♥

Hey,

När det nya kapitlet i mitt liv närmar sig försöker jag insupa så mycket av den atmosfären jag lever i som möjligt. När jag kör bilen och tittar ut över fälten som lyser gula av solens varma strålar, den blå himlen och den sköna känslan av att här hör jag hemma, försöker jag bevara den bilden i huvudet. Sveriges skönhet. Jag gick nyligen promenaden runt Slättelynga, i skogen och över de små broarna och njöt av utsikten. Hur solen långsamt gick ner mellan träden, hur det vita skummet i ån följde med strömmen och solfläckarna på de grönskande träden. Jag vandrade där och kände hur ett lugn lade sig över mig, en inre frid, jag insåg att jag är redo att gå vidare. Jag är redo att växa upp. Jag åker vägen till mormor och morfar eller vägen till Hottebo där vi bodde med pappa för några år sedan och jag minns de ljuva stunder av min barndom då jag cyklade där. Jag älskar mitt förflutna, eller ja, det mesta av mitt förflutna i alla fall. Jag är nöjd med mitt liv men nu är det dags att göra något annorlunda.
Jag minns när jag gick i tvåan och vi skulle gå på treornas student, ett år sedan ungefär, jag tittade på studenterna som var överlyckliga för att gå vidare. En tjej gick upp på scenen och sjöng en av sina låtar och sedan skrek hon "Jag kom in! Till hösten sticker jag till LA!!". Jag blev verkligen imponerad av henne och tänkte "Wow, hon vågar verkligen satsa! Var kommer jag själv vara om ett år? Jag kommer jobba i en tråkig affär och bo in någon lägenhet..." men nu ett år senare satsar jag själv. jag vågar uppfylla mina drömmar, eller i alla fall försöka. Jag tänkte mig in i hennes situation, hur jag inte skulle klara att lämna hemmet, vänner och den värld jag alltid levt i men det känns så annorlunda nu. Jag har Trevor som stöttar mig igenom det här om det behövs. Priset jag betalar för att få vara med mannen jag älskar är långt ifrån så dyrt som det hade varit om jag inte fått vara med honom. Jag har framtiden i mina händer, jag håller hårt i den och tänker inte släppa taget.