♥

Hey,

Trevor och jag vaknade av alarmet 2.00 på torsdag morgon. Vi smög omkring i lägenheten för att inte väcka Gord och gjorde oss redo för avfärd. En halvtimme senare var vi i bilen. Det var mörkt ute och månen sken i en smal halvcirkel. Jag har alltid älskat månskenet. Trädens svarta siluetter syntes framför den mörkblå himlen. Jag sov en stund. Vi tittade på soluppgången tillsammans och sedan kom vi fram till ett bageri i form av en stuga där vi åt frukost.
Efter måltiden var det dags för mig att köra Trevors bil för första gången. Det var även första gången jag körde bil i Kanada vilken var läskigt men jag behövde endast köra på motorvägen vilket är lättast. Det gick bra trots att dragläget var svårt att hitta.
Vi stannade och åt lunch på vägen dit och fortsatte köra genom de klippiga bergen som reste sig upp till molnen, förbi de mineralgröna sjöarna och bredvid diverse vilda djur som vågat sig fram på vägen. (Det kommer några djurbilder till dig morfar). Vi kom fram sent på eftermiddagen efter att ha kört 125 mil. Väl framme i Edmonton fick jag träffa några av Trevors släktingar som vi skulle sova över hos, Claudia och Scott. Jag tyckte om dem med en gång. Under middagen pratade jag mer med Claudia än vad jag någonsin gjort med någon annan här i Kanada. Kanske för att hon är äldre och inte som vissa i vår ålder som bara pratar om sig själva. De var väldigt snälla.
Fredagen spenderades i Kanadas största galleria. Det var ofattbart hur stort det var där inne! Bortsett från det stora utbudet av butiker så fanns där attraktioner som en isbana där folk åkte skridskor, en gigantisk vattenpark, Casino, tivoli, piratskepp och mycket mer. Vi promenerade omkring och shoppade. Jag stortrivdes i en butik fylld med kinesiska kläder, krukor, tavlor, porslin m.m. Jag köpte pinnar med antika kinesiska bilder på, som jag kan äta med eftersom vi ofta äter kinesiskt, sedan köpte jag ännu en solfjäder till min samling. Sedan köpte jag lite kläder och Trev fick tag på en bok. Vi var där från 11.00 till 20.00, jag har aldrig shoppat så länge förut.
Dagen efter var det dags att kolla på lägenheter vilket tog hela dagen. Den sviten vi velat ha, tog någon annan dagen innan men vi tittade på den och hyresvärden visade oss även en annan hon ville hyra ut, dock var den dyrare. Men den var helt underbar. Nästa lägenhet var väldigt liten och vi ville inte bo under den tjuriga tanten som hyrde ut den, hon ville bara hyra ut till en person, man fick inte vara högljudd och inte ta droger för hon hade barn på... 19 år och uppåt. Hon var verkligen löjlig så vi körde till nästa byggnad men området var verkligen skabbigt, långhåriga skäggmurvlar gick förbi och där fanns även uteliggare så vi körde till den sista lägenheten som var helt okej dock förstod vi knappt vad hyresvärden med den kraftiga kinesiska brytningen sa. Området var sisådär. På kvällen diskuterade vi hur vi skulle göra och beslutade att hyra den dyrare lägenheten eftersom värdinnan var hur trevlig som helst, området fint med kort avstånd till Trevors skola och själva sviten var mer än vi hoppats på.
Senare på kvällen besökte vi Trevors kusin Darcy som var höggravid, samt hennes pojkvän som var italienare vilket syntes tydligt på det bakåtslickade vågiga håret. De pratade mest om barn och folk som jag knappt hört talas om men det var helt okej bortsett från allt bebissnack. Senare under kvällen drömde jag mardrömmar om bebisar.
På söndagen lämnade vi Claudia och Scott och tackade för allt, jag fick t o m en kram av dem. Sedan körde vi mot sviten för att skriva under papprena, där fanns en hel del pappersarbete. Efter varsin namntäckning var stället vårt och vi körde hemåt. Resan tog väldigt lång tid och vi var dödströtta när det blev mörkt. Jag fick köra bilen några gånger medan Trev sov. Vägarna här är helt livsfarliga i mörker måste jag säga, de hade inte stolpar med reflexer förutom på ett fåtal ställen. Sjöarna glänste till i mörkret som om de hade en silverhinna över sig och tusentals ljus blinkade över de små städerna man passerade. Jag tvingades köra vid trafikljus vilket jag fruktade eftersom Trevs bil tyckte om att dö, men turligt nog fick jag grönt ljus vid alla fyra trafikljus utan att behöva stanna. Vi var hemma strax innan 2.00 och somnade med en gång. Det var slutet på vår resa och slutet på detta oändliga inlägg.






Här åt vi frukost



Trött tjej... haha.



Den vackra naturen






Fina djur









Frukost i Scott och Claudias hus



Isbanan i gallerian



Vattenpark






Min finaste






Casino



Moi



Här är vårt hus, fast vi bor på nedervåningen.



Hemresan






Sist med inte minst, en film som visar hela vår svit :)