♥

Hey,

I onsdags var den stora dagen då jag fick återförenas med min kanadensare Trevor. Jag gick upp tidigt. Inget direkt intressant hände förrän eftermiddagen kom, då hörde jag min syster skrika från nedervåningen, luren väntade på mig och när jag svarat hörde jag hans röst. Flygresan till Frankfurt hade gått bra bortsett från att han hade en skrikande bebis i sätet framför vars mor hade svårt att hantera detta. Han mådde bra. Vi var båda taggade och ljudet av hans röst gjorde mig än mer otålig. Jag gjorde iordning mig och hade problem med att välja kläder. Plötsligt var det dags att åka till Landvetter sa mamma och vi åkte dit. Jag svettades och jag var nervös. Vi köpte glass för jag var hungrig och sedan var vi framme vid flygplatsen. Vi hade lite tid kvar att vänta innan planet landade. Strax därefter visade skärmen att planet landat från Frankfurt! Mitt hjärta slog i onaturlig takt och jag svettades ännu mer. Djupa andetag. Bagaget lastades ut. Djupa andetag. Bagaget var färdiglastat. Ännu djupare andetag. Folk samlades runt mig, också väntandes. Jag såg folk komma ut från dörren som skilde mig och Trevor åt. Varenda gång någon med mörkt hår och bruna ögon steg ut slog mitt hjärta trippelslag. Folk ställde sig i vägen för mig och jag kunde inte se något så jag ställde mig på sittplatserna, högre än alla andra. Där kom han! Mitt livs kärlek uppenbarades och såg mig med en gång och gav mig ett brett leende. Hans vackra leende. Jag hoppade ner från sittplatserna och lät någon passera innan jag äntligen (jag måste bara skriva det en gång till) äntligen blev omfamnad. Vi höll hårt om varandra. Jag kysste honom och tittade in i hans vackra bruna ögon. Äntligen var han i mina armar. Hand i hand gick vi ut mot bilen. Ibland stannade vi till och kysstes eller bara omfamnade varandra. Vi satte oss längst bak i bilen och höll om varandra hela vägen hem. Äntligen!