Chocolate extreme
Hey,
Denna helg har inte varit lika äventyrlig som de andra eftersom Trevor spelar en hel del hockey för att komma i form innan han börjar spela på riktigt. Han har gått med i ett lag kallat Ice Ninjas i Edmonton och jag är väldigt glad för det eftersom jag vet hur mycket han saknat att vara i ett lag och spela.
Hur som helst, i fredags tog vi det lugnt. Vi åkte och köpte pringles, läsk och godis. Sedan stannade vi vid bibblan och hämtade en film, Femte elementet. Efter det fyllde vi soffan med kuddar och startade filmen. Efter ett tag sa Trev åt mig att jag borde äta upp glassen vi har kvar, så jag öppnade den stora, väldigt tomma burken och hittade en blizzard där i! Min favoritglass! Tydligen hade Trev gömt den när han kom hem utan att jag märkt något.
På lördagen var det jättevarmt ute så vi köpte vattenballonger och körde till huset för att ha ett litet krig. Det spårade ur eftersom en viss person inte håller sig till reglerna... Så jag attackerade honom med slangen medan han kastade de få ballonger vi förberett på mig. Turligt nog är jag så mjuk att de inte gick sönder. Det var roligt som tusan! Sedan spelade vi badminton. På kvällen var jag ensam hemma så jag myste till det med Hors de prix- en av mina favoritfilmer.
Söndag förmiddag körde vi till en kinesisk restaurang där vi åt med Trevors farbrors familj, hans farmor, Gord, Kara och Rory. Det var utsökt. Det hände inte så mycket mer spännande.
Idag har jag packat ner det mesta av våra kläder för på lördag morgon bär det av mot vår nya lya i Edmonton. Sovrummet är fyllt med kartonger och kylskåpet är nästan helt tomt. Jag längtar så otroligt mycket till detta nya kapitel i vårt liv. Att börja om från början tillsammans i en främmande stad. Det kommer bli spännande!
Denna helg har inte varit lika äventyrlig som de andra eftersom Trevor spelar en hel del hockey för att komma i form innan han börjar spela på riktigt. Han har gått med i ett lag kallat Ice Ninjas i Edmonton och jag är väldigt glad för det eftersom jag vet hur mycket han saknat att vara i ett lag och spela.
Hur som helst, i fredags tog vi det lugnt. Vi åkte och köpte pringles, läsk och godis. Sedan stannade vi vid bibblan och hämtade en film, Femte elementet. Efter det fyllde vi soffan med kuddar och startade filmen. Efter ett tag sa Trev åt mig att jag borde äta upp glassen vi har kvar, så jag öppnade den stora, väldigt tomma burken och hittade en blizzard där i! Min favoritglass! Tydligen hade Trev gömt den när han kom hem utan att jag märkt något.
På lördagen var det jättevarmt ute så vi köpte vattenballonger och körde till huset för att ha ett litet krig. Det spårade ur eftersom en viss person inte håller sig till reglerna... Så jag attackerade honom med slangen medan han kastade de få ballonger vi förberett på mig. Turligt nog är jag så mjuk att de inte gick sönder. Det var roligt som tusan! Sedan spelade vi badminton. På kvällen var jag ensam hemma så jag myste till det med Hors de prix- en av mina favoritfilmer.
Söndag förmiddag körde vi till en kinesisk restaurang där vi åt med Trevors farbrors familj, hans farmor, Gord, Kara och Rory. Det var utsökt. Det hände inte så mycket mer spännande.
Idag har jag packat ner det mesta av våra kläder för på lördag morgon bär det av mot vår nya lya i Edmonton. Sovrummet är fyllt med kartonger och kylskåpet är nästan helt tomt. Jag längtar så otroligt mycket till detta nya kapitel i vårt liv. Att börja om från början tillsammans i en främmande stad. Det kommer bli spännande!
Shannon falls
Hey,
Just nu sitter jag i soffan och njuter av regnet som öser ner utanför. Balkongdörren är öppen så att jag kan höra dropparna slå mot tak och mark. Mitt i alllt mys tänkte jag skriva om min helg.
I lördags körde vi mot en park kallad Shannon falls. Solen sken, rutorna var nere och vinden lekte i håret medan vi sjöng för full hals. Det är nog det bästa som finns. Efter lite över en timme var vi framme vid det makalösa vattenfallet. Vi gick upp genom skogen för att komma närmare fallet. Vi gick över ett läskigt träd som fallit och fungerade som en bro över spetsiga stenar. Sedan klättrade vi omkring, jag kände verkligen hur barnet inom mig gurglade av skratt från allt hoppande över stenarna. Till slut var vi så nära det vackra vattenfallet vi kunde komma, jag lutade mig över en stor sten och lät vattenfallet småstänka över mitt ansikte, det var så uppfriskande och levande. Vi klättrade lite högre innan vi var tvungna att vända. Jag tänkte på morfar och hur ingen skulle ha kunnat uppskatta det jag sett så som han gör.
När vi kom hem var det sent på eftermiddagen, så vi beställde indisk mat från en restaurang kallad "The Bombay", vi körde dit för att plocka upp maten. Hela inredningen hade indiskt tema och det luktade starkt och kryddigt där inne. Väggarna var målade i chokladbruna och gyllengula mönster, stolarnas dynor var mönstrade och de hade en mängd tavlor av indiska kvinnor och gudar. Tyvärr hann jag inte se mycket mer innan vi begav oss hemåt med maten och dukade upp en liten buffé på köksbordet. Jag åt en kryddstark sås med ostkuber i som jag doppade naan-brödet i. Jag blev förvånad över hur gott det var, trots att det var starkt. Efter middagen gick vi en promenad i skogen i mörkret, det var otroligt mysigt.
På söndagen bar det av mot PNE-festivalen, kommer ni ihåg när jag skrev om den förra året? Där fanns allt möjligt; karuseller, ett enormt stall med djur, visning av bilar man kan vinna, sandfigurstävling, alla möjliga matställen och mycket mer. Vi klappade hästar, kycklingar och getter. Lukten av djur fick mig att längta till Slättelynga. Jag tyckte även synd om djuren, med alla människor som stod och glodde på dem, de är ju inte menade att stå som attraktioner. De hade även en visning med ankor som åkte ner för en rutschkana och ner i en liten badbalja, och ett grisrace med små kultingar. Jag fick rosa sockervadd att mumsa på. När vi gick in i en byggnad där de säljer en massa saker såg jag samma himmelrike jag sett året innan: ett stånd fyllt med solfjädrar. Jag samlar nämligen på såna. Men jag har bestämt mig för att inte spendera pengar på ett par månader så istället tittade jag bara längtansfullt på de vackra tingen. Efter det gick jag till en enorm byggnad där de hade visning med kor medan Trev gick iväg och köpte chokladfudge till mig. Efter det åkte vi hem. Ute på folks parkeringar stod kineser som försökte hyra ut sin parkering för billigare pris än parkeringen vid festivalen som kostade 25 dollar = 161 kr. Kineser har rykte för att vara billiga och snåla i Kanada, så de stod där vid sina parkeringar hela dagen för att tjäna 96 kronor. Det är lite tråkigt. Hur som helst, vi åkte hem och tog det lugnt resten av dagen.
Imorse vaknade jag av ösregnet utanför och tänkte gå upp, då ropade Trev att jag inte fick komma ut, så jag gick och lade mig igen. Efter en liten stund kom han in med frukost på sängen och en present. När jag öppnade påsen låg där en rosa solfjäder! Den busen hade smygit iväg och köpt en åt mig! Ni kan bara ana hur lycklig jag blev!
Men nu kommer här lite bilder och filmer till er:
På väg mot Shannon falls
Vattenfallet
Njuter för fullt av stänket
Indiskt
På PNE
Vacker sandfigur
Sötnäbbar!
Spökhus
Avslutar med min frukost
Just nu sitter jag i soffan och njuter av regnet som öser ner utanför. Balkongdörren är öppen så att jag kan höra dropparna slå mot tak och mark. Mitt i alllt mys tänkte jag skriva om min helg.
I lördags körde vi mot en park kallad Shannon falls. Solen sken, rutorna var nere och vinden lekte i håret medan vi sjöng för full hals. Det är nog det bästa som finns. Efter lite över en timme var vi framme vid det makalösa vattenfallet. Vi gick upp genom skogen för att komma närmare fallet. Vi gick över ett läskigt träd som fallit och fungerade som en bro över spetsiga stenar. Sedan klättrade vi omkring, jag kände verkligen hur barnet inom mig gurglade av skratt från allt hoppande över stenarna. Till slut var vi så nära det vackra vattenfallet vi kunde komma, jag lutade mig över en stor sten och lät vattenfallet småstänka över mitt ansikte, det var så uppfriskande och levande. Vi klättrade lite högre innan vi var tvungna att vända. Jag tänkte på morfar och hur ingen skulle ha kunnat uppskatta det jag sett så som han gör.
När vi kom hem var det sent på eftermiddagen, så vi beställde indisk mat från en restaurang kallad "The Bombay", vi körde dit för att plocka upp maten. Hela inredningen hade indiskt tema och det luktade starkt och kryddigt där inne. Väggarna var målade i chokladbruna och gyllengula mönster, stolarnas dynor var mönstrade och de hade en mängd tavlor av indiska kvinnor och gudar. Tyvärr hann jag inte se mycket mer innan vi begav oss hemåt med maten och dukade upp en liten buffé på köksbordet. Jag åt en kryddstark sås med ostkuber i som jag doppade naan-brödet i. Jag blev förvånad över hur gott det var, trots att det var starkt. Efter middagen gick vi en promenad i skogen i mörkret, det var otroligt mysigt.
På söndagen bar det av mot PNE-festivalen, kommer ni ihåg när jag skrev om den förra året? Där fanns allt möjligt; karuseller, ett enormt stall med djur, visning av bilar man kan vinna, sandfigurstävling, alla möjliga matställen och mycket mer. Vi klappade hästar, kycklingar och getter. Lukten av djur fick mig att längta till Slättelynga. Jag tyckte även synd om djuren, med alla människor som stod och glodde på dem, de är ju inte menade att stå som attraktioner. De hade även en visning med ankor som åkte ner för en rutschkana och ner i en liten badbalja, och ett grisrace med små kultingar. Jag fick rosa sockervadd att mumsa på. När vi gick in i en byggnad där de säljer en massa saker såg jag samma himmelrike jag sett året innan: ett stånd fyllt med solfjädrar. Jag samlar nämligen på såna. Men jag har bestämt mig för att inte spendera pengar på ett par månader så istället tittade jag bara längtansfullt på de vackra tingen. Efter det gick jag till en enorm byggnad där de hade visning med kor medan Trev gick iväg och köpte chokladfudge till mig. Efter det åkte vi hem. Ute på folks parkeringar stod kineser som försökte hyra ut sin parkering för billigare pris än parkeringen vid festivalen som kostade 25 dollar = 161 kr. Kineser har rykte för att vara billiga och snåla i Kanada, så de stod där vid sina parkeringar hela dagen för att tjäna 96 kronor. Det är lite tråkigt. Hur som helst, vi åkte hem och tog det lugnt resten av dagen.
Imorse vaknade jag av ösregnet utanför och tänkte gå upp, då ropade Trev att jag inte fick komma ut, så jag gick och lade mig igen. Efter en liten stund kom han in med frukost på sängen och en present. När jag öppnade påsen låg där en rosa solfjäder! Den busen hade smygit iväg och köpt en åt mig! Ni kan bara ana hur lycklig jag blev!
Men nu kommer här lite bilder och filmer till er:
På väg mot Shannon falls
Vattenfallet
Njuter för fullt av stänket
Indiskt
På PNE
Vacker sandfigur
Sötnäbbar!
Spökhus
Avslutar med min frukost
sunshine
Hey,
Nu har jag äntligen tid att skriva lite om min helg och resten av veckan.
I lördags var vi på grillfest hos Gord med alla Trevors släktingar på hans far sida. Jag kände de flesta där förutom Gords syster Daisy och hennes familj, eftersom de bor i Ottawa. De var trevliga. Vi spelade badminton, crocket och kortspel vilket var väldigt roligt. Vi åt gott eftersom Mama var där och gjorde sin berömda chow mein, efterrätten var inte så pjåkig den heller. Det var en väldigt lyckad fest och jag hade kul.
På söndagen bestämde vi oss för att turista lite nere i stan, i Vancouvers centrum. Vi gick en långpromenad förbi skyskrapor, kyrkor, restauranger och mycket mer. Vi stötte även på en show på gatan där folk hoppade med cyklar. På kvällen gick vi till Rocky point för en liten picknick vid solnedgången. Det var väldigt vackert.
Efter att jag lagat en vegetarisk lasagne till middag promenerade jag och Trev till stranden. Solen sken och det var lagom varmt. Vi spelade frisbee och doppade fötterna i vattnet. Det var väldigt mysigt.
Det är det mest intressanta som hänt de senaste dagarna. Just nu planerar vi vår flytt och jag har börjat packa så smått. Jag längtar otroligt mycket efter flytten till vår svit. Början på ännu ett kapitel i våra liv.
Nu ska jag göra mig redo för yoga men först får ni lite bilder!
Kyrkan
Trev och jag
Vacker byggnad med kolonner
Picknick vid Rocky point
På stranden
Vacker solnedgång när vi promenerade hem
Nu har jag äntligen tid att skriva lite om min helg och resten av veckan.
I lördags var vi på grillfest hos Gord med alla Trevors släktingar på hans far sida. Jag kände de flesta där förutom Gords syster Daisy och hennes familj, eftersom de bor i Ottawa. De var trevliga. Vi spelade badminton, crocket och kortspel vilket var väldigt roligt. Vi åt gott eftersom Mama var där och gjorde sin berömda chow mein, efterrätten var inte så pjåkig den heller. Det var en väldigt lyckad fest och jag hade kul.
På söndagen bestämde vi oss för att turista lite nere i stan, i Vancouvers centrum. Vi gick en långpromenad förbi skyskrapor, kyrkor, restauranger och mycket mer. Vi stötte även på en show på gatan där folk hoppade med cyklar. På kvällen gick vi till Rocky point för en liten picknick vid solnedgången. Det var väldigt vackert.
Efter att jag lagat en vegetarisk lasagne till middag promenerade jag och Trev till stranden. Solen sken och det var lagom varmt. Vi spelade frisbee och doppade fötterna i vattnet. Det var väldigt mysigt.
Det är det mest intressanta som hänt de senaste dagarna. Just nu planerar vi vår flytt och jag har börjat packa så smått. Jag längtar otroligt mycket efter flytten till vår svit. Början på ännu ett kapitel i våra liv.
Nu ska jag göra mig redo för yoga men först får ni lite bilder!
Kyrkan
Trev och jag
Vacker byggnad med kolonner
Picknick vid Rocky point
På stranden
Vacker solnedgång när vi promenerade hem
Waterfall
Hey,
På lördag kväll åkte jag och Trev till ett badhus inte långt bort från där vi bor. Där fanns en pool för småbarn, en pool med trampoliner och en pool där man kunde leka och ha skoj. Där var jag och Trev. På vänster sida om poolen fanns hinkar som fylldes med vatten och sedan tippades över på den som stod under den. Trev höll fast mig där, åh vad jag skrattade! Till höger fanns en enorm svamp och från kanterna rann det vatten då och då. En gång var trettionde minut gjorde de vågor i poolen vilket var roligt, det var nästan som att bada i havet. Sedan åkte jag och Trev rutschkanan flera gånger om. Det var jätteroligt!
På söndag morgon gick Trev upp tidigt för att gå till gymmet. När jag vaknade några timmar senare hittade jag ett glas med vatten och en fin gul blomma i, tillsammans med en dikt:
"The sun shines down on this sunny August day,
And it, like you takes all my worries away.
It´s rays of warm light feel good all the while,
Your perfect body makes my whole face smile.
For you I am grateful, gracious and lucky,
This beautiful queen is my little ducky.
So enjoy your morning, your day, week and life,
Just know that one day I´ll have you as my wife.
Trevor"
Mitt hjärta puttrade av glädje hela dagen. Vi gjorde oss redo för att gå på äventyr ute i naturen. Vi klättrade uppför ett berg. Vi kom upp ovanför ett vattenfall och gick sedan ner igen för att komma till själva fallet. Det var häpnadsväckande. Klippväggarna runt omkring var täckta av djupgrön mossa och vattenfallets klara vatten glittrade. Det var härligt att vara omkringad av naturens alla vackra färger. Vi fick klättra på klipporna för att komma ner, jag gick barfota och höll hårt om allt jag kunde greppa. Om jag hade ramlat hade jag nog bara fått några äckliga skrubbsår, möjligtvis brutit något men det var ändå spännande och jag klarade det! Vi gick tillbaks till bilen och körde hemåt och vilade middag.
Det var en väldigt mysig och lyckad helg. Oförglömlig.
På lördag kväll åkte jag och Trev till ett badhus inte långt bort från där vi bor. Där fanns en pool för småbarn, en pool med trampoliner och en pool där man kunde leka och ha skoj. Där var jag och Trev. På vänster sida om poolen fanns hinkar som fylldes med vatten och sedan tippades över på den som stod under den. Trev höll fast mig där, åh vad jag skrattade! Till höger fanns en enorm svamp och från kanterna rann det vatten då och då. En gång var trettionde minut gjorde de vågor i poolen vilket var roligt, det var nästan som att bada i havet. Sedan åkte jag och Trev rutschkanan flera gånger om. Det var jätteroligt!
På söndag morgon gick Trev upp tidigt för att gå till gymmet. När jag vaknade några timmar senare hittade jag ett glas med vatten och en fin gul blomma i, tillsammans med en dikt:
"The sun shines down on this sunny August day,
And it, like you takes all my worries away.
It´s rays of warm light feel good all the while,
Your perfect body makes my whole face smile.
For you I am grateful, gracious and lucky,
This beautiful queen is my little ducky.
So enjoy your morning, your day, week and life,
Just know that one day I´ll have you as my wife.
Trevor"
Mitt hjärta puttrade av glädje hela dagen. Vi gjorde oss redo för att gå på äventyr ute i naturen. Vi klättrade uppför ett berg. Vi kom upp ovanför ett vattenfall och gick sedan ner igen för att komma till själva fallet. Det var häpnadsväckande. Klippväggarna runt omkring var täckta av djupgrön mossa och vattenfallets klara vatten glittrade. Det var härligt att vara omkringad av naturens alla vackra färger. Vi fick klättra på klipporna för att komma ner, jag gick barfota och höll hårt om allt jag kunde greppa. Om jag hade ramlat hade jag nog bara fått några äckliga skrubbsår, möjligtvis brutit något men det var ändå spännande och jag klarade det! Vi gick tillbaks till bilen och körde hemåt och vilade middag.
Det var en väldigt mysig och lyckad helg. Oförglömlig.
systrarna samuelsson
Jag saknar er och tänker på alla våra sommarminnen från när vi var små fram till nu ♥
EDMONTON
Hey,
Trevor och jag vaknade av alarmet 2.00 på torsdag morgon. Vi smög omkring i lägenheten för att inte väcka Gord och gjorde oss redo för avfärd. En halvtimme senare var vi i bilen. Det var mörkt ute och månen sken i en smal halvcirkel. Jag har alltid älskat månskenet. Trädens svarta siluetter syntes framför den mörkblå himlen. Jag sov en stund. Vi tittade på soluppgången tillsammans och sedan kom vi fram till ett bageri i form av en stuga där vi åt frukost.
Efter måltiden var det dags för mig att köra Trevors bil för första gången. Det var även första gången jag körde bil i Kanada vilken var läskigt men jag behövde endast köra på motorvägen vilket är lättast. Det gick bra trots att dragläget var svårt att hitta.
Vi stannade och åt lunch på vägen dit och fortsatte köra genom de klippiga bergen som reste sig upp till molnen, förbi de mineralgröna sjöarna och bredvid diverse vilda djur som vågat sig fram på vägen. (Det kommer några djurbilder till dig morfar). Vi kom fram sent på eftermiddagen efter att ha kört 125 mil. Väl framme i Edmonton fick jag träffa några av Trevors släktingar som vi skulle sova över hos, Claudia och Scott. Jag tyckte om dem med en gång. Under middagen pratade jag mer med Claudia än vad jag någonsin gjort med någon annan här i Kanada. Kanske för att hon är äldre och inte som vissa i vår ålder som bara pratar om sig själva. De var väldigt snälla.
Fredagen spenderades i Kanadas största galleria. Det var ofattbart hur stort det var där inne! Bortsett från det stora utbudet av butiker så fanns där attraktioner som en isbana där folk åkte skridskor, en gigantisk vattenpark, Casino, tivoli, piratskepp och mycket mer. Vi promenerade omkring och shoppade. Jag stortrivdes i en butik fylld med kinesiska kläder, krukor, tavlor, porslin m.m. Jag köpte pinnar med antika kinesiska bilder på, som jag kan äta med eftersom vi ofta äter kinesiskt, sedan köpte jag ännu en solfjäder till min samling. Sedan köpte jag lite kläder och Trev fick tag på en bok. Vi var där från 11.00 till 20.00, jag har aldrig shoppat så länge förut.
Dagen efter var det dags att kolla på lägenheter vilket tog hela dagen. Den sviten vi velat ha, tog någon annan dagen innan men vi tittade på den och hyresvärden visade oss även en annan hon ville hyra ut, dock var den dyrare. Men den var helt underbar. Nästa lägenhet var väldigt liten och vi ville inte bo under den tjuriga tanten som hyrde ut den, hon ville bara hyra ut till en person, man fick inte vara högljudd och inte ta droger för hon hade barn på... 19 år och uppåt. Hon var verkligen löjlig så vi körde till nästa byggnad men området var verkligen skabbigt, långhåriga skäggmurvlar gick förbi och där fanns även uteliggare så vi körde till den sista lägenheten som var helt okej dock förstod vi knappt vad hyresvärden med den kraftiga kinesiska brytningen sa. Området var sisådär. På kvällen diskuterade vi hur vi skulle göra och beslutade att hyra den dyrare lägenheten eftersom värdinnan var hur trevlig som helst, området fint med kort avstånd till Trevors skola och själva sviten var mer än vi hoppats på.
Senare på kvällen besökte vi Trevors kusin Darcy som var höggravid, samt hennes pojkvän som var italienare vilket syntes tydligt på det bakåtslickade vågiga håret. De pratade mest om barn och folk som jag knappt hört talas om men det var helt okej bortsett från allt bebissnack. Senare under kvällen drömde jag mardrömmar om bebisar.
På söndagen lämnade vi Claudia och Scott och tackade för allt, jag fick t o m en kram av dem. Sedan körde vi mot sviten för att skriva under papprena, där fanns en hel del pappersarbete. Efter varsin namntäckning var stället vårt och vi körde hemåt. Resan tog väldigt lång tid och vi var dödströtta när det blev mörkt. Jag fick köra bilen några gånger medan Trev sov. Vägarna här är helt livsfarliga i mörker måste jag säga, de hade inte stolpar med reflexer förutom på ett fåtal ställen. Sjöarna glänste till i mörkret som om de hade en silverhinna över sig och tusentals ljus blinkade över de små städerna man passerade. Jag tvingades köra vid trafikljus vilket jag fruktade eftersom Trevs bil tyckte om att dö, men turligt nog fick jag grönt ljus vid alla fyra trafikljus utan att behöva stanna. Vi var hemma strax innan 2.00 och somnade med en gång. Det var slutet på vår resa och slutet på detta oändliga inlägg.
Här åt vi frukost
Trött tjej... haha.
Den vackra naturen
Fina djur
Frukost i Scott och Claudias hus
Isbanan i gallerian
Vattenpark
Min finaste
Casino
Moi
Här är vårt hus, fast vi bor på nedervåningen.
Hemresan
Sist med inte minst, en film som visar hela vår svit :)
Trevor och jag vaknade av alarmet 2.00 på torsdag morgon. Vi smög omkring i lägenheten för att inte väcka Gord och gjorde oss redo för avfärd. En halvtimme senare var vi i bilen. Det var mörkt ute och månen sken i en smal halvcirkel. Jag har alltid älskat månskenet. Trädens svarta siluetter syntes framför den mörkblå himlen. Jag sov en stund. Vi tittade på soluppgången tillsammans och sedan kom vi fram till ett bageri i form av en stuga där vi åt frukost.
Efter måltiden var det dags för mig att köra Trevors bil för första gången. Det var även första gången jag körde bil i Kanada vilken var läskigt men jag behövde endast köra på motorvägen vilket är lättast. Det gick bra trots att dragläget var svårt att hitta.
Vi stannade och åt lunch på vägen dit och fortsatte köra genom de klippiga bergen som reste sig upp till molnen, förbi de mineralgröna sjöarna och bredvid diverse vilda djur som vågat sig fram på vägen. (Det kommer några djurbilder till dig morfar). Vi kom fram sent på eftermiddagen efter att ha kört 125 mil. Väl framme i Edmonton fick jag träffa några av Trevors släktingar som vi skulle sova över hos, Claudia och Scott. Jag tyckte om dem med en gång. Under middagen pratade jag mer med Claudia än vad jag någonsin gjort med någon annan här i Kanada. Kanske för att hon är äldre och inte som vissa i vår ålder som bara pratar om sig själva. De var väldigt snälla.
Fredagen spenderades i Kanadas största galleria. Det var ofattbart hur stort det var där inne! Bortsett från det stora utbudet av butiker så fanns där attraktioner som en isbana där folk åkte skridskor, en gigantisk vattenpark, Casino, tivoli, piratskepp och mycket mer. Vi promenerade omkring och shoppade. Jag stortrivdes i en butik fylld med kinesiska kläder, krukor, tavlor, porslin m.m. Jag köpte pinnar med antika kinesiska bilder på, som jag kan äta med eftersom vi ofta äter kinesiskt, sedan köpte jag ännu en solfjäder till min samling. Sedan köpte jag lite kläder och Trev fick tag på en bok. Vi var där från 11.00 till 20.00, jag har aldrig shoppat så länge förut.
Dagen efter var det dags att kolla på lägenheter vilket tog hela dagen. Den sviten vi velat ha, tog någon annan dagen innan men vi tittade på den och hyresvärden visade oss även en annan hon ville hyra ut, dock var den dyrare. Men den var helt underbar. Nästa lägenhet var väldigt liten och vi ville inte bo under den tjuriga tanten som hyrde ut den, hon ville bara hyra ut till en person, man fick inte vara högljudd och inte ta droger för hon hade barn på... 19 år och uppåt. Hon var verkligen löjlig så vi körde till nästa byggnad men området var verkligen skabbigt, långhåriga skäggmurvlar gick förbi och där fanns även uteliggare så vi körde till den sista lägenheten som var helt okej dock förstod vi knappt vad hyresvärden med den kraftiga kinesiska brytningen sa. Området var sisådär. På kvällen diskuterade vi hur vi skulle göra och beslutade att hyra den dyrare lägenheten eftersom värdinnan var hur trevlig som helst, området fint med kort avstånd till Trevors skola och själva sviten var mer än vi hoppats på.
Senare på kvällen besökte vi Trevors kusin Darcy som var höggravid, samt hennes pojkvän som var italienare vilket syntes tydligt på det bakåtslickade vågiga håret. De pratade mest om barn och folk som jag knappt hört talas om men det var helt okej bortsett från allt bebissnack. Senare under kvällen drömde jag mardrömmar om bebisar.
På söndagen lämnade vi Claudia och Scott och tackade för allt, jag fick t o m en kram av dem. Sedan körde vi mot sviten för att skriva under papprena, där fanns en hel del pappersarbete. Efter varsin namntäckning var stället vårt och vi körde hemåt. Resan tog väldigt lång tid och vi var dödströtta när det blev mörkt. Jag fick köra bilen några gånger medan Trev sov. Vägarna här är helt livsfarliga i mörker måste jag säga, de hade inte stolpar med reflexer förutom på ett fåtal ställen. Sjöarna glänste till i mörkret som om de hade en silverhinna över sig och tusentals ljus blinkade över de små städerna man passerade. Jag tvingades köra vid trafikljus vilket jag fruktade eftersom Trevs bil tyckte om att dö, men turligt nog fick jag grönt ljus vid alla fyra trafikljus utan att behöva stanna. Vi var hemma strax innan 2.00 och somnade med en gång. Det var slutet på vår resa och slutet på detta oändliga inlägg.
Här åt vi frukost
Trött tjej... haha.
Den vackra naturen
Fina djur
Frukost i Scott och Claudias hus
Isbanan i gallerian
Vattenpark
Min finaste
Casino
Moi
Här är vårt hus, fast vi bor på nedervåningen.
Hemresan
Sist med inte minst, en film som visar hela vår svit :)
