the plan.
Nu har jag varit vaken i 25 minuter, jag kan inte fatta att jag sov till strax innan halv elva. Det är första gången sedan jag kom hem. Jag tänkte bara informera er om min och Trevors plan just nu. Tanken är att jag ska söka arbetsvisa som låter mig stanna i Kanada i ett år och jobba, men innan den tiden gått ut kommer jag förhoppningsvis redan vara medborgare. Om jag får arbetsvisat så åker jag i mitten av april för att börja jobba i Vancouver. Trevor kommer inte till Sverige i sommar för ekonomins skull, istället hittar vi på något där. Det kommer verkligen vara tråkigt att inte vara här under sommaren, svenska somrar (som inte regnar) är ju så vackra och fyllda med barndomsminnen. Men jag har haft många somrar här, nu är det dags för nya äventyr. Jag vill inte vara ifrån Trevor så mycket till. Han är värd alla uppoffringar. Han är verkligen den rätta för mig! En sådan underbar och kärleksfull människa som han kommer jag aldrig hitta igen, jag tänker inte ens försöka leta för Trev är perfekt i mina ögon och det kommer han alltid vara. Han är min dröm som besannats. Han är killen som bevisar att sagoprinsarna i filmer faktiskt finns i verkligheten. Han har skapat möjligheter för mig som jag inte trodde var möjliga och han hjälper mig att växa varje dag. Mmm... min färgstarka dröm.
Nu är det dags för frukost!
...
crash test dummies.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Den goda nyheten är att jag får söka arbetstillstånd i Kanada medan jag söker medborgarskap, vilket betyder att om jag vara får visa, kan jag åka när jag vill. Det negativa är att så mycket håller mig kvar här. Familj, vänner, min frihet. Jag försökte precis skriva en lista över det positiva med att stanna i Sverige och det positiva med att åka till Kanada. Listan för Sverige är längre men trots det vet jag i mitt hjärta att det är Kanada jag vill vara i. Jag gav upp allt en gång innan, jag måste ge upp det förr eller senare igen, allt som hindrar mig är mitt samvete. I alla beslut jag tar spelar min magkänsla den största rollen men när jag är splittrad som jag är nu, är det svårt att känna och höra den. Mitt hjärta bultar för Trevor medan min hjärna påminner mig om mina förpliktelser här. Jag behöver en inre frid för att åka. Jag behöver godkännande. Men när ska jag åka? Alla dessa viktiga dagar jag missar får mig att känna mig självisk, när allt jag vill ha är kärlek. Jag vill ha min Trevor.
Jag kan tänka på honom och undra om allt vi gått igenom faktiskt hände på riktigt. Har den vackra människan verkligen kysst mig?! Har han väntat i flera månader på mig förut bara för att vara i min famn? Har han sagt att han älskar mig? Har jag gråtit i hans armar? Det är sant. Det har hänt. Jag tittade idag på en film från Julafton, han startade kameran i smyg och filmade när jag upptäckte min julklapp, sedan kramades vi och kysstes. Det var grymt att se det, men inte få känna det. Mina tårar kommer nu. Jag vill ha min Trevor. Det är tortyr att inte ha honom nära. Som en känslomässig öken och jag törstar efter hans kärlek.
Trevor, I love you. Wait for me, I am waiting for you. Forever if I have to.
another adventure with Lagesson.
Nu har jag precis kommit hem efter en rolig och trevlig dag med Jennie! Jag kom dit strax efter 10 och vi tränade ihop i en timme vilket var skitkul och väldigt motiverande. Jag behöver verkligen komma igång med träningen. Efter att ha kämpat hårt och plågat våra muskler gjorde vi en god lunch ihop och tittade på film. Sedan pausade vi och tog en promenad i skogen med hundarna, det blev mycket snack och återblickar vilket alltid är lika trevligt.
Vi fortsatte titta på filmen och sedan var det dags att åka hem till Trevor som vaknar om en minut.
Imorgon ska jag dit igen och förhoppningsvis kan vi åka och simma då! Jag har haft en väldigt rolig dag och det är alltid lika skönt att prata med dig :)
The Sunday Post
Hello everyone,
This is Trevor, posting on Malin's blog again. For those of you who groaned when you read this, it's probably time for you to close this window now.
I am posting on Sunday this week because, as it usually goes, I forgot to write yesterday. I don't know if Malin has mentioned it in her blog or not, but I often forget things. I think it must havae something to do with the fact that I will soon be one fifth of a century old, and my brain is starting to get dusty and tired. However, since I cannot rely on getting another one, (When Malin is around I am allowed to share hers) I will have to continue using the brain that I have, in whatever functioning state it is in.
So, this week has been up and down for me. Nothing extremely out of the ordinary happened, but at the same time, it was not a boring week. I started and finished a class this week after deciding that since it was not necessary to pursue my career, I was not going to continue with it. I have worked from home most of the week, doing work on my computer and other paperwork. I have missed Malin greatly, every night has been very lonely when I cannot come home to her warm greeting. The time will pass though, and I look forward to the moment that we can be together again. Today my sister came over to the apartment where I am staying and spent the afternoon talking, getting some help with her homework from school, and eating dinner. She seemed to need a relief from her life, and as an older brother I felt like it was a service I could provide.
After deciding that I was not going to continue with the class that I was taking, I have spent some time contemplating what I will do in my spare time. Since I do not currently have Malin available in the evenings, I have felt at a bit of a loss of what to do with myself after I finish work, or on weekends. I have always had a great love of the outdoors, and have sought out different hiking trails and paths into the wilderness to find peace and quiet away from the business of the city all day long. A few times I have hiked a trail into the wilderness in the mountains above the apartment I am living in, but I prefer the open meadow and grassland to the dense forest that resides on top of the mountains here. I spent the earlier part of the afternoon in the library looking at books and maps to find where such areas might exist in places that I could travel to in a reasonable amount of time. I am looking at places that I could do a hike in over a weekend, as I will not be able to take extended periods of time off from work to go on adventures at this time. I have found a few places that will require a bit of a drive to get to, but I am hoping they will provide the adventure, peace, and relaxation that I am in search of. My goal now is to spend the evenings of the next few months at the gym, training myself and getting in shape so I am fit to undertake such journeys into the wilderness on my own. Since last year, I have lost about 10kg in body mass from not going to the gym, but it was a sacrifice I had to make when I was working during the day and studying at night. I am hoping to get my body back in shape in a few months so that I can make the most of the summer season here, travelling on weekends to do my hikes and adventures. In the time leading up to the better weather of spring and summer, I will hike the local mountains to get a feel for what it will be like to go on these adventures in the future.
But away from my ambitions, it is late at night here on the other side of the ocean and I need to prepare for bed. I will report in again to this blog next week, and you can catch up with me then, if you can stand reading the text I have been posting to this address.
Thanks to all who read.
Trevor
yes woman.
Igår var jag på Gekås med mamma, hennes kusins flickvän Jenny och hennes två döttrar Linnea och Sandra. Vi åkte tillsammans i Jennys bil och jag hamnade i mitten, precis bredvid bebisen Sandra, som bara stirrade på mig... awkward! Jag vet ärligt talat inte hur jag ska bete mig när barn är närvarande, för andra kommer det lät, det blir bebisprat och sånt men jag är bara tyst och hoppas att de ska fästa sin uppmärksamhet på någon annnan. När vi var vid Gekås fick jag hålla Linnea i handen i rulltrapporna. Jag måste erkänna att hon är söt, men det är för att hon inte är en dregglande liten skallig bebis (förlåt om någon tar åt sig men bebisar är inte min grej). När vi väl skulle börja shoppa ville Linnea åka med mig så jag som trodde att jag skulle springa runt snabbt och lätt med en korg, slutade med en vagn och en liten tjej i den. Jag var livrädd att hon skulle börja gråta och ropa efter sin mamma men hon var lugn och när hon frågade efter Jenny sa jag att hon hade gömt sig.
Så jag fick underhålla henne med leksaker, jag fick hjälpa henne välja tandkräm med Bamse på och kittla henne. Jag hade faktiskt roligt, jag fick inga moderskänslor som vanligt men det var roligt att prova på något nytt och det visade ju sig att jag inte är helt tafatt med barn, så länge de inte är bebisar förstås. På vägen hem fick jag läsa en bok för henne och sedan tvingade hon mig att sova. Söta unge.
När jag kom hem chattade jag med Trev och berättade vad jag hittat på. Han trodde inte på mig först men sedan blev han stolt över mig. Jag har nämligen bestämt att jag ska säga "Ja" till fler erfarenheter, annars vet jag ju inte vad jag missar :)
Så såg min fredag ut i alla fall, hoppas du har en trevlig helg!
back on the horse.
Jag bestämde mig för att ha en bra vecka i söndags. Än så länge har det fungerat bra. I måndags städade jag mitt rum och på kvällen hämtade jag Jennie i Asige. Det var jätteroligt att se henne igen! Vi pratade en massa och sedan tvingade hon mig att skriva mitt CV, fast man kan ju inte vara arg när det var i all välmening :) Så jag fick hjälp med att få det att se proffsigt ut och sedan tittade vi på "Masjävlar", en ganska dålig film men den är så rolig så man måste titta på den ändå.
På tisdag morgon hade vi försovit oss och fick skynda oss in till Falkenberg för mässan som var i Falkhallen, jag lämnade ut 4 CV så får se hur det går. Det var bra att komma ut och prata med lite folk i alla fall. Sedan gick vi till Kicks och Pressbyrån innan vi skildes åt och jag körde hem igen. Det kändes väldigt skönt att köra faktiskt, jag har saknat den friheten och det är avslappnande att köra ensam i solskenet och lyssna på musik. När jag kom hem blev jag medlem på arbetsförmedlingen och uppdaterade min sida. På kvällen såg jag på en underbar film,"Clash of the titans", jag älskar verkligen den filmen!
Idag har jag skrivit mer på arbetsförmedlingens hemsida och letat en massa jobb, jag skickade två CV:s. Jag tycker det suger att man måste ha erfarenhet och utbildning till allt, man får ju ingen chans, det känns som om man är mindre värd. Just nu letar jag efter småjobb trots att jag vet att jag kan prestera mycket mer och att jag är smartare än så. Men man får ju inte vara petig när det gäller första jobbet säger dem så medan jag fördröjer min tid ska jag jobba på min verkliga passion vid sidan om. Det kan bli stort.
Sedan har jag diskat, tvättat och läst. Jag känner mig väldigt taggad inför framtiden. Jag läste på om arbetsvisa så att jag kanske kan åka tidigare till Trevor. Jag hoppas att det kommer gå för jag längtar ihjäl mig efter honom!
♥ Nicella ♥
Förra veckan var antagligen den värsta veckan i mitt liv, det fanns så mycket smärta under de sju dagarna. Inte bara för att jag fick skiljas från mitt livs kärlek som är tusentals mil ifrån mig, utan också för att när jag kom hem var min älskade Nicella sjuk. Efter några dagar bestämde vi oss för att göra slut på hennes lidande. Fy fan vad jobbigt det var, hon har varit min sedan hon föddes, min vackra och unika katt som bara brukade tycka om mig. Vissa förstår inte hur man kan ha en djup kärlek till ett djur, hur man kan skapa ett band med dem. För mig var det som att ha ett barn, jag vill inte ha riktiga barn men katter har jag alltid älskat. Hon fanns alltid där, min lilla älskling. Det var jobbigt att ta farväl, att hålla henne för sista gången, att gosa med henne och hoppas att hon förstod att jag älskar henne. Jag kommer aldrig glömma dig, min Nicella, du finns för evigt i mitt hjärta och ingen kan ta din plats. Jag älskar dig och jag hoppas att du mår bra nu. Jag önskar vi kunnat göra mer för dig. Du fattas mig. ♥
Hej från Canada
Hej,
Det ar Trev, pojkvan de Malin. This is my first time writing in Malin's blog, the first time I've written in any blog actually. Malin and I have been together for a bit longer than one year now and we are very happy together. It is hard to be apart, for her and for me, but we make things work until we can be together again. Right now we are apart, I am in Canada and Malin is home in Sweden, but we plan to be back together soon, with Malin returning to me to start working and studying here with me.
Right now I am working for a company in Canada that installs solar panel systems for heating water. We use our system to create the heat in the water you use to shower, bath, wash dishes, or clean with. At night I am taking calculus courses to prepare me for my future schooling. I will start a program at a school in another Canadian city in September so that I may continue studying the sources of renewable energy in Canada.
Since Malin left me on Tuesday this past week, I have been missing her terribly, and have been trying to keep myself busy so that I am not too lonely. Today has been the first day of my weekend and I have been doing some chores and errands to take care of the needs of everyday life. In the morning I talked to Malin, and then I had to leave because I had an appointment to get my haircut. After returning from that, I talked to Malin some more, and she taught me how to make one of my favorite recipes that she makes, a sauce for couscous. It worked out ok except for the fact that I wanted to add kyckling to the sauce, but I burned it on the barbecue before adding it, so the sauce wasn't as good as when Malin usually makes it. After eating some lunch I again took off to do some chores, washing the dishes, cleaning up, going to the mall to talk to the company that I use my mobile phone with, shopping for some groceries, doing some minor work on my car, and one other special side project that I will post pictures of at the end of this post.
It has been a busy day, and now it is late for me, midnight here in Canada, although it is 09:00 on sunday morning for you readers in Sweden. I will post my pictures of my project, and that will be all for my first post on this blog. I hope that I have been able to introduce myself, and that you haven't been bored by my wiritng when you are used to Malin's much better stories.
See you next week!
Trevor.
so far.
Nu efter flygresan har jag blivit sjuk som vanligt; ont i halsen, en näsa som rinner, hosta och huvudvärk, dessutom är jag trött för jag har svårt att sova om nätterna för jag är van vid att vara vaken då. Jag fick en fin överraskning av systrarna när jag kom hem: bordet var täckt av godis (surt och salt), choklad, chips, fransbröd och blommor. Det var en härlig syn!
De senaste dagarna har jag inte gjort mycket. Jag har packat upp väskorna, städat mitt rum, sovit, sett på film och gosat med katterna. Det är väldigt jobbigt att anpassa sig och det är ännu jobbigare att vara utan Trevor. Familjen har redan vant sig vid mig tror jag, det känns som jag varit här hela tiden. Jag har en massa saker jag vill göra men ingen energi vilket är värdelöst. Nu ska jag inte skriva en massa tråkigheter så du blir deppig, istället vill jag påminna om att Trev ska ha premiär på sitt lördagsinlägg idag, fast det blir väl söndag för oss... hehe. Vi får väl se. Ha en trevlig helg!
thorns in my heart.
Nu är jag i Sverige. Kvällen innan jag åkte var fruktansvärd. Vi åkte först och sa hejdå till Kara och Rory, vi kramades och sedan åkte vi hem. Jag kramade Gord och sedan åkte han. När jag försökte avsluta packningen så brast det och jag sjönk ihop på golvet, Trev kom in till mig och omfamnade mig genast. Det kändes som om jag var döende. Det kändes som att jag skulle spy upp mitt hjärta. Det går inte att beskriva smärtan och den äckliga magkänslan av att inte kunna undkomma tiden. Tanken på att säga hejdå sveper genom magen med en nervös, illamående och förkrossad känsla.
Vi tog ett sista bad. Trevor sjöng för mig, låtar som vanligtvis får mig att le gjorde mig istället nostalgisk och ledsen. Efter badet grät jag ut ordentligt i Trevors armar och för första gången brast det för honom också. Allt jag sett förut har varit några få tårar men den kvällen grät han i min famn tills hans ögon blev röda och hans kinder våta. Jag kände mig närmare honom mitt upp i vår sårbarhet. Vi myste sedan tills vi somnade, utmattade efter alla tårar och upprivna känslor.
Dagen kom, den fruktade, avskyvärda dagen. Jag var förvånansvärt positiv på förmiddagen. Vi åt frukost tillsammans, spelade lite kort och gosade. När det var dags att köra grät jag igen medan jag tittade in i sovrummet och lägenheten för sista gången på länge. Vi kom sent till flygplatsen och mitt bagage var för tungt så vi fick skaffa en extra låda, när vi var färdiga hade det mesta av tiden runnit ut och vi fick ta ett snabbt farväl. När jag checkade in väskorna vällde tårarna upp och jag försökte hålla dem tillbaka. Innan jag gick till min gate stannade vi, kysstes, mina tårar rann medan Trev sa att vi skulle ses snart igen, att om det blev för jobbigt skulle han komma till mig direkt. Vi sa att vi älskar varandra och sedan kysstes vi innan jag gick. När de kollade min ryggsäck fick jag verkligen ta djupa andetag för att inte störtgråta. På planet var det ännu värre, fullt av folk, ljust och otroligt ensamt. Jag hade en näsduk att torka några enstaka tårar med. Jag hade panik i brösten och jag ville bara springa tillbaka till Trev. Jag saknade honom redan och hela min kropp värkte efter honom. Jag trodde mitt hjärta skulle slå sönder. Jag väntade tills det blev mörkt och alla sov innan jag grät. Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då. Det blir aldrig lättare att skiljas åt, man vänjer sig inte, tvärtom, det blir bara värre och jobbigare för varje gång.
Jag var lättad när jag äntligen kom fram och fick se välbekanta ansikten. Det kändes bättre när jag ringde till Trevor. Han berättade att han hade stått i dörröppningen till sovrummet och bara stirrat på sängen när det var läggdags, att han inte visste hur han skulle gå och lägga sig när jag inte var där.
Det är tomt utan honom, efter att han kommit till min värld kan den aldrig gå tillbaks till hur den var. Den kan aldrig vara fullt så fantastisk som den är med min Trevor Locke. Klockan är snart 3.00 på morgonen, jag kan inte sova. Senast jag sov i min säng, låg han bredvid mig och höll om mig. Jag är dessutom orolig för min katt Nicella, hon verkar ha en inflammation i munnen och jag hoppas att vetrenären kan hjälpa henne imorgon och jag hoppas att hon kommer klara sig.
our last weekend together.
Nu ska jag berätta om min fantastiska helg i ett långt inlägg fyllt av text, bilder och filmer som jag hoppas ni kommer gilla.
På fredagen kom Trevor hem tidigt och jobbade hemifrån. Han berättade att han hade en överraskning till mig, mer vägrade han avslöja. När kvällen kom och han var färdig skulle vi åka och handla. Efter en stunds körande insåg jag att vi inte var på väg till Superstore. Grejen med mig är att jag hatar överraskningar när jag vet om att jag ska få dem för jag blir nervös. Så jag förhörde Trev om vart vi skulle, om fler än vi skulle till destinationen, om det var läskigt osv utan att göra någon framgång. Till slut parkerade han och drog ut mig ur bilen, sedan gick vi in i en byggnad och in i en hiss. Jag tror Trev tryckte på 15:e våningen. Mitt hjärta slog hårt, vad fanns på 15:e våningen? Sedan öppnade Trev en dörr, vi gick i en liten trappa och öppnade ännu en dörr. Vad jag såg, var en av de underbaraste utsikterna i hela världen! Vi var på taket och kunde se hela Vancouver! Hela staden var upplyst, skyskrapor, hus, vägar. Jag kommer aldrig glömma vad jag såg för det är något man vanligtvis bara ser på flygfoton. Korten jag tog över utsikten gör verkligen inte rättvisa, jag önskar ni kunde se lika mycket som mina ögon såg men ni kommer i alla fall få ett smakprov. Det var underbart och otroligt vackert.
Efter en stund åkte vi och handlade chips och hyrde "Despicable me". Vi åt majskolvar till middag i sängen och tittade på filmen. Hela kvällen var jättemysig. Efter filmen tittade vi på roliga klipp av katter på youtube innan vi somnade.
Vi vaknade tidigt på lördagmorgon eftersom Gord pratade i telefon. Vi myste en stund, duschade, åt frukost och gjorde iordning oss. Sedan åkte vi mot stan för att komma fram till Granville Island men innan det stannade vi vid en "bilstore" som Trev säger, för att titta på världens underbaraste bilar: Mercedes-Benz! Vi promenerade bland bilarna och gick in bland de riktigt fina grejerna där jag hittade min älskling och några riktigt coola designer på Mercedes som jag inte sett förut. Jag har bilder och filmer åt er och Sofie :)
Här är min baby! Min framtida bil. I LOOOOVE it!
Efter det körde vi vidare mot Granville Island. Vi körde igenom Chinatown där de firar det nya året hela veckan, jag fick t o m se när folk har en drakdräkt och dansar runt, inte en stor dräkt men det var ändå häftigt.
När vi kom fram till Granville Island parkerade vi och promenerade, vi gick till den stora marknaden och tittade. Vi tittade på när en man uppträdde på gatan, han gjorde stunts med eld, knivar, en stege, det var riktigt imponerande. Sedan vandrade vi längs vattnet och njöt av utsikten, en man stod en bit bort och spelade gitarr och sjöng på franska, det var riktigt fint. Sedan åkte vi hem.
På kvällen bakade Trev calzone medan jag bakade kladdmuffins. Sedan gav vi varandra Alla hjärtans dag presenter eftersom vi inte kommer vara tillsammans på den dagen. Jag fick en romantisk dikt, åh vad jag älskar dikter! Sedan fick jag en stor chokladask med min favorit: Lindt! Trevor fick ett kort och en glasskål som jag fyllt med små lappar, han ska dra en lapp om dagen där jag skrivit en komplimang och under dagen ska han komma på tre exempel till varför min komplimang är sann :)
Igår åkte vi till en annan marknad där jag köpte två par örhängen, sedan gick vi lite i gallerian. Vi åkte och handlade lite grejer jag ska ha med mig hem och sedan åkte vi hem och började packa. Det var en väldigt känslomässig dag. Vi stannade upp flera gånger bara för att kramas. Tårar rann med jämna mellanrum. Det är jobbigt just nu. När vi skulle fixa middagen sa Gord åt oss att sluta och sa att han skulle ta oss till en restaurang. Han bjöd oss på pasta, underbar pasta! Jag åt quattro formaggio med penne pasta. Det var underbart, portionen var dock tillräcklig för att mätta mig i en vecka. Så vi satt och åt och pratade, det var riktigt trevligt. På vägen hem stannade han även till vid DairyQueen och köpte en chocolate extreme blizzard till mig. Jag känner mig väldigt bortskämd måste jag säga, han är väldigt generös. Vi tackade så mycket och fortsatte packa. Sedan gick vi och lade oss med armarna om varandra.
Det här är mitt sista inlägg i Kanada på ett tag, det känns ganska tungt men jag hoppas att det blev ett fint och spännande sista inlägg i alla fall. Jag vill inte skriva om hur dåligt jag mår över att åka. Jag kommer berätta senare om hur det var att gå ifrån Trev på flygplatsen och hur resan gick hem. Jag kommer sakna honom. Det gör ont utan honom, han gör mig lycklig.
Vi ses på onsdag!
NYHETER!
Nu har jag lite nyheter som är viktig för er att få reda på.
1. Vi börjar med Trevors universitet, han hade att välja mellan BCIT i Vancouver eller en annan i Edmonton, Alberta. Igår gjorde han sitt beslut och vi har kommit fram till att vi ska flytta till Edmonton. Det innebär att vi antingen bor hos hans släktingar eller i en egen lägenhet, det betyder också att jag inte kan studera på Capilano på två år, såvida jag inte väljer en annan skola. Men det bästa med att flytta till Edmonton är att de har Kanadas STÖRSTA galleria! Större än Metrotown! Jag ser fram emot att shoppa där.
2. Den sista nyheten tror jag att ni kommer att gilla för det är nämligen en överraskning till er! Från och med nästa vecka när jag är hemma igen, ska Trevor varje lördag göra ett gästinlägg på min blogg! Han kommer skriva ett inlägg i veckan, det kommer vara på engelska men det får ni leva med. Jag tänkte att ni kanske ville höra om hans tankar och hans vardag lite också för att lära er mer om honom och oss :)
just for fun.
Hey,
Jag tänkte bara skriva lite roliga listor till er för skojs skull :)
Fem saker jag inte visste om Trevor innan jag kom hit:
1. Han gillar låten "Truly madly deeply" av Savage Garden.
2. Han brukade ha race med sina kompisar när trafikljuset blev grönt (Gone in 60 seconds style).
3. Han brukade sitta barnvakt åt sina grannars bebisar.
4. Han har tusentals sockar. Seriöst. Tusentals.
5. Han har sett Megan Fox.
Fem saker jag aldrig trodde jag skulle göra innan jag kom hit:
1. Få sova i samma rum som Trev i hans mormor och morfars hus. Haha!
2. Försöka rädda livet på en lax.
3. Se en tavla målad av Toulouse-Lautrec.
4. Se Stilla Havet!
5. Se en kvistboll som man bara ser i gamla Western-filmer.
