Zzzz...
Hey,
Igår gjorde jag äntligen engelskaprovet kallat TOEFL, haha toffel. Natten innan hade jag problem att sova igen, det slutade med att jag sov 1,5 timme och sedan var det dags att göra provet. Det var ungefär samma tryck i huvudet som när man varit under vatten för länge. Men jag kom dit, skrev under papper och sedan satte jag mig framför en datorskärm, på med hörlurarna med mic och sedan bar det av. Jag får inte prata om vad jag gjorde, men jag kan säga att det var svårt. Delen där man läser och sedan svarar på frågor gick inte bra, tiden rann ur och min slöa hjärna kunde inte fukosera. Lyssna, prata och skriva gick nog okej, men jag har ingen aning faktiskt. Jag var där från 9.30 till 13.00. Sedan gick jag hem och vilade middag. Jag har aldrig varit såhär trött i hela mitt liv. Inatt sov jag i 12 timmar åtminstone.
Igår gjorde jag äntligen engelskaprovet kallat TOEFL, haha toffel. Natten innan hade jag problem att sova igen, det slutade med att jag sov 1,5 timme och sedan var det dags att göra provet. Det var ungefär samma tryck i huvudet som när man varit under vatten för länge. Men jag kom dit, skrev under papper och sedan satte jag mig framför en datorskärm, på med hörlurarna med mic och sedan bar det av. Jag får inte prata om vad jag gjorde, men jag kan säga att det var svårt. Delen där man läser och sedan svarar på frågor gick inte bra, tiden rann ur och min slöa hjärna kunde inte fukosera. Lyssna, prata och skriva gick nog okej, men jag har ingen aning faktiskt. Jag var där från 9.30 till 13.00. Sedan gick jag hem och vilade middag. Jag har aldrig varit såhär trött i hela mitt liv. Inatt sov jag i 12 timmar åtminstone.
Painted Canvas
Hey,
Idag blev jag helt plötsligt ledsen. Jag har en lång "Att göra-lista" som aldrig verkar bli klar. Jag har på senaste tiden städat, jobbat, ringt och fixat med mitt visa, svarat på mail m.m. Jag måste plugga en massa engelska och läsa deras tråkiga artiklar om allt från afrikanska djurs matsmältning till varför vissa isberg är gröna. Provet är på lördag morgon. Det känns som att jag inte kommer klara det trots att jag haft bra självförtroende när det kommer till engelskan förut. Usch. Men så mitt i all självömkan fick jag en go kram från prinsen som med lugn röst sa: "Ta en paus när det blir för mycket, gör något roligt. Fika, läs en bok. Du kan bara göra ditt bästa. Jag tror på dig."
Så när han åkte iväg för att spela hockey plockade jag fram mina penslar, målarduken, oljefärgerna och paletten. Absorberad av projektet flög över två timmar förbi i konstens värld och jag kände mig lycklig och lugn igen. Det finns inget bättre än att göra något man älskar och är så passionerad i att man glömmer tid och rum. Jag målar inte lika ofta som jag en gång gjorde, men när vi väl finner varandra igen är det som om ingenting någonsin kommit emellan. Jag känner mig bra på något. Jag kan något. Jag är duktig. Jag behöver inte bevisa mig själv, jag kan bara göra något roligt utan anledning. Jag är i min värld.
Idag blev jag helt plötsligt ledsen. Jag har en lång "Att göra-lista" som aldrig verkar bli klar. Jag har på senaste tiden städat, jobbat, ringt och fixat med mitt visa, svarat på mail m.m. Jag måste plugga en massa engelska och läsa deras tråkiga artiklar om allt från afrikanska djurs matsmältning till varför vissa isberg är gröna. Provet är på lördag morgon. Det känns som att jag inte kommer klara det trots att jag haft bra självförtroende när det kommer till engelskan förut. Usch. Men så mitt i all självömkan fick jag en go kram från prinsen som med lugn röst sa: "Ta en paus när det blir för mycket, gör något roligt. Fika, läs en bok. Du kan bara göra ditt bästa. Jag tror på dig."
Så när han åkte iväg för att spela hockey plockade jag fram mina penslar, målarduken, oljefärgerna och paletten. Absorberad av projektet flög över två timmar förbi i konstens värld och jag kände mig lycklig och lugn igen. Det finns inget bättre än att göra något man älskar och är så passionerad i att man glömmer tid och rum. Jag målar inte lika ofta som jag en gång gjorde, men när vi väl finner varandra igen är det som om ingenting någonsin kommit emellan. Jag känner mig bra på något. Jag kan något. Jag är duktig. Jag behöver inte bevisa mig själv, jag kan bara göra något roligt utan anledning. Jag är i min värld.
Japanese Gazebo
Hey,
Nu kommer ett efterlängtat inlägg från mig. Idag var det väldigt varmt här, växlande mellan nollgradigt och kanske någon plusgrad. Mycket bättre än tidigare i veckan då vi haft -30 grader som förvandlades till cirka -50 i vinden. Jag ska aldrig mer klaga på att det är kallt så länge det är över 15 minus. Det är lite smått ovanligt att näshåret fryser ihop när man går ut och att man får frost på glasögonen på tio minuter... haha.
Idag åkte vi en sväng för att gosa med katter på härbärget för djur. Vi stannade inte länge eftersom att en av volontärerna är högst irriterade, en galet rödhårig medelålders-kvinna med kraxig röst och bossig attityd. Hon ser mest ut som en rabiessmittad röd pudel. Så vi begav oss till vårt nästa mål. När jag läste på om Edmonton hittade jag en väldigt vacker bild av ett japanskt lusthus man kan besöka, så vi åkte dit och myste lite. De bygger lusthuset enbart av naturmaterial baserad på en antik byggteknik, så inga skruvar eller spikar används för att hålla ihop den. Lusthuset är till för att människor och natur ska kopplas till varandra. De olika kulturerna som exploderat samman i det här landet fascinerar mig otroligt mycket. Det finns så mycket att lära och se.
Sedan gick vi nerför en snötäckt, brant backe för att se ut över den frysta sjön och vitt glittrande naturen. Solen sken och luften var frisk. På vägen ner råkade jag halka och landade på stjärten vilket min kära kanadensare tyckte var väldigt lustigt. Vi såg några familjer som åkte pulka tillsammans.
Vi åkte hem och drack varm choklad som Kara skickat till mig från Starbucks. Mumsigt var det! Sedan promenerade vi till Kingsway Mall och jag köpte ett par örhängen på H&M. Efteråt tittade vi över vår årliga mall för budgeten. Utmattad av tristess slumrade jag långsamt till mot Trevors axel, knappt medvetande vilade jag middag jämte honom. Det var väldigt gosigt och avslappnande.
Kvällen avslutades med att laga lasagne tillsammans och dricka lite bubbel. Det var en väldigt bra dag.
Nu kommer ett efterlängtat inlägg från mig. Idag var det väldigt varmt här, växlande mellan nollgradigt och kanske någon plusgrad. Mycket bättre än tidigare i veckan då vi haft -30 grader som förvandlades till cirka -50 i vinden. Jag ska aldrig mer klaga på att det är kallt så länge det är över 15 minus. Det är lite smått ovanligt att näshåret fryser ihop när man går ut och att man får frost på glasögonen på tio minuter... haha.
Idag åkte vi en sväng för att gosa med katter på härbärget för djur. Vi stannade inte länge eftersom att en av volontärerna är högst irriterade, en galet rödhårig medelålders-kvinna med kraxig röst och bossig attityd. Hon ser mest ut som en rabiessmittad röd pudel. Så vi begav oss till vårt nästa mål. När jag läste på om Edmonton hittade jag en väldigt vacker bild av ett japanskt lusthus man kan besöka, så vi åkte dit och myste lite. De bygger lusthuset enbart av naturmaterial baserad på en antik byggteknik, så inga skruvar eller spikar används för att hålla ihop den. Lusthuset är till för att människor och natur ska kopplas till varandra. De olika kulturerna som exploderat samman i det här landet fascinerar mig otroligt mycket. Det finns så mycket att lära och se.
Sedan gick vi nerför en snötäckt, brant backe för att se ut över den frysta sjön och vitt glittrande naturen. Solen sken och luften var frisk. På vägen ner råkade jag halka och landade på stjärten vilket min kära kanadensare tyckte var väldigt lustigt. Vi såg några familjer som åkte pulka tillsammans.
Vi åkte hem och drack varm choklad som Kara skickat till mig från Starbucks. Mumsigt var det! Sedan promenerade vi till Kingsway Mall och jag köpte ett par örhängen på H&M. Efteråt tittade vi över vår årliga mall för budgeten. Utmattad av tristess slumrade jag långsamt till mot Trevors axel, knappt medvetande vilade jag middag jämte honom. Det var väldigt gosigt och avslappnande.
Kvällen avslutades med att laga lasagne tillsammans och dricka lite bubbel. Det var en väldigt bra dag.
2012
Hey,
Nu är jag sjuk igen. Bajs. Förkyld och allmänt utmattad. Sitter hemma och önskar jag hade choklad och kanske lite chips.
Jobbet skär ner på våra skift nu. Från och med nästa vecka jobbar jag måndag, torsdag och fredag. Just nu gör det inte för mycket eftersom jag kommer ha mer tid till att plugga engelska och ännu mer tid åt att söka ett nytt jobb i Kingsway Mall som ligger 10 minuter från vårt hus, eller gallerian downtown som bara tar 15 minuter att åka till. Så jag slipper åka buss i 1,5 timme. Målet är ett fulltidsjobb och framför allt dagtid. Det suger att jag måste byta, för jag tycker så mycket om Victoria's Secret, alla roliga underbara kollegor. Men för hälsan och pengarnas skull är det dags att vidga mina vyer.
Med det nya året hoppas ju de flesta människor på någon form av förändring i sina liv. Att göra året bättre än det förra. Att uppnå mål och drömmar, bli en bättre medmänniska, lära sig något nytt. Jag håller själv på att skriva ner vad jag vill få ut av 2012. Sedan fick jag den briljanta idén som jag nu ska avslöja och tipsa er om att själva göra:
Ta en stund för dig själv att reflektera över ditt liv, din bakgrund, framtid, allt. Sedan planerar du en vecka i framtiden, utan begränsningar. Skriv ner hur du vill att veckorna i ditt liv ska se ut när du har uppnått allt du vill, när du har studerat färdigt, köpt hus eller t o m fått barn (usch). Du börjar alltså med måndag, så beskriver du din dag precis som om det var en dagbok t ex "Jag vaknade i min lyxvilla i San Fransisco och gjorde mig redo att gå till jobbet. När jag kom fram till studion var modellerna redo och jag fotade hela dagen. Efteråt bjöd min make mig på middag i en autentisk sushi restaurang. På kvällen planerade vi vår kommande resa till Hawaii..."
Förstår du? I veckan inkluderar du alla delar av livet: kärlek och relationer (familj, vänner, husdjur), träning och hälsa, karriär, intressen, hem osv. När du skrivit färdigt om din vecka, skriv ner datum och bevara papprena väl och titta på dem då och då. Där framför dig har du dina konkreta mål och drömmar. Att leva som du vill i fantasin är nästan lika givande som att göra det i verkligheten, för en dag kanske du läser igenom de där sidorna och inser att det liknar dina nuvarande dagar.
Nu är jag sjuk igen. Bajs. Förkyld och allmänt utmattad. Sitter hemma och önskar jag hade choklad och kanske lite chips.
Jobbet skär ner på våra skift nu. Från och med nästa vecka jobbar jag måndag, torsdag och fredag. Just nu gör det inte för mycket eftersom jag kommer ha mer tid till att plugga engelska och ännu mer tid åt att söka ett nytt jobb i Kingsway Mall som ligger 10 minuter från vårt hus, eller gallerian downtown som bara tar 15 minuter att åka till. Så jag slipper åka buss i 1,5 timme. Målet är ett fulltidsjobb och framför allt dagtid. Det suger att jag måste byta, för jag tycker så mycket om Victoria's Secret, alla roliga underbara kollegor. Men för hälsan och pengarnas skull är det dags att vidga mina vyer.
Med det nya året hoppas ju de flesta människor på någon form av förändring i sina liv. Att göra året bättre än det förra. Att uppnå mål och drömmar, bli en bättre medmänniska, lära sig något nytt. Jag håller själv på att skriva ner vad jag vill få ut av 2012. Sedan fick jag den briljanta idén som jag nu ska avslöja och tipsa er om att själva göra:
Ta en stund för dig själv att reflektera över ditt liv, din bakgrund, framtid, allt. Sedan planerar du en vecka i framtiden, utan begränsningar. Skriv ner hur du vill att veckorna i ditt liv ska se ut när du har uppnått allt du vill, när du har studerat färdigt, köpt hus eller t o m fått barn (usch). Du börjar alltså med måndag, så beskriver du din dag precis som om det var en dagbok t ex "Jag vaknade i min lyxvilla i San Fransisco och gjorde mig redo att gå till jobbet. När jag kom fram till studion var modellerna redo och jag fotade hela dagen. Efteråt bjöd min make mig på middag i en autentisk sushi restaurang. På kvällen planerade vi vår kommande resa till Hawaii..."
Förstår du? I veckan inkluderar du alla delar av livet: kärlek och relationer (familj, vänner, husdjur), träning och hälsa, karriär, intressen, hem osv. När du skrivit färdigt om din vecka, skriv ner datum och bevara papprena väl och titta på dem då och då. Där framför dig har du dina konkreta mål och drömmar. Att leva som du vill i fantasin är nästan lika givande som att göra det i verkligheten, för en dag kanske du läser igenom de där sidorna och inser att det liknar dina nuvarande dagar.
Adrenaline
Hey,
Idag åkte vi till West Edmonton Mall (gallerian där jag jobbar) för att "inkassera" Trevors julklapp från mig. Han skulle hoppa bungyjump. Hela tiden påminde jag honom att det inte var för sent att backa ur ifall han inte vågade. Så jag ställde mig i vattenparken ,(där bungyjumpen finns), beredd med kameran. Eftersom det inte var jag som upplevde det får jag beskriva händelsen med Trevors ord...
De band hans fötter. Sedan bad de honom att ställa sig vid kanten, mannen som hjälpte honom ställde sig precis bakom honom för att han inte skulle kunna backa ur. 3...2...1. Det gick jättefort, på vägen ner kunde han se allting, poolen, människorna. Snaran gjorde att han snurrade, huvudet blev tjockt med allt blod som rusade. Han studsade upp igen och trodde att han skulle slå i taket. Han studsade upp och ner några gånger innan han var stilla. Snurrig och yr tog han tag i repen för att dra sig till kanten för att bli fri från alla rep.
När han kom ut var han uppspelt, glad och lite snurrig. Det var rätt häftigt att se hans fall. Att han ens vågade.
På kvällen städade jag undan allt julpynt. Sedan bakade Trev sin urgoda pizza och vi såg på en disney-film. Vi köpte glass och mumsade i oss. Sedan hängde vi upp en väldigt vacker och inspirerande tavla som jag köpte i den antika gallerian på Whyte avenue.
Idag åkte vi till West Edmonton Mall (gallerian där jag jobbar) för att "inkassera" Trevors julklapp från mig. Han skulle hoppa bungyjump. Hela tiden påminde jag honom att det inte var för sent att backa ur ifall han inte vågade. Så jag ställde mig i vattenparken ,(där bungyjumpen finns), beredd med kameran. Eftersom det inte var jag som upplevde det får jag beskriva händelsen med Trevors ord...
De band hans fötter. Sedan bad de honom att ställa sig vid kanten, mannen som hjälpte honom ställde sig precis bakom honom för att han inte skulle kunna backa ur. 3...2...1. Det gick jättefort, på vägen ner kunde han se allting, poolen, människorna. Snaran gjorde att han snurrade, huvudet blev tjockt med allt blod som rusade. Han studsade upp igen och trodde att han skulle slå i taket. Han studsade upp och ner några gånger innan han var stilla. Snurrig och yr tog han tag i repen för att dra sig till kanten för att bli fri från alla rep.
När han kom ut var han uppspelt, glad och lite snurrig. Det var rätt häftigt att se hans fall. Att han ens vågade.
På kvällen städade jag undan allt julpynt. Sedan bakade Trev sin urgoda pizza och vi såg på en disney-film. Vi köpte glass och mumsade i oss. Sedan hängde vi upp en väldigt vacker och inspirerande tavla som jag köpte i den antika gallerian på Whyte avenue.
New Year's Eve
Hey,
Gott nytt år på er alla! Tänk att det redan är 2012. Vad gammal jag börjar bli... jag minns fortfarande hur min lärare Gunilla på Slöingeskolan visade oss en fin glittrig kalendern som skolan införskaffat i början av 2000-talet. Nåväl, syftet med dagens inlägg är inte att bli sentimental, utan att berätta om vad som hänt sen sist.
På Nyårsafton lagade jag en soppa, Trevor bakade bröd och sedan gjorde jag en chokladkaka. Vid 8-tiden kom Bernard och vi åt. Jing och Jong (Trevors kompisar) dissade oss så det blev bara vi tre, men det gick ingen nöd på oss. Vi åt, drack champagne och skrattade åt Bernards galna historier. Han åkte innan tolvslaget för han hade andra åtaganden, så det blev bara jag och Trev. Vi gick ut och tittade på fyrverkerierna som fyrades av downtown. Och helt plötsligt var det 2012.
För övrigt är allt annat som vanligt. Planen är att jag ska plugga en massa engelska nu för i slutet av januari har jag ett prov jag måste göra för att skolan ska veta om min engelska är tillräckligt bra för att jag ska kunna studera. Efter provet är över ska jag försöka hitta ett nytt jobb.
Sedan försöker jag övertala Trevor att åka till Sverige med mig i början av maj. Jag planerar att åka även om han inte följer med, men vi får se hur det går. Två veckor utan att tjäna några pengar verkar rätt dumdristigt just nu.
Jag måste bara berätta att jag sover som en prinsessa om dagarna nu. Under jullovet har Trev byggt en säng åt oss eftersom vi bara låg på en madrass på golvet. Så jag berättade hur jag ville ha den och han planerade och byggde ihop den. Det är jättevacker, särskilt med de nya sängkläderna och kuddarna. Nu ska jag bara spara ihop till tyg så jag kan sy gardiner till var sida.
Gott nytt år på er alla! Tänk att det redan är 2012. Vad gammal jag börjar bli... jag minns fortfarande hur min lärare Gunilla på Slöingeskolan visade oss en fin glittrig kalendern som skolan införskaffat i början av 2000-talet. Nåväl, syftet med dagens inlägg är inte att bli sentimental, utan att berätta om vad som hänt sen sist.
På Nyårsafton lagade jag en soppa, Trevor bakade bröd och sedan gjorde jag en chokladkaka. Vid 8-tiden kom Bernard och vi åt. Jing och Jong (Trevors kompisar) dissade oss så det blev bara vi tre, men det gick ingen nöd på oss. Vi åt, drack champagne och skrattade åt Bernards galna historier. Han åkte innan tolvslaget för han hade andra åtaganden, så det blev bara jag och Trev. Vi gick ut och tittade på fyrverkerierna som fyrades av downtown. Och helt plötsligt var det 2012.
För övrigt är allt annat som vanligt. Planen är att jag ska plugga en massa engelska nu för i slutet av januari har jag ett prov jag måste göra för att skolan ska veta om min engelska är tillräckligt bra för att jag ska kunna studera. Efter provet är över ska jag försöka hitta ett nytt jobb.
Sedan försöker jag övertala Trevor att åka till Sverige med mig i början av maj. Jag planerar att åka även om han inte följer med, men vi får se hur det går. Två veckor utan att tjäna några pengar verkar rätt dumdristigt just nu.
Jag måste bara berätta att jag sover som en prinsessa om dagarna nu. Under jullovet har Trev byggt en säng åt oss eftersom vi bara låg på en madrass på golvet. Så jag berättade hur jag ville ha den och han planerade och byggde ihop den. Det är jättevacker, särskilt med de nya sängkläderna och kuddarna. Nu ska jag bara spara ihop till tyg så jag kan sy gardiner till var sida.
Second Anniversary
Hey,
I fredags firade jag och Trevor vår 2-årsdag. Tänk att det var två år sedan han kom till mig i Sverige. För två år sedan låg vi i min säng en gnistrande vinternatt och tog det stora beslutet att bli ett par. Efter mindre än fyra dagar tillsammans i verkligheten, visste vi att vi var ämnade för varandra. Trots att idén var galen, osäker och nästan omöjlig välkomnade vi den ändå med öppna armar. Vi antog utmaningen, riskerna, smärtan för att i slutändan vara tillsammans utan några hinder. Efter två år har vi genomgått mycket; månader ifrån varandra, romantiska resor, spännande äventyr, födelsedagar, traditioner, immigration, framtidsplaner. Vi var inte alltid säkra, men vi har inte gett upp än. Våra känslor har inte försvagats, endast förstärkts och fördjupats. Trevor är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit i mitt liv endast med hjälp av min magkänsla och min starka tro på mig själv.
Så för att fira denna underbara dag före Nyårsafton, åkte vi till en restaurang kallad Earls. I min svarta klänning, varma strumpebyxor, höga klackar och eleganta kappa kände jag mig som en dam från 30-talet medan vi gick i den kyliga natten på väg mot restaurangen. Vi satte oss i deras lounge i ett eget booth (en soffa formad i en halvcirkel bakom ett runt bord så man är avskärmad från alla andra). Det blev en tre-rätters måltid med en ljuvlig Strawberry Margarita som jag smuttade på. Stämningen var avslappnad, det var inte för mycket folk, musiken i rummet gav sköna klubb-vibbar och hela atmosfären var väldigt chic.
Vi gick hem mätta och belåtna. Ett bubbelbad med levande ljus och klassisk musik var nog det bästa av allt. Det var perfekt, som en scen ur en romantisk film, fast ännu bättre. Det var livet. Så som det borde vara. Alla sinnen var tillfreds.
Kvällen avslutades med filmen AVATAR som vi såg på vår första date i Januari 2010. En chokladask och bubblande juice framför den exotiska filmen var en perfekt avrundning på vår spektakulära 2-årsdag.
Skål för oss och alla andra kärlekspar där ute. Det är ju trots allt kärleken som gör livet värt att leva.
I fredags firade jag och Trevor vår 2-årsdag. Tänk att det var två år sedan han kom till mig i Sverige. För två år sedan låg vi i min säng en gnistrande vinternatt och tog det stora beslutet att bli ett par. Efter mindre än fyra dagar tillsammans i verkligheten, visste vi att vi var ämnade för varandra. Trots att idén var galen, osäker och nästan omöjlig välkomnade vi den ändå med öppna armar. Vi antog utmaningen, riskerna, smärtan för att i slutändan vara tillsammans utan några hinder. Efter två år har vi genomgått mycket; månader ifrån varandra, romantiska resor, spännande äventyr, födelsedagar, traditioner, immigration, framtidsplaner. Vi var inte alltid säkra, men vi har inte gett upp än. Våra känslor har inte försvagats, endast förstärkts och fördjupats. Trevor är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit i mitt liv endast med hjälp av min magkänsla och min starka tro på mig själv.
Så för att fira denna underbara dag före Nyårsafton, åkte vi till en restaurang kallad Earls. I min svarta klänning, varma strumpebyxor, höga klackar och eleganta kappa kände jag mig som en dam från 30-talet medan vi gick i den kyliga natten på väg mot restaurangen. Vi satte oss i deras lounge i ett eget booth (en soffa formad i en halvcirkel bakom ett runt bord så man är avskärmad från alla andra). Det blev en tre-rätters måltid med en ljuvlig Strawberry Margarita som jag smuttade på. Stämningen var avslappnad, det var inte för mycket folk, musiken i rummet gav sköna klubb-vibbar och hela atmosfären var väldigt chic.
Vi gick hem mätta och belåtna. Ett bubbelbad med levande ljus och klassisk musik var nog det bästa av allt. Det var perfekt, som en scen ur en romantisk film, fast ännu bättre. Det var livet. Så som det borde vara. Alla sinnen var tillfreds.
Kvällen avslutades med filmen AVATAR som vi såg på vår första date i Januari 2010. En chokladask och bubblande juice framför den exotiska filmen var en perfekt avrundning på vår spektakulära 2-årsdag.
Skål för oss och alla andra kärlekspar där ute. Det är ju trots allt kärleken som gör livet värt att leva.
