♥

Hey,

Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har inte haft någon lust att skriva. Idag kom lusten tillbaks dock, så jag kan berätta om de senaste dagarna här.

Den 8 oktober,

Trots att det var fredag så var Trevor ledigt från jobbet eftersom att det inte fanns mycket att göra. Jag blev överlycklig. Trev kallar vissa dagar "About you", eftersom de dagarna han är på jobbet och i skolan handlar om honom (enligt han själv) så vill han att våra dagar tillsammans ska handla om mig. Så vi tog Skytrain ner till stan för att shoppa lite. Vi parkerade vid gallerian så jag var inne en sväng och hittade årets halsduk, jag föll pladask. Hur som helst så kom vi till stan och gick till Claire´s där vi flummande. Vi provade roliga hattar, glasögon, solbrillor osv. Jag hittade även perfekta julklappar till mina älskade systrar, men det får bli ett återbesök i december. Sedan tittade vi lite på Halloween- kostymer, antingen ska man vara vidrig eller slampig - inget däremellan. Jag njöt mest av att promenera i höstluften med min älskade. Vi åkte hem och köpte chow mein (nudlar) och satte oss framför en film och myste. En perfekt dag.



Min halsduk :)

Den 10 oktober,

Var det dags att fira min första Thanksgiving tillsammans med Trevors familj. Det går mest ut på att käka kalkon, men i Kanada firar de Thanksgiving på grund av de första människorna som reste till Kanada eller något liknande. Jag träffade Trevs farbror Tom och hans fru, en annan faster plus deras barn. Mama var där, samt Wendy och Brendan. I ett ögonblick kände jag mig som hemma; jag satt i köket och Mama diskade efter alla och skickade med oss mat hem. Sedan satt alla samlade i vardagsrummet, några satt i soffan, andra på golvet och de alla pratade om minnen. De var väldigt trevligt.

Den 11 oktober,

Trev och jag gick en promenad genom skogen och över en lång upphöjd träplattform, knappt en bro men nästan. Vi såg ut över havet då Trev plötsligt såg någonting i vattnet som rörde sig. Han sa att det var en fisk, jag såg något sprattla i lågvattnet också och utbrast att vi måste rädda den. Jag hoppade ner i leran och sprang i vattnet. Mina stövlar sjönk ner en lång bit. Jag kom fram och såg att det var en stor fisk. Han plaskade till ibland men inte mycket och jag ropade på Trev att skynda sig. Han kom fram men sa att det var för sent. Men jag sa åt honom att släppa honom i det djupa vattnet ändå. En stackars lax. Han rörde sig inte när han kom i det djupa, vi kom dit för sent. Det var första gången jag såg en levande lax. Trev berättade att hannarna gör så efter parningen, att de vanligtvis dör efteråt. Sedan bar det av hemåt för att tvätta stövlar, men det var värt det.



Laxen