♥

Hey,

Jag kom att tänka på "En midsommarnattsdröm", det mina tankar fastnade för var några ord Lysander säger till sin älskade Hermia som måste gifta sig med en annan man:
" I allt som jag har läst
I allt jag hört i berättelser och sagor
Låg vägen aldrig jämn för trogen kärlek."
Efter de orden ger han exempel på motgångar i äkta kärlek; som åldersskillnad, klasskillnad, arrangerade äktenskap, krig, sjukdom och död osv.  De tankar hans ord satte igång, fick mig att inse att han har faktiskt rätt. Skulle kärlekshistorier vara så kända som de är, om de inte hade motgångar? Vem skulle bry sig om de bästa sagorna om allt var helt perfekt rakt igenom? Jag menar "Romeo och Julia", "Tristan och Isolde"och "Stolthet och Fördom" får ju hjärtat att sjunga och värka på samma gång bara genom tanken på dem. Vad hade de varit utan sina missöden? Det jag verkligen insåg var att min och Trevors kärlek hade inte varit lika speciell för oss och andra om vi inte levt i olika länder, om vi inte väntat på varandra i månader. Vår kärlek hade inte varit äkta om allt var perfekt, ingen kärlek kan vara äkta om allt flyter på på samma nivå. Varför tror jag detta? Jo, för att om vårt förhållande inte stött på problem, sorg och smärta hade vi omöjligen vetat hur hårt vi är villiga att kämpa för varandra. Om en partner stannar även när det blir jobbigt, först då kan man bli försäkrad om att den älskar en. Det är inte svårt att vara tillsammans om varje dag är lika bra som gårdagen. Ett riktigt förhållande är en berg-och-dalbana, inte en tunnelbana. Jag är glad att jag fått lära mig att jag kan lita på Trevor, även när jag är på andra sidan jorden. Våra motgångar har stärkt oss, för det som inte dödar, det härdar.




"Tristan and Isolde" av Rogelio de Egusquiza