middagen kramade vi Wendy och Mama hejdå sedan åkte vi hem och packade hela kvällen.
   Idag har jag städat HELA badrummet och köket. Jag har packat och tvättat. Vi har för mycket saker och ändå kändes det som att jag inte hade någonting här. Jag tvivlar på att vi kommer få plats med allt i bilen. 
   Imorgon kör vi mot Edmonton, resan kommer ta cirka 13 timmar och vi går upp runt 5.00 på morgonen. jag är så uppspelt och exalterad!






Vackraste rosor jag någonsin fått av Trev <3