Bus stop.
Hey,
På sista tiden har jag mest bara jobbat. Det går bra och jag har roligt när jag är där, särskilt när Melissa är hyper. Min kropp börjar vänja sig vid att vara uppe sent och sova när det är ljus ute. Det jag gör om nätterna är; larma underkläder, fylla lådorna i butiken samt hyllorna, lägga undan överskottet i lådor och sjunga Grease-låtar. Igår fick vi gratis ögonskuggor, två var och man fick välja, det var en trevlig överraskning.
Jag tycker inte om att ta bussen dock, alla möjliga typer hamnar bredvid en och pratar med en. Vid busstoppet går gamla tanter och tigger, på bussen sitter gamla gubbar med långt hår och skabbiga kläder. Där hemma brukade äldre vara en trygghet. Det känns så overkliget att stå i ett centrum av skyskrapor och vänta på bussen, precis som på film, alldeles ensam. Hur hamnade jag här? Vad gör jag? Jag vågar ju inte ta bussen i en storstad, särskilt inte på natten! Jag vågar ju inte sitta längst bak, där brukade ju alla taskiga osäkra tonåringar sitta från Söderskolan! Ändå gör jag det, och överlever. Ibland vaknar jag upp (mentalt) och inser hur mycket jag vågar göra varje dag, även om det oftast känns som att jag inte gör något direkt utöver det vanliga. Jag trodde aldrig jag skulle hamna här, i ett främmande land med prinsen från mina drömmar. Är jag dåraktig eller väldigt passionerad som helt plötsligt styrde mitt liv i en annan riktning bara för att jag blev förälskad? Hopplös romantiker. Jag tror att om man vill klara något måste man vara passionerad i ämnet, annars lyckas man inte. Min gamla lärare Mia skrev till mig "Du kan allt du vill", det är sant och jag tänker på det ofta. Det har egentligen alltid kvittat vad andra sagt åt mig att göra om mitt hjärta och min magkänsla gick emot det. Jag är väl annorlunda, men jag är glad att jag blev jag.
Nu känner jag att mitt inlägg tappat den röda tråden och att jag mest babblat på om vad som dök upp i hjärnkontoret, jag hade väl ett behov av att ventilera. Ibland är det överväldigande att vara här, jag måste göra allt från början, växa upp på nytt och då kan det kännas jobbigt men styrkan som växt i mig själv är värt det. Jag fick vad jag önskade: att leva ett unikt liv och inte leva som alla andra.
På sista tiden har jag mest bara jobbat. Det går bra och jag har roligt när jag är där, särskilt när Melissa är hyper. Min kropp börjar vänja sig vid att vara uppe sent och sova när det är ljus ute. Det jag gör om nätterna är; larma underkläder, fylla lådorna i butiken samt hyllorna, lägga undan överskottet i lådor och sjunga Grease-låtar. Igår fick vi gratis ögonskuggor, två var och man fick välja, det var en trevlig överraskning.
Jag tycker inte om att ta bussen dock, alla möjliga typer hamnar bredvid en och pratar med en. Vid busstoppet går gamla tanter och tigger, på bussen sitter gamla gubbar med långt hår och skabbiga kläder. Där hemma brukade äldre vara en trygghet. Det känns så overkliget att stå i ett centrum av skyskrapor och vänta på bussen, precis som på film, alldeles ensam. Hur hamnade jag här? Vad gör jag? Jag vågar ju inte ta bussen i en storstad, särskilt inte på natten! Jag vågar ju inte sitta längst bak, där brukade ju alla taskiga osäkra tonåringar sitta från Söderskolan! Ändå gör jag det, och överlever. Ibland vaknar jag upp (mentalt) och inser hur mycket jag vågar göra varje dag, även om det oftast känns som att jag inte gör något direkt utöver det vanliga. Jag trodde aldrig jag skulle hamna här, i ett främmande land med prinsen från mina drömmar. Är jag dåraktig eller väldigt passionerad som helt plötsligt styrde mitt liv i en annan riktning bara för att jag blev förälskad? Hopplös romantiker. Jag tror att om man vill klara något måste man vara passionerad i ämnet, annars lyckas man inte. Min gamla lärare Mia skrev till mig "Du kan allt du vill", det är sant och jag tänker på det ofta. Det har egentligen alltid kvittat vad andra sagt åt mig att göra om mitt hjärta och min magkänsla gick emot det. Jag är väl annorlunda, men jag är glad att jag blev jag.
Nu känner jag att mitt inlägg tappat den röda tråden och att jag mest babblat på om vad som dök upp i hjärnkontoret, jag hade väl ett behov av att ventilera. Ibland är det överväldigande att vara här, jag måste göra allt från början, växa upp på nytt och då kan det kännas jobbigt men styrkan som växt i mig själv är värt det. Jag fick vad jag önskade: att leva ett unikt liv och inte leva som alla andra.
Jasmine Tea
Hey,
Igår hade jag mitt första nattskift på jobbet, från 21.00 till 6.00. Jag var uppe i 22 timmar och lyckades ändå ha jätteroligt. Jag jobbade tillsammans med en annan tjej som är ny, Melissa, och hon var precis vad jag behövde för att överleva natten. Vi skrattade och pratade hela tiden. Det kanske inte kommer vara så jobbigt ändå. Jag kom hem 8.30 på morgonen och sov sött till sent på eftermiddagen. Det känns lite konstigt att gå och lägga mig när Trev går till skolan och vice versa.
Ikväll ska jag försöka stanna uppe sent så jag kommer in i en rutin. Det får bli Gossip girl och kinesiskt jasminte hela natten lång i mitt mjuka sidennattlinne. Det blev ett kort inlägg, så ni vet vad som händer i Edmonton.
Jag saknar er och Sverige ♥
Igår hade jag mitt första nattskift på jobbet, från 21.00 till 6.00. Jag var uppe i 22 timmar och lyckades ändå ha jätteroligt. Jag jobbade tillsammans med en annan tjej som är ny, Melissa, och hon var precis vad jag behövde för att överleva natten. Vi skrattade och pratade hela tiden. Det kanske inte kommer vara så jobbigt ändå. Jag kom hem 8.30 på morgonen och sov sött till sent på eftermiddagen. Det känns lite konstigt att gå och lägga mig när Trev går till skolan och vice versa.
Ikväll ska jag försöka stanna uppe sent så jag kommer in i en rutin. Det får bli Gossip girl och kinesiskt jasminte hela natten lång i mitt mjuka sidennattlinne. Det blev ett kort inlägg, så ni vet vad som händer i Edmonton.
Jag saknar er och Sverige ♥
Pink Powder Puff
Hey,
Jag glömde att berätta vad som hände med min lilla prins i lördags! När han spelade hockey sköt någon pucken mot hans lillfinger så toppen spräcktes till ett läskigt köttsår. Dagen efter åkte vi till doktorn. De sydde ihop hans finger utan bedövning, två stygn - egentligen tre men han "råkade" dra ur tråden så han fick göra om det från början. Jag undrade om jag skulle klara att titta på medan han sydde ihop fingret och det var helt ofarligt faktiskt. Vissa svimmar, spyr eller blir yra men jag var oberörd, måste vara det envisa Nilsson-blodet i mig. Men jag tyckte synd om Trev för jag såg hur ont det gjorde när doktorn tryckte tillbaks köttet som stack ut ur fingret, jag klappade hans rygg hela tiden. Jag vet inte hur han lyckas skada sig hela tiden på alla tänkbara sett.
I tisdags hade jag jätteroligt på VS (Victoria's Secret från och med nu). Vi lärde oss allt om deras smink och parfymer. Efter att jag jobbat där ett tag vill jag förflyttas till den avdelningen! Bossen är tysk och kan prata norska så hon pratade norska med mig medan jag pratade svenska, alla andra häpnade. Lite kul faktiskt. Ulrike heter hon.
Igår fick jag post! Från ingen mindre än Lagesson! Jag blev väldigt glad och uppskattade det verkligen med hela mitt hjärta, min fina vän.
På kvällen såg vi på en "riktig" hockeymatch i en enorm arena med stora skärmar i mitten så man ser vad som händer, massor ljuseffekter och hög musik. En påse popcorn och cola och det var genast roligare. Fast det är rätt tråkigt när Trev inte spelar. Efter matchen var det Ice Ninjas tur. Jag pratade med en kille som var kompis med en av spelarna. Trevor gjorde mål och skickade en puss till mig, jag är så stolt. Han är duktig.
Ja det är nog det viktigaste som hänt hittills. Idag ska jag jobba och imorgon får jag min första lön, jag är nöjd.
Jag glömde att berätta vad som hände med min lilla prins i lördags! När han spelade hockey sköt någon pucken mot hans lillfinger så toppen spräcktes till ett läskigt köttsår. Dagen efter åkte vi till doktorn. De sydde ihop hans finger utan bedövning, två stygn - egentligen tre men han "råkade" dra ur tråden så han fick göra om det från början. Jag undrade om jag skulle klara att titta på medan han sydde ihop fingret och det var helt ofarligt faktiskt. Vissa svimmar, spyr eller blir yra men jag var oberörd, måste vara det envisa Nilsson-blodet i mig. Men jag tyckte synd om Trev för jag såg hur ont det gjorde när doktorn tryckte tillbaks köttet som stack ut ur fingret, jag klappade hans rygg hela tiden. Jag vet inte hur han lyckas skada sig hela tiden på alla tänkbara sett.
I tisdags hade jag jätteroligt på VS (Victoria's Secret från och med nu). Vi lärde oss allt om deras smink och parfymer. Efter att jag jobbat där ett tag vill jag förflyttas till den avdelningen! Bossen är tysk och kan prata norska så hon pratade norska med mig medan jag pratade svenska, alla andra häpnade. Lite kul faktiskt. Ulrike heter hon.
Igår fick jag post! Från ingen mindre än Lagesson! Jag blev väldigt glad och uppskattade det verkligen med hela mitt hjärta, min fina vän.
På kvällen såg vi på en "riktig" hockeymatch i en enorm arena med stora skärmar i mitten så man ser vad som händer, massor ljuseffekter och hög musik. En påse popcorn och cola och det var genast roligare. Fast det är rätt tråkigt när Trev inte spelar. Efter matchen var det Ice Ninjas tur. Jag pratade med en kille som var kompis med en av spelarna. Trevor gjorde mål och skickade en puss till mig, jag är så stolt. Han är duktig.
Ja det är nog det viktigaste som hänt hittills. Idag ska jag jobba och imorgon får jag min första lön, jag är nöjd.
Permanent Residence!
Hey,
För de som känner mig och/eller har följt min blogg länge har jag en glädjande nyhet, antagligen en av de största jag någonsin kommer meddela. Jag hoppas att ni hör trumvirvlar i bakgrunden.
Förra veckan fick jag post, ett formulär och mitt pass som kom tillbaka från London. Idag åkte vi till Kanadas kontor- det är nog den största byggnad jag någonsin vistats i. Vi stod i en lång kö. Vi lämnade in formuläret, väntade lite, en man kom och hämtade oss. Vi satt i ett kontor, jag svarade på frågor, skrev under papprena och BOOM! Jag, Malin Samuelsson, har full rätt att stanna i Kanada hur länge jag vill! Efter 1,5 år är väntan över och allt hårt arbete bakom det har lönat sig! Nu kan ingenting stå mellan mig och Trevor längre, inget kan stoppa oss från att vara tillsammans, någonsin. Vi klarade det. Vi två. Kärleken övervinner allt!
För de som känner mig och/eller har följt min blogg länge har jag en glädjande nyhet, antagligen en av de största jag någonsin kommer meddela. Jag hoppas att ni hör trumvirvlar i bakgrunden.
Förra veckan fick jag post, ett formulär och mitt pass som kom tillbaka från London. Idag åkte vi till Kanadas kontor- det är nog den största byggnad jag någonsin vistats i. Vi stod i en lång kö. Vi lämnade in formuläret, väntade lite, en man kom och hämtade oss. Vi satt i ett kontor, jag svarade på frågor, skrev under papprena och BOOM! Jag, Malin Samuelsson, har full rätt att stanna i Kanada hur länge jag vill! Efter 1,5 år är väntan över och allt hårt arbete bakom det har lönat sig! Nu kan ingenting stå mellan mig och Trevor längre, inget kan stoppa oss från att vara tillsammans, någonsin. Vi klarade det. Vi två. Kärleken övervinner allt!
Victoria's Secret
Hey,
Förra veckan var jag på två jobbintervjuer. En kort, nästan värdelös intervju på PÜSCH och två dagar senare var jag på gruppintervju på Victoria's Secret i West Edmonton Mall (Kanadas största galleria). 11 tjejer i ett trångt rum, en störtskön manager vid namn Leo och en nervös Malin. Här skulle jag prata om mig själv och berätta för Leo varför jag borde få jobbet medan alla de andra tjejerna bevittnade det. Jag måste säga att det nog är en av de läskigaste händelser jag någonsin varit med om. Men alla verkade snälla och jag fick de att smälta när jag berättade hur jag blev kär i en kanadensisk pojke och lämnade Sverige. Vi var där i 1 timme och 40 minuter, fteråt bad de mig att stanna för en andra intervju, med bara en person (phew)! Det gick fort och hon började prata om dalahästar för hennes pappa var i Sverige och köpte en massa till henne, haha.
Samma kväll ringde Leo som försökte uttala mitt namn för hundrade gången och erbjöd mig jobb, nattskift. Morgonen efter accepterade jag erbjudandet och infann mig i butiken 13.00 för att skriva under papper och för att påbörja min träning. Vi gick igenom en massa information om företaget och sedan åkte jag hem.
Igår var andra dagen av träning där vi fick lära oss allt, och då menar jag ALLT om bh:ar. 70% av alla kvinnor har fel storlek på sig, jag var en av dem! Det är helt galet, så jag råder alla att mäta sin byst två gånger om året!
Idag ska jag tränas i Makeup och parfym - avdelningen.
Jag älskar det än så länge! De spenderar så mycket tid åt att göra oss till duktiga medarbetare och utbildar oss på alla plan så att vi kan förflyttas utan att behöva tränas igen vilket jag tycker är väldigt effektivt. Man känner sig inte heller som en i mängden trots att hundratals jobbar där, man känner sig viktig. Nästa vecka börjar jobbet på allvar. Så, jag har jobb! Trevor säger att jag är som en ny människa, mycket lyckligare och mer tillfreds.
Här jobbar jag!
Förra veckan var jag på två jobbintervjuer. En kort, nästan värdelös intervju på PÜSCH och två dagar senare var jag på gruppintervju på Victoria's Secret i West Edmonton Mall (Kanadas största galleria). 11 tjejer i ett trångt rum, en störtskön manager vid namn Leo och en nervös Malin. Här skulle jag prata om mig själv och berätta för Leo varför jag borde få jobbet medan alla de andra tjejerna bevittnade det. Jag måste säga att det nog är en av de läskigaste händelser jag någonsin varit med om. Men alla verkade snälla och jag fick de att smälta när jag berättade hur jag blev kär i en kanadensisk pojke och lämnade Sverige. Vi var där i 1 timme och 40 minuter, fteråt bad de mig att stanna för en andra intervju, med bara en person (phew)! Det gick fort och hon började prata om dalahästar för hennes pappa var i Sverige och köpte en massa till henne, haha.
Samma kväll ringde Leo som försökte uttala mitt namn för hundrade gången och erbjöd mig jobb, nattskift. Morgonen efter accepterade jag erbjudandet och infann mig i butiken 13.00 för att skriva under papper och för att påbörja min träning. Vi gick igenom en massa information om företaget och sedan åkte jag hem.
Igår var andra dagen av träning där vi fick lära oss allt, och då menar jag ALLT om bh:ar. 70% av alla kvinnor har fel storlek på sig, jag var en av dem! Det är helt galet, så jag råder alla att mäta sin byst två gånger om året!
Idag ska jag tränas i Makeup och parfym - avdelningen.
Jag älskar det än så länge! De spenderar så mycket tid åt att göra oss till duktiga medarbetare och utbildar oss på alla plan så att vi kan förflyttas utan att behöva tränas igen vilket jag tycker är väldigt effektivt. Man känner sig inte heller som en i mängden trots att hundratals jobbar där, man känner sig viktig. Nästa vecka börjar jobbet på allvar. Så, jag har jobb! Trevor säger att jag är som en ny människa, mycket lyckligare och mer tillfreds.
Här jobbar jag!
