downtown.

Hey,

Igår åkte vi till stan för att titta på Mini Coopers! Och för att vandra omkring lite i staden. När jag satte mig i min dröm cooper- en pepperwhite mini med mignight black stripes och tak- bredde sig ett enormt leende på mina läppar och mannen som jobbade där såg det och fick ett belåtet leende han själv. Efter att ha vandrat omkring i detta himmelrike gick vi omkring i stan och tittade i alla lyxiga butiker där man absolut inte har råd att köpa någonting. Men mysigt var det, och det var härligt nog att vandra omkring i denna lyx. Folk som öppnade dörrarna åt en som om man vore en kunglighet. Efter det åkte vi mot bergen en liten sväng. Vi åkte sedan till Subway för att äta en enkel middag och på vägen hem frågade Trev om jag var mätt, jag svarade att jag var mätt men att det fortfarande fanns plats för en Blizzard (glassblandning). När vi närmade oss Port Moody sa Trev att han undrade hur mycket bensin vi hade kvar och svängde in bland bensinmackar och affärer. Jag såg att halva tanken var full och undrade var han fifflade med. Sedan log han och sa "Sometimes it is hard not to spoil you". Så jag fick min Blizzard som vi delade på innan vi åkte hem. Vi packade ner Trevors iHome och lyssnade på musik medan vi spelade pingis. Efter det blev det bad och sömn. Det var en underbar dag. Simply wonderful.

Här kommer några bilder...



Staden...





Omringad av skyskrapor!




Mini Coopers!



En något galen färgblandning...



Mini!



Orpheum - här visas biofilmer, pjäser och andra sorters uppträdanden









Inte rätt läge att tappa huvudet... och ja, jag inser hur dåligt det skämtet var.



På väg mot bergen









Tunnel på väg hem


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0