america.
Hey,
I fredags hade jag och Trevor myskväll hemma. Vi planerar att pröva ett nytt recept tillsammans varje fredag så vi lagade chow mein med en massa härliga grönsaker. Det blev väldigt gott, dock blev det en hel del eftersom man skulle laga alla nudlar med en gång, men det blev mumsiga rester istället. Sedan gosade vi ner oss i soffan och tittade på "Megamind" för jag hade en känsla av att han skulle älska den. Jag hade rätt. Vi skrattade tillsammans och prövade kinesiska ananaskakor (som inte alls var goda).
På lördagen städade vi upp efter oss i köket. Åt lunch och sedan vilade jag middag. Sedan var det dags att klä upp sig inför invigningen av "The colour of my dreams" på konstgalleriet. De har lånat tavlor av surrealister från flera olika muséer runt om i världen. Men innan vi åkte dit stannade vi på en uteservering för att möta upp med en tjej från mina trakter hemma i Sverige som min mormor berättat om. Så vi träffade henne och två av hennes kompisar. Vi drack öl och pratade, de var väldigt trevliga. Vi växlade automatiskt mellan engelska och svenska. Så vi var sociala en stund och tog sedan Skytrain ner till stan.
Vi kom fram till Vancouvers konstgalleri, det var välklädda vakter vid ingången. När vi väl var inne stod en dj vid hörnet och spelade musik, några serverade vin och andra drycker till de som ville köpa och folk diskuterade med livliga gester. Det var mäktigt. Kanske för att man kunde drömma och låtsas att man var viktig. Vi promenerade runt galleriet och tittade på målningar, skulpturer och skisser av olika konstnärer. Saldavor Dalí, Diego Rivera och Alberto Giacometti. Med många fler. Många av verken var upprörande, galna, äckliga men sedan fanns det små guldklimpar med färger, vackra drömmar och spännande collage. Det är mycket att ta in, vi gick omkring i två timmar innan det var dags att åka hem. Vi stannade vid Dairyqueen och köpte glass. Väl hemma avslutades kvällen med läsning i badkaret.
I söndags gick vi upp tidigt för att åka till USA. Först ringde jag pappa för det var hans födelsedag och sedan pratade jag även med mamma för det var mors dag. Vi åt frukost. När vi kom fram till USAs border var det samma procedur som vanligt: stå i jättelång kö, för första gången var faktiskt Homeland security vakterna lite smått trevliga, vi fick en kvinna. Hon ställde frågor, tog mina fingeravtryck och ett foto och sedan fick jag skriva under en lapp. Sedan fick vi passera. Vi körde till Tulalip där vi brukar shoppa. Vi hittade många fina kläder till Trev, men ingenting åt mig. Vi åt lunch- subway! Shoppade vidare och sedan körde vi till en annan galleria för att leta efter min drömbikini på Victoria´s secret. Men de hade den inte... så vi körde i en halvtimme till den andra gallerian... de hade den inte heller. Så jag var putt på vägen hem för jag hade väntat länge på att få köpa den.
När vi kom hem slöade vi bara. Utmattade efter en massa shopping. Sedan snusade vi sött.
Jag beställde bikinin från hemsidan idag förresten - jag SKA ha den.
Nu kommer det lite bilder :)
Vår chow mein :D
Galleriet
Galleriet
Downtown
Downtown
I USA; lastbil till morfar :)
Kö på väg hem från USA.
I fredags hade jag och Trevor myskväll hemma. Vi planerar att pröva ett nytt recept tillsammans varje fredag så vi lagade chow mein med en massa härliga grönsaker. Det blev väldigt gott, dock blev det en hel del eftersom man skulle laga alla nudlar med en gång, men det blev mumsiga rester istället. Sedan gosade vi ner oss i soffan och tittade på "Megamind" för jag hade en känsla av att han skulle älska den. Jag hade rätt. Vi skrattade tillsammans och prövade kinesiska ananaskakor (som inte alls var goda).
På lördagen städade vi upp efter oss i köket. Åt lunch och sedan vilade jag middag. Sedan var det dags att klä upp sig inför invigningen av "The colour of my dreams" på konstgalleriet. De har lånat tavlor av surrealister från flera olika muséer runt om i världen. Men innan vi åkte dit stannade vi på en uteservering för att möta upp med en tjej från mina trakter hemma i Sverige som min mormor berättat om. Så vi träffade henne och två av hennes kompisar. Vi drack öl och pratade, de var väldigt trevliga. Vi växlade automatiskt mellan engelska och svenska. Så vi var sociala en stund och tog sedan Skytrain ner till stan.
Vi kom fram till Vancouvers konstgalleri, det var välklädda vakter vid ingången. När vi väl var inne stod en dj vid hörnet och spelade musik, några serverade vin och andra drycker till de som ville köpa och folk diskuterade med livliga gester. Det var mäktigt. Kanske för att man kunde drömma och låtsas att man var viktig. Vi promenerade runt galleriet och tittade på målningar, skulpturer och skisser av olika konstnärer. Saldavor Dalí, Diego Rivera och Alberto Giacometti. Med många fler. Många av verken var upprörande, galna, äckliga men sedan fanns det små guldklimpar med färger, vackra drömmar och spännande collage. Det är mycket att ta in, vi gick omkring i två timmar innan det var dags att åka hem. Vi stannade vid Dairyqueen och köpte glass. Väl hemma avslutades kvällen med läsning i badkaret.
I söndags gick vi upp tidigt för att åka till USA. Först ringde jag pappa för det var hans födelsedag och sedan pratade jag även med mamma för det var mors dag. Vi åt frukost. När vi kom fram till USAs border var det samma procedur som vanligt: stå i jättelång kö, för första gången var faktiskt Homeland security vakterna lite smått trevliga, vi fick en kvinna. Hon ställde frågor, tog mina fingeravtryck och ett foto och sedan fick jag skriva under en lapp. Sedan fick vi passera. Vi körde till Tulalip där vi brukar shoppa. Vi hittade många fina kläder till Trev, men ingenting åt mig. Vi åt lunch- subway! Shoppade vidare och sedan körde vi till en annan galleria för att leta efter min drömbikini på Victoria´s secret. Men de hade den inte... så vi körde i en halvtimme till den andra gallerian... de hade den inte heller. Så jag var putt på vägen hem för jag hade väntat länge på att få köpa den.
När vi kom hem slöade vi bara. Utmattade efter en massa shopping. Sedan snusade vi sött.
Jag beställde bikinin från hemsidan idag förresten - jag SKA ha den.
Nu kommer det lite bilder :)
Vår chow mein :D
Galleriet
Galleriet
Downtown
Downtown
I USA; lastbil till morfar :)
Kö på väg hem från USA.
Film.
Hellu.
Hey,
Nu har jag lite tid att uppdatera bloggen! Jag har en känsla av att det kommer bli ett lååångt inlägg för jag har massa bilder och nya erfarenheter så det är bara att sätta igång.
17 Maj,
promenerade jag och Trev runt i Port Moody.
20 Maj,
Åkte vi till en restaurang när Trev kom hem från jobbet, den hette The Old Spaghetti Factory och var gammaldags inredd från slutet av 1800-talet med en tågkupé i mitten av restaurangen, där fick vi sitta. En trevlig servitör tog vår beställning och sedan festade jag på pasta med massa olika sorters ost i. Jag drack ett jättegott iste med jordgubbssmak. Förrätten var inte så god, det var en sallad som var lite för syrlig för min smak. Måltiden avslutades med glass: choklad och något annat vars namn jag glömt.
Efter den mysiga middagen åkte vi till huset för att byta däck på bilen, det var jättekul! Jag lyfte bilen och tog av däcken osv. När jag väntade i bilen på att Trev skulle komma tillbaks såg jag något gå över vägen. Ah där går en katt... en väldigt STOR katt... vänta lite... vad i? Jaha det är en tvättbjörn! Det är vanligt att se tvättbjörnar bland villaområden för de letar efter mat, jag blev dock väldigt förvånad. När Trev kom tillbaks åkte vi till Superstore för att köpa mat, det blev sängen direkt när vi kom hem runt 23.30.
21 Maj,
Bar det av mot skogen för att campa. Bilresan skulle ta ungefär 3 timmar men när vi väl kom fram var det fullsatt, så det var bara att leta efter andra campingplatser som var i närheten. Alla var fullsatta. Under de timmarna vi körde lyssnade vi på musik och sjöng med, fikade och så översatte jag min bok till engelska och hade högläsning. Det var riktigt mysigt. Annars beundrade vi utsikten; De snötäckta bergstopparna som stack upp ur den täta dimman, de små glittrande vattenfallen och de utsträckta sjöarna. Efter cirka 7 timmars bilresa kom vi äntligen fram till en campingplats som inte var fullt så upptagen som de andra varit. Vi hamnade på en lagom stor grusplätt med skog runt omkring oss. Vi var även försedda med en form av grill och ett picknickbord. Vi började med att sätta upp tältet och lägga in sovsäckarna. Trev högg ved medan vi väntade på att elden skulle ta sig. Sedan grillade vi korv till middag. Det blev lite kyligare under skymningen men elden värmde ben och ansikte. Vi gjorde även Smores: man grillar marshmallows, sedan tar man två kex och två chokladbitar på varsin sida av kexen, sedan lägger de den smälta marshmallown emellan och gör det till en dubbelmacka. Det var inte så gott... alldeles för kletigt. Efter det var det läggdags. Det var lagom varmt i tältet och vi vaknade mitt i natten av att regnet gjorde sitt mysiga droppande ljud mot skyddet vi hade ovanför tältet.
På morgonen var det fortfarande regnigt och himlen var grå, så vi packade ihop allt och körde hemåt. När vi kom hem städade vi iordning i lägenheten och packade upp allt. Sedan var vi en stund i Metrotown. Jag fick mat från Subway på vägen hem och sedan spenderade vi kvällen i huset där vi såg på film och åt popcorn.
23 Maj,
Vi åkte till Buntzen lake på eftermiddagen. Trevor var ledig från jobbet eftersom det var röd dag här i Kanada. Victoria Day. Vi satt i varsin uppfällbar stol vid vattnet medan jag läste för honom. Det var otroligt mysigt.
Vi hämtade Rory efter hans Baseballmatch och åkte till huset. Där spelade vi GuitarHero och sedan kom Gord hem med hämtmat: kinesiskt! Jag åt en väldigt god vegetarisk chow mein (i princip samma sak som nudlar) och vi tittade på en Disneyfilm innan vi åkte hem.
Det var nog allt om de senaste dagarna här. Jag hoppas att ni hemma i Sverige har det minst lika bra som jag har det. Jag saknar er!
Nu har jag lite tid att uppdatera bloggen! Jag har en känsla av att det kommer bli ett lååångt inlägg för jag har massa bilder och nya erfarenheter så det är bara att sätta igång.
17 Maj,
promenerade jag och Trev runt i Port Moody.
20 Maj,
Åkte vi till en restaurang när Trev kom hem från jobbet, den hette The Old Spaghetti Factory och var gammaldags inredd från slutet av 1800-talet med en tågkupé i mitten av restaurangen, där fick vi sitta. En trevlig servitör tog vår beställning och sedan festade jag på pasta med massa olika sorters ost i. Jag drack ett jättegott iste med jordgubbssmak. Förrätten var inte så god, det var en sallad som var lite för syrlig för min smak. Måltiden avslutades med glass: choklad och något annat vars namn jag glömt.
Efter den mysiga middagen åkte vi till huset för att byta däck på bilen, det var jättekul! Jag lyfte bilen och tog av däcken osv. När jag väntade i bilen på att Trev skulle komma tillbaks såg jag något gå över vägen. Ah där går en katt... en väldigt STOR katt... vänta lite... vad i? Jaha det är en tvättbjörn! Det är vanligt att se tvättbjörnar bland villaområden för de letar efter mat, jag blev dock väldigt förvånad. När Trev kom tillbaks åkte vi till Superstore för att köpa mat, det blev sängen direkt när vi kom hem runt 23.30.
21 Maj,
Bar det av mot skogen för att campa. Bilresan skulle ta ungefär 3 timmar men när vi väl kom fram var det fullsatt, så det var bara att leta efter andra campingplatser som var i närheten. Alla var fullsatta. Under de timmarna vi körde lyssnade vi på musik och sjöng med, fikade och så översatte jag min bok till engelska och hade högläsning. Det var riktigt mysigt. Annars beundrade vi utsikten; De snötäckta bergstopparna som stack upp ur den täta dimman, de små glittrande vattenfallen och de utsträckta sjöarna. Efter cirka 7 timmars bilresa kom vi äntligen fram till en campingplats som inte var fullt så upptagen som de andra varit. Vi hamnade på en lagom stor grusplätt med skog runt omkring oss. Vi var även försedda med en form av grill och ett picknickbord. Vi började med att sätta upp tältet och lägga in sovsäckarna. Trev högg ved medan vi väntade på att elden skulle ta sig. Sedan grillade vi korv till middag. Det blev lite kyligare under skymningen men elden värmde ben och ansikte. Vi gjorde även Smores: man grillar marshmallows, sedan tar man två kex och två chokladbitar på varsin sida av kexen, sedan lägger de den smälta marshmallown emellan och gör det till en dubbelmacka. Det var inte så gott... alldeles för kletigt. Efter det var det läggdags. Det var lagom varmt i tältet och vi vaknade mitt i natten av att regnet gjorde sitt mysiga droppande ljud mot skyddet vi hade ovanför tältet.
På morgonen var det fortfarande regnigt och himlen var grå, så vi packade ihop allt och körde hemåt. När vi kom hem städade vi iordning i lägenheten och packade upp allt. Sedan var vi en stund i Metrotown. Jag fick mat från Subway på vägen hem och sedan spenderade vi kvällen i huset där vi såg på film och åt popcorn.
23 Maj,
Vi åkte till Buntzen lake på eftermiddagen. Trevor var ledig från jobbet eftersom det var röd dag här i Kanada. Victoria Day. Vi satt i varsin uppfällbar stol vid vattnet medan jag läste för honom. Det var otroligt mysigt.
Vi hämtade Rory efter hans Baseballmatch och åkte till huset. Där spelade vi GuitarHero och sedan kom Gord hem med hämtmat: kinesiskt! Jag åt en väldigt god vegetarisk chow mein (i princip samma sak som nudlar) och vi tittade på en Disneyfilm innan vi åkte hem.
Det var nog allt om de senaste dagarna här. Jag hoppas att ni hemma i Sverige har det minst lika bra som jag har det. Jag saknar er!
skrattattack.
Efter mycket allvar på min blogg tänkte jag bara snabbt lägga upp två filmer som lättar upp stämningen. Jag skrattar oavbrutet när jag tittar på dem. Det är två filmer jag och Trev gjorde igår. Jag älskar att vi kan vara töntiga tillsammans, det är äkta kärlek det! Ha så kul :D
Hjälp oss
Hey,
Jag skulle vilja be, vem som helst som läser min blogg och som vet att jag och Trevor finns på riktigt och som vill hjälpa oss att få vara tillsammans för alltid, göra oss en jättestor tjänst. Om du vill, skriv ett brev om oss, att vi är på riktigt, att du vet vem jag eller han är och vad vi försöker uppnå. Det spelar ingen roll om du aldrig träffat mig, det räcker att du hört om mig från någon annan som vet sanningen. Det krävs dock att du har en scanner för pappret måste signeras och sedan skickas till min mail, det måste även skrivas på engelska, du måste inte prata flytande engelska. Så många brev som möjligt uppskattas!
Snälla gör detta för kärlekens och framför allt min och Trevors skull, vi har kämpat i över ett år för det här och vi är inte redo att ge upp än.
Om du är intresserad, kommentera detta inlägg och skriv brevet så snart du kan, skicka det sedan till [email protected]
Tack så jättemycket allihopa!
Jag skulle vilja be, vem som helst som läser min blogg och som vet att jag och Trevor finns på riktigt och som vill hjälpa oss att få vara tillsammans för alltid, göra oss en jättestor tjänst. Om du vill, skriv ett brev om oss, att vi är på riktigt, att du vet vem jag eller han är och vad vi försöker uppnå. Det spelar ingen roll om du aldrig träffat mig, det räcker att du hört om mig från någon annan som vet sanningen. Det krävs dock att du har en scanner för pappret måste signeras och sedan skickas till min mail, det måste även skrivas på engelska, du måste inte prata flytande engelska. Så många brev som möjligt uppskattas!
Snälla gör detta för kärlekens och framför allt min och Trevors skull, vi har kämpat i över ett år för det här och vi är inte redo att ge upp än.
Om du är intresserad, kommentera detta inlägg och skriv brevet så snart du kan, skicka det sedan till [email protected]
Tack så jättemycket allihopa!
why?
Hey,
Igår fick jag ett väldigt oönskat mail från Kanadas immigrationscenter, de är inte helt nöjda med vår ansökan. De vill ha mer bevis på att vi verkligen är kära i varandra, trogna, känslomässigt beroende... om jag inte var allt det, hade jag offrat allt i Sverige för att vara här då? Jag blev jättearg och rädd. Det kändes omöjligt helt plötsligt. Jag ringde Trev genast med panik i rösten. Han kom hem några timmar senare och tröstade mig. Han lovade att han inte låter dem ta mig ifrån honom. Han sa att han gifter sig med mig i så fall.
Nu ska jag rensa över tusen mail som jag har fått från honom, som bevis på vår kärlek. Tror de inte på oss, vet de uppenbarligen inte var äkta kärlek är. Vi måste klara det, vi kan inte leva utan varandra och vi är trötta på långdistans-förhållandet. Jag vill inte förpesta Kanada, jag kommer inte med droger eller planer på att göra något illegalt. Jag vill vara i Kanada för mitt hjärta säger åt mig att där Trev är, där vill jag vara. Så enkelt är det. Jag kan gråta och böna och be inför dem för att övertyga dem om att Trevor är allt jag vill ha, för om jag inte får honom... då vet jag inte vad.
Igår fick jag ett väldigt oönskat mail från Kanadas immigrationscenter, de är inte helt nöjda med vår ansökan. De vill ha mer bevis på att vi verkligen är kära i varandra, trogna, känslomässigt beroende... om jag inte var allt det, hade jag offrat allt i Sverige för att vara här då? Jag blev jättearg och rädd. Det kändes omöjligt helt plötsligt. Jag ringde Trev genast med panik i rösten. Han kom hem några timmar senare och tröstade mig. Han lovade att han inte låter dem ta mig ifrån honom. Han sa att han gifter sig med mig i så fall.
Nu ska jag rensa över tusen mail som jag har fått från honom, som bevis på vår kärlek. Tror de inte på oss, vet de uppenbarligen inte var äkta kärlek är. Vi måste klara det, vi kan inte leva utan varandra och vi är trötta på långdistans-förhållandet. Jag vill inte förpesta Kanada, jag kommer inte med droger eller planer på att göra något illegalt. Jag vill vara i Kanada för mitt hjärta säger åt mig att där Trev är, där vill jag vara. Så enkelt är det. Jag kan gråta och böna och be inför dem för att övertyga dem om att Trevor är allt jag vill ha, för om jag inte får honom... då vet jag inte vad.
Ja må du leva...
GRATTIS VÄRLDENS GOASTE MORFAR PÅ FÖDELSEDAGEN!
Kramar från Malin och Trevor
Kramar från Malin och Trevor
first weekend.
Hey,
Nu ska jag berätta om min helg. Den har varit helt underbar! I fredags jobbade Trevor så jag fick en chans att vila lite innan han kom hem. Vi åkte och köpte middag på Subway och hyrde en film, Going the distance. Vi gosade ner oss i soffan och åt och skrattade åt filmen. Kvällen avslutades med avkopplande massage och bad.
I lördags handlade vi veckans mat på Superstore, köket ekade av brist på mat så vi fick med oss en hel del hem. Det är så mysigt att handla tillsammans och köpa nya rätter att exprimentera med. På kvällen var jag slut och kände hur förkylningen började ta över (jag blir alltid sjuk efter flygresan av någon anledning), så jag vilade i soffan medan Trev gjorde sin efterlängtade Calzone med paprika, champinjoner, ananas och ost i. Det var utsökt! På söndagen åkte vi iväg för att kolla på hästkapplöpning. Det var första gången för oss båda. Hästarna var vackra och atletiska. Folk jublade och skrek när de närmade sig mållinjen. Vi köpte glass och jag satt i Trevors knä på läktaren. Vi tittade på cirka fyra rundor innan vi begav oss mot Ikea för att köpa förvaringslådor. När vi kom hem var vi dödströtta och slappade i soffan och delade på en chokladcroissant innan vi gick och lade oss.
Jag vaknar några gånger per natt men har börjat vänja mig vid tidsskillnaden, snart är jag tillbaks på spåret.
Nu ska jag bjussa på en film från hästkapplöpningen för er som vill se :)
Nu ska jag berätta om min helg. Den har varit helt underbar! I fredags jobbade Trevor så jag fick en chans att vila lite innan han kom hem. Vi åkte och köpte middag på Subway och hyrde en film, Going the distance. Vi gosade ner oss i soffan och åt och skrattade åt filmen. Kvällen avslutades med avkopplande massage och bad.
I lördags handlade vi veckans mat på Superstore, köket ekade av brist på mat så vi fick med oss en hel del hem. Det är så mysigt att handla tillsammans och köpa nya rätter att exprimentera med. På kvällen var jag slut och kände hur förkylningen började ta över (jag blir alltid sjuk efter flygresan av någon anledning), så jag vilade i soffan medan Trev gjorde sin efterlängtade Calzone med paprika, champinjoner, ananas och ost i. Det var utsökt! På söndagen åkte vi iväg för att kolla på hästkapplöpning. Det var första gången för oss båda. Hästarna var vackra och atletiska. Folk jublade och skrek när de närmade sig mållinjen. Vi köpte glass och jag satt i Trevors knä på läktaren. Vi tittade på cirka fyra rundor innan vi begav oss mot Ikea för att köpa förvaringslådor. När vi kom hem var vi dödströtta och slappade i soffan och delade på en chokladcroissant innan vi gick och lade oss.
Jag vaknar några gånger per natt men har börjat vänja mig vid tidsskillnaden, snart är jag tillbaks på spåret.
Nu ska jag bjussa på en film från hästkapplöpningen för er som vill se :)
the most happy.
Hey,
Jag dansar på moln igen. Vi börjar från början...
Alarmet sjöng Bittersweet symphony för mig klockan 2.30 på torsdag morgon. Jag studsade ur sängen och gjorde mig iordning. Jag tog farväl av mitt sovrum samt resten av rummen i huset. Jag gosade med katterna. Vi körde efter 3.30 och jag vilade i bilen. Det var mörkt och mysigt ute. När vi kom fram checkade jag in och fick mina boardingpass, jag checkade in mitt bagage och fick lämna kvar en väska trots att hemsidan för Delta airlines sa att man fick ha två. Så jag blev lite putt och gick upp till säkerhetskontrollen. Jag kramade pappa, mamma och Emma hejdå innan jag gick. Jag fick hela raden för mig själv på planet och njöt av utsikten. Jag vinkade på morfar som jag lovat att göra, trots att han inte syntes till.
När jag kom fram till Amsterdam fick jag sitta där och vänta i fem timmar. Jag lyssnade på musik, lade mig ner med fötterna mot ryggstödet och väntade. Jag köpte min sista lakrisal och minttabletter med de få euro jag hade fått med mig.
När jag gjort säkerhetskontrollen som var än mer avancerad än den i Göteborg satte jag mig när igen. En man som satt mitt emot mig började prata med mig efter att ha sett att mitt pass också var svenskt. Han skulle till Vancouver för konferens. Ha önskade mig lycka till innan han steg på flyget. Sedan var det min tur att stiga på. Jag satt jämte en obehaglig holländare med långt sliskigt hår och dålig hållning, han verkade även oförmögen att le. Men italienaren som satt till vänster om mig tog priset. Han knuffades, tog större delen av min plats och stonkade och stönade. Han behövde resa sig vart trettionde minut och använde sig endast av tre fraser: "Excuse me", "Ojojoj" och "Fuck". Väldigt påfrestande men jag stog ut, det var ändå värt det i slutändan. Maten på planet gjorde mig illamående som vanligt, det enda som inte bråkade med min mage var glassen. Jag började titta på några filmer men tröttnade, till slut blev det Black Swan som jag tyckte var jättedålig och konstig. Jag vilade lite och tittade sedan på Glee, Gnomeo and Juliet och en dokumentär om Van Gogh. Under den sista timmen höll jag på att explodera av otålighet. Nästan framme.
Hjulen slog i marken och planet rörde sig snabbt, i samma takt som mitt hjärta. Jag var i samma område som Trevor! Jag sprang till flygplatsens toaletter och fixade till mig innan jag gick till båset där de frågar vad man gör i deras land. Jag visade mitt intyg till visumet, hämtade mitt bagage och "parkerade" det hon en vänlig kvinna som visade mig till det avskilda rummet där man ska få själva visumet. Jag väntade länge i kön. Snart skulle jag få se Trev. Snart. Det blev min tur och jag svarade på några frågor, fick visumet stämplat in i mitt pass och sedan kunde jag gå, gå till Trev.
Jag gick så snabbt jag kunde mot utgången där folk väntade på sina vänner och älskade. Där var han!! Trev stod i slutet av gången och log mot mig. Jag gick fortare och promenerade med rytmen i mitt hjärta. Han var där på riktigt, det var inte ännu en av mina dagdrömmar, det var på riktigt. Jag kom fram och vi slog armarna om varandra och han lyfte upp mina ben så hela jag var slingrad runt honom. Jag vet inte hur många som stirrade, jag brydde mig inte utan blundade och tog djupa, lättade, lyckliga andetag. Vi kysstes. Gick ut hand i hand och kom fram till bilen. Vi klarade det. Vi hade utstått den plågsamma längtan ännu en gång. På vägen hem stannade vi vid en affär för att köpa lite grejer. Trev fiskade upp mig och bar mig lite inne i affären. Jag bara fnissade av lycka. En kvinna gick förbi mig och sa "Your hair is pretty!" och sedan gick hon vidare. Ännu mer glädje. Vi körde sedan vidare hem, Trev virade ner bilrutan och skrek "MY GIRLFRIEND IS HOME!" till världen. Jag skrattade. Varje gång jag vände mig mot honom chockerades jag av att vara bredvid honom på riktigt. Jag kunde inte förstå det.
Vi var framme och spenderade resten av kvällen åt att uttrycka vår kärlek, innan jag somnade och spenderade min första natt på länge i hans armar.
Jag är lycklig.
Jag dansar på moln igen. Vi börjar från början...
Alarmet sjöng Bittersweet symphony för mig klockan 2.30 på torsdag morgon. Jag studsade ur sängen och gjorde mig iordning. Jag tog farväl av mitt sovrum samt resten av rummen i huset. Jag gosade med katterna. Vi körde efter 3.30 och jag vilade i bilen. Det var mörkt och mysigt ute. När vi kom fram checkade jag in och fick mina boardingpass, jag checkade in mitt bagage och fick lämna kvar en väska trots att hemsidan för Delta airlines sa att man fick ha två. Så jag blev lite putt och gick upp till säkerhetskontrollen. Jag kramade pappa, mamma och Emma hejdå innan jag gick. Jag fick hela raden för mig själv på planet och njöt av utsikten. Jag vinkade på morfar som jag lovat att göra, trots att han inte syntes till.
När jag kom fram till Amsterdam fick jag sitta där och vänta i fem timmar. Jag lyssnade på musik, lade mig ner med fötterna mot ryggstödet och väntade. Jag köpte min sista lakrisal och minttabletter med de få euro jag hade fått med mig.
När jag gjort säkerhetskontrollen som var än mer avancerad än den i Göteborg satte jag mig när igen. En man som satt mitt emot mig började prata med mig efter att ha sett att mitt pass också var svenskt. Han skulle till Vancouver för konferens. Ha önskade mig lycka till innan han steg på flyget. Sedan var det min tur att stiga på. Jag satt jämte en obehaglig holländare med långt sliskigt hår och dålig hållning, han verkade även oförmögen att le. Men italienaren som satt till vänster om mig tog priset. Han knuffades, tog större delen av min plats och stonkade och stönade. Han behövde resa sig vart trettionde minut och använde sig endast av tre fraser: "Excuse me", "Ojojoj" och "Fuck". Väldigt påfrestande men jag stog ut, det var ändå värt det i slutändan. Maten på planet gjorde mig illamående som vanligt, det enda som inte bråkade med min mage var glassen. Jag började titta på några filmer men tröttnade, till slut blev det Black Swan som jag tyckte var jättedålig och konstig. Jag vilade lite och tittade sedan på Glee, Gnomeo and Juliet och en dokumentär om Van Gogh. Under den sista timmen höll jag på att explodera av otålighet. Nästan framme.
Hjulen slog i marken och planet rörde sig snabbt, i samma takt som mitt hjärta. Jag var i samma område som Trevor! Jag sprang till flygplatsens toaletter och fixade till mig innan jag gick till båset där de frågar vad man gör i deras land. Jag visade mitt intyg till visumet, hämtade mitt bagage och "parkerade" det hon en vänlig kvinna som visade mig till det avskilda rummet där man ska få själva visumet. Jag väntade länge i kön. Snart skulle jag få se Trev. Snart. Det blev min tur och jag svarade på några frågor, fick visumet stämplat in i mitt pass och sedan kunde jag gå, gå till Trev.
Jag gick så snabbt jag kunde mot utgången där folk väntade på sina vänner och älskade. Där var han!! Trev stod i slutet av gången och log mot mig. Jag gick fortare och promenerade med rytmen i mitt hjärta. Han var där på riktigt, det var inte ännu en av mina dagdrömmar, det var på riktigt. Jag kom fram och vi slog armarna om varandra och han lyfte upp mina ben så hela jag var slingrad runt honom. Jag vet inte hur många som stirrade, jag brydde mig inte utan blundade och tog djupa, lättade, lyckliga andetag. Vi kysstes. Gick ut hand i hand och kom fram till bilen. Vi klarade det. Vi hade utstått den plågsamma längtan ännu en gång. På vägen hem stannade vi vid en affär för att köpa lite grejer. Trev fiskade upp mig och bar mig lite inne i affären. Jag bara fnissade av lycka. En kvinna gick förbi mig och sa "Your hair is pretty!" och sedan gick hon vidare. Ännu mer glädje. Vi körde sedan vidare hem, Trev virade ner bilrutan och skrek "MY GIRLFRIEND IS HOME!" till världen. Jag skrattade. Varje gång jag vände mig mot honom chockerades jag av att vara bredvid honom på riktigt. Jag kunde inte förstå det.
Vi var framme och spenderade resten av kvällen åt att uttrycka vår kärlek, innan jag somnade och spenderade min första natt på länge i hans armar.
Jag är lycklig.
Bye bye Sweden - Hello Canada
Hey,
Jag tänkte att jag får ta och skriva ett sista inlägg här i Sverige innan jag åker imorgon bitti. De senaste dagarna har varit väldigt hektiska. I måndags kväll körde jag in till Halmstad och såg på bio med min kusin Cecilia, vi såg på Thor som var en riktig äventyrsfilm. Den lockade till många skratt och specialeffekterna var mycket underhållande. Vi åt pasta innan filmen, något kryddstarkt men okej, sedan köpte vi godis. Kvällen var jättemysig och påminde mig om hur det var när vi var lite yngre och gick på bio. En toppenkväll verkligen!
Dagen efter var minst lika bra, jag åkte vid lunch till Tvååker för att vara med Bexxis, vi tränade i en timme ungefär och gick sedan och köpte fika och fotade lite. När vi kom tillbaks tittade vi på Burlesque som jag velat se jättelänge. Den var underbar, färgstark, sexig och förförisk. Vi tittade på roliga youtube-klipp och pratade en stund innan det var dags för mig att åka hem. Det var svårt att säga hejdå.
Idag har jag varit på banken och satt över pengar till mitt konto i Kanada. Annars har jag bara packat en massa, min väska är för tung så vi får se hur många gånger jag ska behöva packa om.
Ha det gott!
Jag tänkte att jag får ta och skriva ett sista inlägg här i Sverige innan jag åker imorgon bitti. De senaste dagarna har varit väldigt hektiska. I måndags kväll körde jag in till Halmstad och såg på bio med min kusin Cecilia, vi såg på Thor som var en riktig äventyrsfilm. Den lockade till många skratt och specialeffekterna var mycket underhållande. Vi åt pasta innan filmen, något kryddstarkt men okej, sedan köpte vi godis. Kvällen var jättemysig och påminde mig om hur det var när vi var lite yngre och gick på bio. En toppenkväll verkligen!
Dagen efter var minst lika bra, jag åkte vid lunch till Tvååker för att vara med Bexxis, vi tränade i en timme ungefär och gick sedan och köpte fika och fotade lite. När vi kom tillbaks tittade vi på Burlesque som jag velat se jättelänge. Den var underbar, färgstark, sexig och förförisk. Vi tittade på roliga youtube-klipp och pratade en stund innan det var dags för mig att åka hem. Det var svårt att säga hejdå.
Idag har jag varit på banken och satt över pengar till mitt konto i Kanada. Annars har jag bara packat en massa, min väska är för tung så vi får se hur många gånger jag ska behöva packa om.
Ha det gott!
busy.
Hey,
På sistone har jag haft fullt upp med alla förberedelser innan jag åker tillbaks till Kanada och för att vara uppriktig, har jag faktiskt inte haft mycket lust till att skriva.
Jag har varit på arbetsförmedlingen och skrivit ut mig, fixat försäkring så jag klarar mig ifall något skulle hända i Kanada eller USA. Jag har packat det mesta men jag får tyvärr inte plats med allt jag vill ha med, vilket är synd.
Sedan har jag varit i Falkenberg och köpt allt jag behöver, sovit hos min mormor och morfar, varit och hälsat på min kusse och spenderat tid med familjen. Det känns mestadels bra måste jag säga, ibland känns det väl lite olustigt eftersom denna resa har en helt annan innebörd. Jag avslutar ett kapitel av mitt liv och påbörjar ett helt nytt. Jag håller på att bli mer och mer vuxen. Jag har även träffat vänner till familjen och mina gudföräldrar.
Ikväll ska jag umgås med min kusin igen och imorgon blir det att träffa Bexxis. På onsdagkväll blir det middag med familjen, mina morföräldrar och mina morbröder innan det bär av. Jag är väldigt nervös. Väldigt.
Men det kommer gå bra, jag mår bara skit precis när jag ska ta farväl och timmen efter det. Sedan förlikar jag mig med tanken på vad som skett och efter det är jag bara uppspelt över att få vara med min Trevor igen. Allt kommer ordna sig.
På sistone har jag haft fullt upp med alla förberedelser innan jag åker tillbaks till Kanada och för att vara uppriktig, har jag faktiskt inte haft mycket lust till att skriva.
Jag har varit på arbetsförmedlingen och skrivit ut mig, fixat försäkring så jag klarar mig ifall något skulle hända i Kanada eller USA. Jag har packat det mesta men jag får tyvärr inte plats med allt jag vill ha med, vilket är synd.
Sedan har jag varit i Falkenberg och köpt allt jag behöver, sovit hos min mormor och morfar, varit och hälsat på min kusse och spenderat tid med familjen. Det känns mestadels bra måste jag säga, ibland känns det väl lite olustigt eftersom denna resa har en helt annan innebörd. Jag avslutar ett kapitel av mitt liv och påbörjar ett helt nytt. Jag håller på att bli mer och mer vuxen. Jag har även träffat vänner till familjen och mina gudföräldrar.
Ikväll ska jag umgås med min kusin igen och imorgon blir det att träffa Bexxis. På onsdagkväll blir det middag med familjen, mina morföräldrar och mina morbröder innan det bär av. Jag är väldigt nervös. Väldigt.
Men det kommer gå bra, jag mår bara skit precis när jag ska ta farväl och timmen efter det. Sedan förlikar jag mig med tanken på vad som skett och efter det är jag bara uppspelt över att få vara med min Trevor igen. Allt kommer ordna sig.
