♥

Hey,

Jag hoppas allt är bra hemma i Sverige. Här är det fullt upp med nya jobbet. Jag trivs otroligt bra på Wedding World Bridal. Jag saknar mina gamla arbetskamrater och har precis börjat lära känna mina nya kollegor. Jag älskar när det är stressigt där, alla behöver en och tiden flyger iväg. Det är fint att få vara en del av upplevelsen de blivande fruarna går igenom. Visst, det finns alltid rötägg, men jag har fått samarbeta med trevliga människor mestadels. jag har även lärt mig att svara i telefonen... jag avskyr att prata i telefon med främlingar.
   Förra veckan hade vi en stor rea. Min manager sa att den tjej som säljer flest brudklänningar får en bonus på 200 dollar (cirka 1 400 kr). I slutet av veckan insåg jag att jag låg tvåa. Jag måste medge att jag blev väldigt tävlingsinriktad (jag är ju trots att min fars dotter), men mest av allt ville jag bara visa att de tog rätt beslut i att anställa mig. Jag insåg att de pengarna kommer vara mer värdefulla för tjejen som låg etta, Kaylee, för hon är ensamstående mamma och pappan ger inget bidrag. Så jag stannade hemma på söndagen trots att jag blev erbjuden jobb, så att hon skulle kunna sälja några fler. Nu har de dock ändrat sig så att rean pågår ytterligare en vecka. Men jag jobbar bara tre skift innan jag flyger till Sverige så misstänker att det är lugnt om jag säljer en till klänning eller två.
   Idag köpte jag och Trev resten av presenterna vi ska ta med till Sverige. Jag hoppas alla kommer bli nöjda. Kan ni tänka er att det är mindre än sex dar kvar tills jag står på svensk mark? Jag längtar. Jag ser dock inte fram emot maten på planet... fy. Men snart är jag hemma igen. Jag har en liten mesig grej att erkänna faktiskt...
Jag tänker på vad vi har gemensamt trots att avståndet är så stort. Det finns faktiskt två saker vi alla kan se fortfarande, solen och månen. Så när solen skiner här i Edmonton, blundar jag och ler mot den så att när den går upp i Sverige, ler den mot er.

Snart.

Igår var det min födelsedag. I 21 år har jag levt nu...
Morgonen började väl inte så bra, vet inte om det betyder något att på sin födelsedag drömma att man dör. Jag satte mig hastigt upp, alldeles kallsvettig i sängen. Men efter att Trev vaggat mig en stund blev allt bättre. När jag gick upp låg där en lapp på golvet. Det var en ledtråd som ledde mig till olika ställen i sviten där Trev gömt saker. Jag hittade en chokladhare tillsammans med ett kort från mormor och morfar som skickat med sig mina årliga påskliljor ♥ (Och ja mormor, kortet fanns också där :) Tack så mycket till er båda, sedan hittade jag ännu en påskhare med ett kort från fina familjen och två trisslotter (vi vann inte, men det var spännande innan jag skrapat färdigt). Till min förvåning hittade jag ett paket från Jennie som också hade fått en ledtråd. Jag fick en jättemysig tavla där det stod "Hem ljuva hem" som jag har hängt ovanför trappgången, samt ett kort, tack så mycket Jennie och Wiktor! Jag blev väldigt glad ♥ Så överraskad jag blev! Sista ledtråden ledde till en stor rosa påskkorg fylld med chokladägg - med andra ord HIMMELRIKET. Där fanns även en stor flaska med vaniljdoftande badskum också. Efter det fick jag gå på äggjakt, Trev hade lagt Lindtchoklad-ägg lite varstans och jag hittade allihopa (med lite hjälp). Och Trev sa att jag ska få en symaskin så jag kan designa kläder igen! Vi ska bara välja ut en bra först. Men jag blev superglad! 
    Efter frukosten vilade jag middag, gammal som jag blivit. Det var inte mycket action på eftermiddagen för Trev gjorde läxor. Jag vek tvätten och var lite smått uttråkad. Ett litet avbrott från läxorna blev det i alla fall och vi prövade badskummet. Det var jätteskoj, vi satt och gjorde skummustacher på varandra en lång stund.
   Vid 18.00 var det dags att åka för att äta påskmiddag hos hans släktingar, som jag inte var värst pigg på. På vägen dit svängde Trev helt plötsligt och parkerade framför Subway. Jag som varit helt ställd på att äta middag hos släktingarna blev lite konfunderad och jag tror min hjärna stängde av under bråkdelen av en sekund. Vi gick och åt Subway, så gott det var. Efteråt körde vi vidare och Trev vägrade avslöja någonting. Vi parkerade underground och gick en bit tills vi kom fram till destinationen. Citadel Theatre. Vi skulle gå på teater! Jag blev helt stollig och kunde knappt tro att det var sant. Men det blev ännu bättre när Trev fått tag på biljetterna och jag fick se vilken pjäs: "En Midsommarnatts Dröm" av William Shakespeare! Jag kan inte beskriva min upphetsning eller hur lycklig jag kände mig. För första gången skulle jag se denna pjäs i verkligheten, jag har läst manuset på både svenska och engelska och jag har sett filmatiseringen men ALDRIG pjäsen. För varje sekund som passerade blev allt bättre och bättre. Jag studsade och pep. Scenen var perfekt, magisk, teatralisk och stämningsfull där den skulle gestalta en förtrollande skog i Antikens Grekland. Ni vet det där stället som är ert alldeles eget, där du känner att hela miljön reflekterar din själ och du är som lyckligast, där var jag igår. Ljuset slocknade, musiken spelade och det var dags. Skådespelarna var talangfulla och hade sin egen unika personlighet som bidrog till pjäsens helhet. Replikerna, verserna, skämten. Jag log för mig själv från början till slut. Det var verkligen en underbar föreställning och en ljuvlig födelsedag trots att jag saknade familj och vänner.
Tack för er uppvaktning, det uppskattas alltid ♥