Shannon falls
Hey,
Just nu sitter jag i soffan och njuter av regnet som öser ner utanför. Balkongdörren är öppen så att jag kan höra dropparna slå mot tak och mark. Mitt i alllt mys tänkte jag skriva om min helg.
I lördags körde vi mot en park kallad Shannon falls. Solen sken, rutorna var nere och vinden lekte i håret medan vi sjöng för full hals. Det är nog det bästa som finns. Efter lite över en timme var vi framme vid det makalösa vattenfallet. Vi gick upp genom skogen för att komma närmare fallet. Vi gick över ett läskigt träd som fallit och fungerade som en bro över spetsiga stenar. Sedan klättrade vi omkring, jag kände verkligen hur barnet inom mig gurglade av skratt från allt hoppande över stenarna. Till slut var vi så nära det vackra vattenfallet vi kunde komma, jag lutade mig över en stor sten och lät vattenfallet småstänka över mitt ansikte, det var så uppfriskande och levande. Vi klättrade lite högre innan vi var tvungna att vända. Jag tänkte på morfar och hur ingen skulle ha kunnat uppskatta det jag sett så som han gör.
När vi kom hem var det sent på eftermiddagen, så vi beställde indisk mat från en restaurang kallad "The Bombay", vi körde dit för att plocka upp maten. Hela inredningen hade indiskt tema och det luktade starkt och kryddigt där inne. Väggarna var målade i chokladbruna och gyllengula mönster, stolarnas dynor var mönstrade och de hade en mängd tavlor av indiska kvinnor och gudar. Tyvärr hann jag inte se mycket mer innan vi begav oss hemåt med maten och dukade upp en liten buffé på köksbordet. Jag åt en kryddstark sås med ostkuber i som jag doppade naan-brödet i. Jag blev förvånad över hur gott det var, trots att det var starkt. Efter middagen gick vi en promenad i skogen i mörkret, det var otroligt mysigt.
På söndagen bar det av mot PNE-festivalen, kommer ni ihåg när jag skrev om den förra året? Där fanns allt möjligt; karuseller, ett enormt stall med djur, visning av bilar man kan vinna, sandfigurstävling, alla möjliga matställen och mycket mer. Vi klappade hästar, kycklingar och getter. Lukten av djur fick mig att längta till Slättelynga. Jag tyckte även synd om djuren, med alla människor som stod och glodde på dem, de är ju inte menade att stå som attraktioner. De hade även en visning med ankor som åkte ner för en rutschkana och ner i en liten badbalja, och ett grisrace med små kultingar. Jag fick rosa sockervadd att mumsa på. När vi gick in i en byggnad där de säljer en massa saker såg jag samma himmelrike jag sett året innan: ett stånd fyllt med solfjädrar. Jag samlar nämligen på såna. Men jag har bestämt mig för att inte spendera pengar på ett par månader så istället tittade jag bara längtansfullt på de vackra tingen. Efter det gick jag till en enorm byggnad där de hade visning med kor medan Trev gick iväg och köpte chokladfudge till mig. Efter det åkte vi hem. Ute på folks parkeringar stod kineser som försökte hyra ut sin parkering för billigare pris än parkeringen vid festivalen som kostade 25 dollar = 161 kr. Kineser har rykte för att vara billiga och snåla i Kanada, så de stod där vid sina parkeringar hela dagen för att tjäna 96 kronor. Det är lite tråkigt. Hur som helst, vi åkte hem och tog det lugnt resten av dagen.
Imorse vaknade jag av ösregnet utanför och tänkte gå upp, då ropade Trev att jag inte fick komma ut, så jag gick och lade mig igen. Efter en liten stund kom han in med frukost på sängen och en present. När jag öppnade påsen låg där en rosa solfjäder! Den busen hade smygit iväg och köpt en åt mig! Ni kan bara ana hur lycklig jag blev!
Men nu kommer här lite bilder och filmer till er:
På väg mot Shannon falls
Vattenfallet
Njuter för fullt av stänket
Indiskt
På PNE
Vacker sandfigur
Sötnäbbar!
Spökhus
Avslutar med min frukost
Just nu sitter jag i soffan och njuter av regnet som öser ner utanför. Balkongdörren är öppen så att jag kan höra dropparna slå mot tak och mark. Mitt i alllt mys tänkte jag skriva om min helg.
I lördags körde vi mot en park kallad Shannon falls. Solen sken, rutorna var nere och vinden lekte i håret medan vi sjöng för full hals. Det är nog det bästa som finns. Efter lite över en timme var vi framme vid det makalösa vattenfallet. Vi gick upp genom skogen för att komma närmare fallet. Vi gick över ett läskigt träd som fallit och fungerade som en bro över spetsiga stenar. Sedan klättrade vi omkring, jag kände verkligen hur barnet inom mig gurglade av skratt från allt hoppande över stenarna. Till slut var vi så nära det vackra vattenfallet vi kunde komma, jag lutade mig över en stor sten och lät vattenfallet småstänka över mitt ansikte, det var så uppfriskande och levande. Vi klättrade lite högre innan vi var tvungna att vända. Jag tänkte på morfar och hur ingen skulle ha kunnat uppskatta det jag sett så som han gör.
När vi kom hem var det sent på eftermiddagen, så vi beställde indisk mat från en restaurang kallad "The Bombay", vi körde dit för att plocka upp maten. Hela inredningen hade indiskt tema och det luktade starkt och kryddigt där inne. Väggarna var målade i chokladbruna och gyllengula mönster, stolarnas dynor var mönstrade och de hade en mängd tavlor av indiska kvinnor och gudar. Tyvärr hann jag inte se mycket mer innan vi begav oss hemåt med maten och dukade upp en liten buffé på köksbordet. Jag åt en kryddstark sås med ostkuber i som jag doppade naan-brödet i. Jag blev förvånad över hur gott det var, trots att det var starkt. Efter middagen gick vi en promenad i skogen i mörkret, det var otroligt mysigt.
På söndagen bar det av mot PNE-festivalen, kommer ni ihåg när jag skrev om den förra året? Där fanns allt möjligt; karuseller, ett enormt stall med djur, visning av bilar man kan vinna, sandfigurstävling, alla möjliga matställen och mycket mer. Vi klappade hästar, kycklingar och getter. Lukten av djur fick mig att längta till Slättelynga. Jag tyckte även synd om djuren, med alla människor som stod och glodde på dem, de är ju inte menade att stå som attraktioner. De hade även en visning med ankor som åkte ner för en rutschkana och ner i en liten badbalja, och ett grisrace med små kultingar. Jag fick rosa sockervadd att mumsa på. När vi gick in i en byggnad där de säljer en massa saker såg jag samma himmelrike jag sett året innan: ett stånd fyllt med solfjädrar. Jag samlar nämligen på såna. Men jag har bestämt mig för att inte spendera pengar på ett par månader så istället tittade jag bara längtansfullt på de vackra tingen. Efter det gick jag till en enorm byggnad där de hade visning med kor medan Trev gick iväg och köpte chokladfudge till mig. Efter det åkte vi hem. Ute på folks parkeringar stod kineser som försökte hyra ut sin parkering för billigare pris än parkeringen vid festivalen som kostade 25 dollar = 161 kr. Kineser har rykte för att vara billiga och snåla i Kanada, så de stod där vid sina parkeringar hela dagen för att tjäna 96 kronor. Det är lite tråkigt. Hur som helst, vi åkte hem och tog det lugnt resten av dagen.
Imorse vaknade jag av ösregnet utanför och tänkte gå upp, då ropade Trev att jag inte fick komma ut, så jag gick och lade mig igen. Efter en liten stund kom han in med frukost på sängen och en present. När jag öppnade påsen låg där en rosa solfjäder! Den busen hade smygit iväg och köpt en åt mig! Ni kan bara ana hur lycklig jag blev!
Men nu kommer här lite bilder och filmer till er:
På väg mot Shannon falls
Vattenfallet
Njuter för fullt av stänket
Indiskt
På PNE
Vacker sandfigur
Sötnäbbar!
Spökhus
Avslutar med min frukost
Kommentarer
Postat av: Jenny
Sv: Jaa eller hur ^^ Ja, jag trivs jätte bra X)
Trackback
