Haunted Hike.

Hey,

Nu ska jag berätta för er vad jag och Trevor gjorde i lördags för att hedra Halloweens läskighet.
Vi stod i vad som kändes som en oändlig kö för att komma fram till bussarna som skulle ta oss till vår destination. Långsamt rörde sig kön framåt. Vi stod där i cirka 1,5 timme och frös. Jag fick en glimt av en busschaufför utklädd till liemannen vilket inte kunde båda gott. Turligt nog var vår chaufför inte utklädd, tråkmåns.
   Efter en liten stund kom vi fram till en bäcksvart skog. Inga ficklampor var tillåtna. På väg mot ingången blev vi överraskade av en SWAT-agent som sprang emot oss med en motorsåg. Man hörde hur en massa tjejer skrek på andra sidan skogen. Skulle vi överleva denna hemsökta promenad? 
   Hela aktiviteten var för välgörenhet, barnsjukhus, efter donationen var vi i de dödas händer. Vi var många som gick på samma gång, vilket gjorde det svårt att utskilja vilka som var på vår sida. Helt plötsligt gick en döing förbi oss. Människor i kamouflage satt på marken och kröp helt plötsligt mot oss. Vi gick förbi övergivna polisbilar som blinkade så det såg ut som en brottsplats. Tyvärr hittade dem min svaga punkt: obeskrivlig fobi mot hajar. En stor "låtsashaj" var bredvid stigen med blod som rann ur den öppna munnen. Bredvid hajen fanns ännu ett lik. Vi kom fram till en liten gruva de gjort, inuti spelades droppljud och spindelväv hängde från taket.
   Efter några steg till kom vi fram till en övergiven och väldigt schabbig buss. Alla mina sinnen sa nej, instinktivt såg vi alla en fälla men det fanns ingen annan väg runt bussen. En likbrud satt helt stilla och skrek helt plötsligt på oss. Busschauffören var en zombie som försökte sträcka sig efter oss och när jag gick ut ur bussen (utan några andra människor i sikte) hade en döing gömt sig bakom och hoppade fram rakt framför mig. Jag skrek. Mitt första och sista skrik medan Trev skrattade hejdlöst åt mig.
   Sist av allt kom vi fram till en övergiven cirkus med typisk musik i bakgrunden. Vi gick förbi ett skynke. I en cirkel stod några clowner (som jag inte heller är särskilt förtjust i), först trodde jag att de var dockor, men plötsligt rörde de sig mot oss. En av dem gick rakt emot mig men som tur var är det inte tillåtet för skådespelarna att röra oss. Vi klarade oss förbi de dumma clownerna och insåg att vi överlevt promenaden. Så vi tog bussen hem, poppade popcorn och satte oss framför Psycho innan vi gick och lade oss.

Det var en väldigt lyckad kväll, bättre än Halloween-festen hade varit.

Kommentarer
Postat av: Sofie

2011-11-02 @ 23:49:54
Postat av: Jenny

Haha, men det var ju lääänge sedan.

nää det gör jag inte, jag har bytt stil förstår du XD haha ^^

2011-11-03 @ 11:28:28
URL: http://jeennyyy.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0