Hej på er där hemma!
Jag hoppas innerligt att allt är bra med er och att ni har en härlig sommar. I Edmonton har vi mestadels haft strålande solsken, men ofta har vädret humörsvängningar så man kan få regn, sol, åska och moln på samma dag. I måndags hade vi tornado-varning men inget hände.
På jobbet går det bra, vissa dagar vill man bita huvudet av de galna svärmödrarna och andra dagar smälter hjärtat när de blivande brudarna fått in sin klänning och visar resultatet för sina föräldrar. Men jag kan tänka att jag älskar mitt jobb bara efter ett telefonsamtal med en pigg och glad kund. På lunchrasten eller när jag ångar klänningar kan jag slappna av i lunchrummet medan Lien, vår sömmerska, nynnar på kinesiska visor.
I söndags var jag och Trevor på äventyr på Edmonton Valley Zoo. Vi hade strålande solsken och stället var omringat av skrikande ungar (tyvärr är det ju en perfekt utflyktsplats för barnfamiljer). Men annars var det riktigt trevligt trots att jag tycker synd om djuren (inte för att de har ett dåligt liv men för att alla stirrar på dem och skriker åt dem att röra sig). Vi bestämde i alla fall att vi ska adoptera en fjällräv för de är hur söta som helst! Vi såg även tigrar, en elefant, apor, zebror, ugglor, piggsvin, en skunk, en kattbjörn (så otroligt söööt, googla genast eller nej läs färdigt detta först!) och mycket mer. En del djur hade jag inte ens hört talas om och har redan glömt namnet på dem. Vi avslutade med en slush puppy och åkte sedan hem innan det var dags för nästa äventyr.
Vår blivande fjällräv
En suddig bild på kattbjörnen
Slush puppy!
När kvällen föll och den varma luften var hehaglig begav vi oss mot Capital Ex tivoli. Det var fullpackat med människor från alla möjliga nationaliteter. Karusellerna var överallt och skrik och skratt hördes genom den vibrerande partymusiken. Överallt fanns olika spel där man kunde vinna de onaturligt stora nallebjörnarna, Trev gav sig på en basket-utmaning. Vi åkte inte karusellerna för det är så dyrt, utan njöt av att promenera och se oss omkring. Jag älskar stämningen på tivoli under kvällningen, det måste ha med min barndom att göra för det känns så bekant. Kanske är det från Kräftfestivalen i Glommen eller alla besök på Liseberg. Inuti byggnaden bredvid fanns försäljare som sålde godis, mat, smycken, väskor, plånböcker, sedan fanns det folk som gjorde reklam för produkter. Trev skrev upp sig på att donera blod, för han brukade göra det när han bodde i Kelowna. Vi köpte ett karamelläpple (täckt i choklad förstås), det var spännande att prova och hur gott som helst med starka kontraster mellan surt och sött. Nu vill jag bara ha mer! Runt 21.30 var det dags att pallra sig hemåt och göra sig redo för ännu en arbetsdag men det var verkligen en rolig och oförglömlig söndag tillsammans med min prins.
I tisdags hade vi äntligen tid att åka till Edmontons årliga uppsättning av Shakespeare-festivalen. Vi kom lite sent så världens bästa platser fick vi inte, men det gick bra ändå. Det var en varm sommarkväll och sittplatserna var placerade under den bara himmeln. Scenen var inramad av ett enormt tält, i mitten av scenen var rodret och framsidan av ett skepp och golvet var målat i blåa havsfärger. Vi skulle se på Stormen, en charmig komedi som utspelas på en ö med monster, kungligheter, kärlek och magi. Alla inblandade gjorde ett makalöst jobb. De lyckades framföra allt komiskt tills de lockat fram alla skratt vi kunde ge. Teaterns värld är underbar! Vi satt där i ett par timmar, med huvudet lutat mot Trevors axel njöt jag av vartenda minut. Kvällen var magisk, musikalisk och färgsprakande. Jag längtar redan till nästa sommar!
Ariel
Förra veckan var Trevor borta i Okotoks och jobbade igen och lämnade mig ensam i Edmonton. En natt hade vi en galen storm med ösregn, hagel, åska och blixtar som väckte mig vid 1.00. Jag var innerligt tacksam att jag aldrig varit rädd för åskväder, för annars hade natten nog blivit en mardröm.
På torsdag kväll var jag färdig på jobbet och började promenera mot busshållsplatsen när plötsligt Trevors acura kommer körade från hörnet.Hjärtat studsade av överraskning och lycka. När jag öppnade dörren såg jag att han köpt en subway-smörgås till mig också. Det var riktigt mysigt och gjorde hela min vecka. Busen min. Jag är alltid lika glad att se honom.
Yoohoo!
Jag har haft en jättehärlig helg tillsammans med Trev. På fredagen var jag ledig så när Trev kom hem från jobbet åkte vi till biografen för att se på Brave. Det var varmt och härligt ute. Vi köpte cola, smöriga popcorn och maltesers innan vi satte oss i salongen och kurade ihop oss. Filmen var fantastiskt bra. Vackra animeringar av Skottlands natur, ljuvlig musik och en fin berättelse. Den var över förväntan och jag tycker ni också ska se den!
På söndagen åkte vi till Fort Edmonton Park. Det påminde lite om High Chaparral men var indelat i tre olika årtal: 1885, 1905 och 1920- talet. Från ingången hamnade man vid en gammal tågstation. Sedan tog vi tåget till ett fort, så man kunde kika in i de gamla husen och se hur det såg ut på den tiden. Sedan fanns där ett indiantält och utanför satt en "indian". Vi gick vidare till gatorna som var döpte efter respektive årtal. Man fick titta in hos skomakaren, snickaren, optikern, banken m.m. Det var intressant men betydde inte lika mycket för mig som det antagligen hade gjort om jag var kanadensare. Jag tror att det saknades en koppling, för vår historia lever inom oss. Ungefär som när jag tittar på "Söderkåkar" så känner jag min kärlek till Sverige, eller bara genom att promenera genom gamla stan i Falkenberg till exempel.
Det bästa med stället var nog (bortsett från chokladfudgen!) den gamla teatern. Man fick gå in och se en kortfilm, filmen började i svartvitt och knastrade sådär härligt som gamla filmer gör, jag bara spann och låtsades att jag levde på 20-talet. Filmen var lite som en historielektion, med specialeffekter. När skärmen skulle visa hur vintern kom till Edmonton frös skärmen till is och sätena skakade, sedan föll glittrande låtsassnö ner från taket och fick hela salongen att se spektakulär ut. Efter det var det dags att åka hemåt och plocka upp varsin iskall slurpie efter att ha stånkat framåt i 30 grader hela dagen.
När vi kom hem var det dags att laga en fin middag tillsammans. Jag minns inte senaste gången vi hade tid att göra det och det kändes väldigt speciellt. Jag tycker om när vi skapar tillsammans för vi är ett sånt bra team. Så vi gjorde piroger och sedan tände vi ljus och öppnade en flaska vin.
God morgon!
I lördags kväll gick jag och Trev ut för att äta middag. Det var en present från familjen eftersom det var Trevors födelsedag den 23 juni! Så jag valde en grekisk restaurang, Koutouki. Kvällen var varm och ljus. Vi satte oss längre bak nära baren och beställde varsin drink, Aphroditea och Sexy Greek. Atmosfären var mysig och väääldigt inspirerad av Grekland. I taket hängde vinrankor och i bakgrunden spelade hipp grekisk musik. Jag lärde Trev att njuta av maten som en äkta europée: genom att äta med alla sinnen. Han var riktigt duktig! Vi hade självklart hummus och pita som förrätt. Vi låtsades att vi var där på semester. Det var en väldans mysig kväll med god mat och gott sällskap!
