♥

Hey,

Igår körde vi runt i Port Coquitlam och jag fotograferade några av de pyntade husen här så ni kan få se julstämningen som finns i vissa kvarter.



Det här är huset där Trev växte upp, hans syskon bor här.

Hey,

Idag snöade det lite och jag bestämde mig för att gå en promenad till biblioteket bara för att kunna vara med snön. När jag kom ut var vinden frisk och kall och snöflingorna dansade omkring i vinden och jag försökte fånga dem. Jag blev uppspelt av vädret och kunde inte sluta le, det var en perfekt promenad och jag ville knappt gå in när jag väl var framme.
Jag hittade några böcker som jag behöver för research och sedan gick jag ut igen och spejade efter snön som hälsade mig välkommen ut igen. När jag kom tillbaks till lägenheten var jag väldigt inspirerad och satte mig och läste en massa innan Trev kom hem för att omfamna mig.
Trots att det kanske inte låter speciellt så var det en väldigt speciell dag för mig, ett slag av julefrid misstänker jag och jag älskade det. Trots att jag för det mesta befinner mig i min egen lilla värld föredrog jag att vara i verkligheten idag och det är rätt stort för jag kan ligga i säkert en timme innan jag somnar och filosofera över livet och andra stora frågor men idag fann jag mig själv i nuet.

Julen är nästan här, Sverige! Kan ni fatta det?

Hey,

Idag såg jag en fantastisk film kallad "August rush" som handlar om en föräldralös pojke som älskar musik och hoppas att hans föräldrar ska kunna höra hans musik och hitta honom. Föräldrarna delade en natt tillsammans på ett tak, mamman var en framgångsrik musiker precis som pappan och hade höga krav på sig. När hon födde sin son ljög hennes pappa och sa att barnet dog, pappan visste inte ens om att han hade en son, men han glömde aldrig henne. Hur som helst så blir pojken ett musikalist geni. Du kan se hela filmen på youtube.
Pappan spelas av Jonathan Rhys Meyers och jag har blivit förälskad i en sång han sjunger i filmen. Lyssna och njut, jag tycker låten är underbar!

Hey,

Nu ska jag berätta om min helg...

Lördag: Trevor och jag gick för att spela basket efter frukosten där jag förlorade, jag har mist min talang. Filmer jag lade upp på bloggen innan är från min förlust i gympasalen.
Sedan gick vi till banken för att fixa ett bankkort till mig, så nu har vi ett gemensamt konto och jag har mitt eget kort. Det känns ganska stort men det är roligt. Efter det åkte vi till Metrotown för lite julshopping, jag prövande fryst youghurt för första gången med mintchokladsmak vilket var väldigt gott. Vi tittade på plastgranar för vi får inte ha riktiga i lägenheten och vi tittade på julgranskulor och glitter. Jag gjorde en chockerande upptäckt bland träden - de hade en låtsas palm med julgransljus i! Vem i hela friden skulle vilja ha ett palmträd som julgran i Kanada?! Hur som helst så hade de juldekorationer över hela gallerian och tomten hade sin egen lya där barn kan bli fotograferade i hans knä. Vi gick till en bokhandel där vi stannade ett tag, jag gillade verkligen den affären. Sedan var det dags att åka hem för mina fötter gjorde ont, Trev lyfte upp mig och bar mig till bilen trots att jag sa att jag kan gå själv... trots att jag älskar när han bär mig. Vi kom hem och åt tacos.
Och förresten! Trev berättade en helt galen sak! Här i Kanada har de igelkottar som husdjur!!! De har igelkottar i hamsterburar och till och med hjul till dem att springa i! Erkänn onaturligt? Jag trodde han skämtade med mig först.
Söndag: Vi gick upp tidigt och tog Skytrain till stan för att gå till en marknad. Marknaden var ganska skabbig men jag gjorde ett fynd i alla fall: en tavla i renässans- stil! Den är magisk och underbar! Sedan åkte vi hem och jag bakade kladdkaka med tryffel för vi skulle ha middagsgäster. Sedan lagade jag couscous med champinjonsås och wokade grönsaker medan Trev grillade kyckling. Sedan kom Gord, Kara och Rory. Vi åt och Gord gav oss många komplimanger för maten sedan spelade i ett roligt spel där man fick göra lite charader och allt möjligt. Jag blev väldans sur när jag och Gord (som var i motsatta lag) skulle iscensätta en flygande ekorre, jag gjorde väldigt detaljerade rörelser medan Gord viftade med armarna och Kara gissade rätt två sekunder innan Trev gjorde det. Men roligt var det! Sedan blev det efterrätt som också gillades, sedan skulle de åka hem.
Det var en lyckad och trevlig kväll.

Nu kommer det lite bilder...



Såhär ser vårt sovrum ut när vi ska nana :)



Snö på taket!



De knasiga palmerna :O



Granar



Juldekorationer



Juldekorationer



Min tavla!



Igelkott som husdjur :O



Igelkotthjul

Det var allt för denna gången, ha det toppen!

Hey,

Idag vill jag egentligen bara avslöja en liten hemlighet och det är att Trevor och jag är precis som alla andra par. Trots att vår värld tillsammans verkar (och är!) romantisk och lycklig så är vi lika mycket människor som alla andra, med andra ord; vi bråkar också :)
Det här säger jag bara för att ni inte ska bli lurade och tro att det är såhär ett förhållande ska vara. Man måste bråka ibland, det är bara så. Jag vill inte blogga om minsta lilla tjiv vi har och det är inte särskilt roligt att läsa heller. Bråkar vi så diskuterar vi det, kommer på lösningar, förlåter varandra och avslutar det hela med en härlig kram och kyss. Jag är ju tjej, så jag överreagerar för småsaker och oftast har vi våra duster på grund av missförstånd. Visst, ibland vill vi bara knuffa varandra från balkongen (ta det inte seriöst), men det hör till att lära känna varandra, eller hur?
Att flytta ihop med Trev har lärt mig hur viktigt det är att kommunicera och jag har lärt mig att prata mer om mina känslor och förklara varför jag är upprörd - något jag aldrig varit bra på. Jag jobbar på det.
Det jag vill ha sagt är att även om vi verkar vara ett sagopar så är vi bara människor och vi beter oss som människor. Även om vi bråkat kan jag efter bara några minuter titta på honom och tänka "Wow, han är perfekt."
Det som kan skilja oss från andra par är att vi aldrig skriker på varandra, aldrig. Jag funderar först, sedan pratar vi om det utan att hetsa upp oss.
Annars fungerar vi väldigt bra som sambos om jag får säga det själv, vi tar hand om varandra och bryr oss om varandra. Vi älskar varandra.

Ja, det var allt för denna gången och jag hoppas ni har det bra där hemma!

Hey,

Nu har jag skrivit färdigt min önskelista i jul... tror jag. Så jag tänkte visa er vad jag önskar mig här borta :)

1. Fellini Chaise från Chintz. Denna underbara soffsängliknande möbel ska bli MIN en vacker dag. Dock tror jag att den är väldans dyr och ouppnåelig, men hej, det är en önskelista! Jag kan skriva vad jag vill här.





2. "Love letters of great women" är en bok skriven av Ursula Doyle. Boken är en samling av kärleksbrev från bland annat Anne Boleyn, Drottning Victoria, Charles II älskarinna Nell Gwyn och många fler.

3. En gammaldags tekopp som dekoration.



4. Pengar till SKOR!



5. Svenskt lösgodis!

Ja det var nog allt jag önskar mig hittills :)

Hey,

Idag fick jag en epifani i form av en fråga: "Vad ska jag bli när jag blir stor?" Jag har gjort en cirkel och delat upp i procent vad som är viktigt i mitt liv, 50% är kärlek, familj och vänner. 25% är drömmar, intressen och min egen passion, 15% fick mitt skrivande och min blivande karriär och 10% fick hälsa och träning. Så när jag insåg att jag inte alls vet vilken sorts karriär jag vill ha gick jag till biblioteket och började läsa en bok "What should I do with my life?" skriven av en kille som nådde samma punkt när han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. Jag läste bara några sidor. När jag kom hem skrev jag ner jobb som intresserar mig, mestadels estetiska och konstnärliga arbeten. Jag har bestämt att när jag kommer hem i februari ska jag försöka hitta praktikplatser och prova på olika jobb för att ta reda på vad jag vill göra med mitt liv. Jag får nog vänta med studier nästa år också eftersom att jag inte kommer bli kanadensisk medborgare förrän det är för sent att ansöka till skolor, så tills dess får jag fundera på vad jag vill studera. Efter att jag praktiserat hemma ska jag söka extrajobb och sommarjobb så jag kan få försörja Trevor lite också.
Åh! Det finns ju så mycket man kan bli! Jag vill prova allt... nästan. Jag vill ha äventyr, jag vill bli erkänd, jag vill göra skillnad!
Okej, jag skulle vilja skylla detta uppspelta och något galna beteende på chokladmuffinsen jag precis åt upp. Men jag ska hitta mitt kall här i livet, alla andra bitar av mitt liv är på plats, nu är det dags att hitta den sista pusselbiten!

Godnatt allihopa!

Hey,

Så min önskan besannades när Trev kom hem och berättade att han var ledig på fredagen istället för torsdagen. Hans mormor och morfar skulle ringa tillbaka och säga om vi fick övernatta där, Trev glömde mobilen hemma så jag fick svara när Bill ringde... vilket var lite läskigt. Han fattade inte att det var jag först eftersom jag är den enda här (bortsett från Trev) som kan säga mitt namn. Mestadels kallas jag Mallenn och Malynn... hehe. Han sa att vi var välkomna att hälsa på hos dem och frågade hur det går för mig att bo i en storstad.
På fredag morgon packade vi, åt frukost och körde för att tanka och lite sånt, vi blev rätt försenade men kom till slut till motorvägen bort från Vancouver. Vi stannade vid ett ställe för att tanka på vägen dit, macken var omringad av berg klädda i dimma. När det var dags för lunch kom vi till en riktigt läskig stad, ni vet i amerikanska filmer där stan är så liten att de märker när en främling kommer, alla ser misstänksamma ut och glor på en - där var vi! När Trev bromsade vid ett övergångsställe där en uteliggare gick blev vi faktiskt morrade på... ? Han fräste i alla fall men istället för att säga "Se er för idioter!" eller något liknande valde han att göra ett djuriskt läte av något slag. Vi blev lätt chockade men kom över det.
   Vi åt på Subway, ett av mina favoritställen där man kan få snabbmat och jag fick två stora kakor med. På vägen till Kelowna hade vi allsång, jag läste högt ur en typisk "tjejbok" som ledde till många skratt och vi pratade bara. Det var väldigt roligt och utomordentligt skönt att komma bort ifrån storstaden och se mer natur.
Vi kom fram sent på eftermiddagen och Bill kom ut precis när vi anlände för hans vän skulle precis åka. Han presenterade mig för sin vän och sa "This is Mallenn, she is Trevor´s special friend" :)
Vi kom in och Bev (mormor) kramade om oss och sa åt oss att stiga på. Vi satt i soffan en lång stund och pratade. Det var mysigt, deras hus är så vackert! Sedan åt vi middag och efter det körde vi för att hyra "Sherlock Holmes". Vi gosade ner oss i soffan i ett lång rum de har på ovanvåningen och tittade på filmen och åt popcorn.
När vi bar upp väskorna förresten så sa Trev att han bara skulle bära upp väskorna till gästrummet och hans gamla rum. (För er som inte vet så fick jag och Trev inte sova tillsammans förra gången jag hälsade på vilket var i våras). Bev sa att det inte behövdes för vi bor tillsammans så då kan vi lika gärna sova tillsammans. Medan vi gick uppför trappan med finurliga leenden på läpparna ropade hon: "But that doesn´t mean that I have to like it!"

På lördagen gick Trev upp vid 7.00 för att följa med Bev och köpa ljusdekorationer till huset. Jag sov vidare till 9.30 i världens gosigaste säng. Jag hörde Trevs röst på våningen under och började sakna honom, så jag gick upp, gjorde morgonritualen och medan jag sminkade mig kom min prins upp för att stjäla några kyssar innan vi gick ner. Han hade gjort frukost till mig, rostat bröd med ägg på. Efter det pratade jag lite med familjen, dock inte så länge som jag velat för vi hade massa planer för dagen. Vi körde iväg för att gå en promenad men det var för kallt så vi åkte upp till en vingård och gick omkring bland rankorna och den fina byggnaden. Vi kom hem och åt lunch, sedan åkte vi för att träffa Trevs vän Rachel så vi pratade med henne i cirka 45 minuter, sedan åkte vi till Trevs gamla jobb för att träffa Max och Nathan som var jättetrevliga. Det blev lite shopping i gallerian och sedan åkte vi hem för att fixa oss inför middagen. Vi åkte till Boston Pizza och mötte upp med Brittany och Tyrell. Vi pratade och åt gott i delen där de har bar och tv som naturligtvis visar hockeymatcher. Efter att Trev och Tyrell samarbetat med att ge mig en magplågande skrattattack var vi mätta och glada så vi gick ut och pratade en stund till innan vi skildes åt. Trev och jag åkte och köpte choklad, sedan åkte vi hem och tittade färdigt på Sherlock Holmes. Sedan gosade vi ner oss i sängen och Trev berättade roliga historier från när han var liten. Efter en lång pratstund somnade jag i hans famn och sov jättegott.

Söndagmorgon vaknade jag och Trev samtidigt och drog oss i en halvtimme innan vi började packa inför färden hem. Vi kom ner och Bev hade gjort fattiga riddare. Vi åt frukost och sedan gick vi ut till havet som är precis utanför deras hus. Vi försökte putta i varandra i vattnet, fast det var mest Trev som kastade runt mig. Vi sa sedan hejdå till Bev och Bill och tackade för att vi fick komma och hälsa på. Jag tycker verkligen om det området de bor i. Vi körde och tankade och sedan bar det av hemåt, resan var ungefär densamma som resan dit bortsett från en tät dimma som lagt sig i ett tjockt lager över vägen. Vi kom hem strax innan fyra på eftermiddagen.

Det var en välbehövd resa och det var väldigt uppfriskande att göra något annorlunda. Jag kan lätt säga att det är en av de bästa helgerna hittills här i Kanada. Men nu har jag skrivit alldeles för länge, dina ögon måste vara trötta så jag låter de vila på några bilder.



Utsikten från där vi fyllde på bensin, halvvägs till Kelowna.



Vi närmar oss snön.



SNÖ!



Snön försvann och ersattes av en mer ökenliknande natur. På vägen hem såg vi t o m. en såndär kvistboll man ser i gamla Wetern-filmer som rullar förbi :)



Utsikten var så vacker.



Vingården.



Vingården.



Vingården.



Vingården.



Beverly och Bills hus med julbelysning (alla har börjat pynta husen i Kanada nu).



Gästrummet där vi sov.



Stranden på baksidan av huset.



Stranden.



Trev kastar macka ♥



Dimman på väg hem.

Det var alla bilder för denna gången, jag har filmer också men ni får vänta på dem :)

Hey,

Idag är det en stor högtidsdag i Kanada, en dag att minnas och hedra de som dött i världskrigen här. Från början av november bär man en röd blomma kallad Poppy tills den 11 november klockan 11 för det var då man skrev under fredsavtalet för andra världskriget. Blomman valdes efter att marken blivit blandad med ammunition och smuts och då gav näring till den röda blomman Poppy så den kunde växa. Efter det försvann dem och det finns inte många kvar idag.
Så klockan 11 startade jag tv:n där de hade ceremonin vid en staty av krigare ,Ottawa. De sjöng nationalsången, bad och en avfyrade kanoner. En man spelade säckpipa, bland annat "Amazing Grace". Ottawas barnkör sjöng. Män höll tal. Det var väldigt högtidligt. 30 000 människor hade samlat där för att visa sin respekt för de som stred för landet. Det är gripande.



Statyn, folk placerade kransar runt hela statyn.



Här är Poppy

Hey,

Jag är glad glad glad för i helgen så ska jag och Trev kanske ha en roadtrip till Kelowna och komma bort från storstaden! Jag känner att jag behöver göra något annorlunda denna helgen eftersom förra inte alls gick bra. Då får jag träffa hans roliga morfar igen.. hans inte så roliga mormor och Brittany :) Kanske några andra vänner till Trev... Hoppas hoppas! Håll tummarna för mig :)



Bild på glaciären från vår roadtrip i våras :)

Hey,

Jag har hittat en rolig komediserie här i Kanada som heter Outsourced, det handlar om en man som blir skickad till Indien för att jobba och han lär indierna om Amerika. De har härliga personligheter och humor på min låga nivå :) Kolla in trailern!

Hey,

Under middagen diskuterade Trev och jag skillnaden mellan att se världen för vad den är och att se världen för hur den kunde vara. Trevor är realist, han är logisk, han har klarat mycket i livet genom att se hur stora hans chanser att lyckas var och han lyckades. Jag är en drömmare, jag tror på magiska fenomen som ödet jag fantiserar om framtiden, världen och mina drömmar. Jag babblade på medan Trev ställde frågor, vad är positivt med att vara realist och vad är positivt med att vara en drömmare? Vad är negativt? Jag tror att som realist får man mer saker gjort för man vet vilka odds man har och att vara realist är ett ganska säkert kort till att lyckas men om man är drömmare har man vidgade vyer och större visioner. Om man tror att det som är omöjligt inte är omöjligt, hur svårt är det då att lyckas? Negativt med att vara drömmare är nog att man är fångad i sina ideér och kanske glömmer att faktiskt göra något, att åstakomma något. Jag har flera drömmar som fortfarande inte uppfyllts och som aldrig kommer uppfyllas om jag inte försöker. Så vad är negativt med att vara realist? Jag är glad att jag inte är realist för utan drömmar hade jag inte varit någonting, varför gå igenom livet om du gör det som om varje steg var något på din "Att göra- lista"?
Trevor önskar att han var mer som en drömmare för då hade han kunnat förstå mig bättre, men han är glad att han kan se världen så som den är. Vad är bäst egentligen? Balans, tror jag. Man måste ligga någonstans mellan realist och drömmare för att överleva även om man kanske är mer utav det ena än det andra. Trev och jag är raka motsatser till varandra, men det är väl självklart, han är min andra halva och den del som fattades mig. Hade jag inte varit en drömmare hade han aldrig blivit min, min besannade och förkroppsligade dröm. 

 

Hey,

Under de senaste dagarna har Trev kommit hem tidigt/ jobbat hemma och fått ledigt vilket får mig att absolut älska hans jobb. Idag har jag äntligen börjat på mitt projekt att måla en tavla, jag pyntade om rummet, fixade iordning mig och hade min egen photoshoot i sovrummet för att kunna måla utifrån en av bilderna. Det var riktigt roligt och jag känner mig taggad på att göra detta. Jag ska framkalla bilderna och sedan är det bara att börja måla! Jag har även läst på i "framgångsböcker" för att inspireras till annat. Trev kommer hem om några minuter så jag fick fatta mig kort, jag hoppas du har det bra! Saknar er där hemma!



Sommaren 2010 i kära gamla Sverige

Hey,

Igår var Trevor och jag ute och körde bland trädgårdarna där folk hade Halloween-pyntat och jag filmade samtidigt så ni kan få se hur stor traditionen är här.